Musik.

Den är bra den nya maggio-skivan. Hon kan det där med att skriva bra låtar och texter som sätter sig. Jag gillar det starkt. Bästa raden; jag är namet som du har på armen. Men sonen funderar och funderar, vad betyder allt det här:

Vaddå kö från gatan upp i hallen? Hallen kan ju inte va uppe. Den är ju det första man kommer till när man kommer in i huset.

Vart kommer hon? Varför faller hon? Ramlar hon i trappan eller?

Varför tror du hon inte vill vara själv? Hon kanske är rädd för eld. Eller kanske hon inte vågar vara själv. Därför åker hon nog hem till nånannnan.

Kan hjärtan verkligen blöda? Hjärtan har ju gjorda av torkat blod. Förresten ser hjärtat och hjärnan likadant ut? Nej just det hjärtat ser ju ut så här (gör ett hjärta i luften) och hjärnor är ju bara runda.

Vad betyder det att finns det en så finns det flera? Kanske att finns det en vän så finns det flera.

Jadu Veronica, vad menar du egentligen? För mig personligen spelar det kvitta när du sjunger som du gör. Men Vilgot undrar faktiskt.

Det är mycket man vill ha här i livet.

Allra helst när man är en tjej på tre år och trehundrafemtionio dagar.
Ett skärp.
En rockring.
Rosa lego.
En cykelkorg.
En cykelstol till Lisa.
Och så önskar jag att jag skulle vilja ha kort hår.

Delat intresse.

Det svenska språket. Jag gillar det. Och min son gillar det.
Ikväll gjorde han mig uppmärksam på en knasig textrad. Från lilla sjöjungfrun:
"Nere på botten, där är det toppen.."
- Mamma, visst är det galet. Toppen kan ju inte va på botten!

Nattning.

Nattningen har varit vidrig i dagarna tre. Inte roligt att försöka få barnen att somna i ett varmt rum med sommaren i full blom utanför fönstret. Häromdagen införskaffades en fläkt. Lite svalka, och ett svagt monotont surrande borde fixa biffen, men... nej. Det var bara att ta tag i det ikväll igen. Visst var det kämpigt, men så pötsligt fick jag en så där liten guldstund med min son.

Son: Mamma, vet du att den som upptäckte syret uppfann suddgummit också.
Jag: Jasså. Nej det hade jag ingen aning om. Hur vet du det?
Son: Jag hörde det på Bolibompa. Vet du vad han heter?
Jag: Nej tyvärr. Inte en aning.
Son: Då får jag fråga pappa.
Jag: Eller så kan vi kolla på datorn.
Son: Eller jag vet, vi kan ju fråga farfar. Han är ju gammal och det hände för länge sen. Jag tror nog att farfar levde då. Att han var ett barn. Eller så hände det när Jesus levde. Jag vet inte säkert.

Enligt wikipedia upptäckte Joseph Priestley syret 1774 och radergummit uppfann han också på 1770-talet. Farfar föddes 1947 och Jesus år 0. Men annars är jag mäkta imponerad av allt min son kan. Och just det, så fort vi haft vår lilla konversation om Priestly vände han sig om och somnade!