tisdag 3 juni 2014

Matvrak. Eller saknaden av mat-vrak.

Igår gjorde jag och barnen en sommarplan. Vi pratade om vad vi vill ska hända och vad vi helst vill undvika i sommar. 

Jag vill väldigt, väldigt gärna undvika situationer som förvandlar mig till Cruella de Ville (eller till nån annan devil). Så, jag och barnen gjorde en liten plan för att undvika detta som då och då inträffar när någon eller flera av komponenterna hunger/trötthet/stökigt hem/för mycket sol kommer i min väg. 

Så vi gjorde ett litet ansvarsschema som vi tänker oss att ha en månadsvis rotation på. (Och det kanske ska tilläggas att Andreas fick välja ansvar själv när han kom hem från jobbet.)


Idag försökte minst ett av barnen slingra sig ur sina uppgifter. 

Då, mina vänner slog jag till att praktiskt illustrera ett möte mellan mig och min stora fiende Mr Blodsockerfall. (Ja det är en han.)

Jag vet inte om barnen förstod storheten i exemplet. Men min man förstod det precis. Vi satte oss för att äta och på sitt mest diplomatiska vis la Andreas fram förslaget att jag skulle förse mig först. Den korven var uppäten innan alla runt bordet hade hunnit ta för sig. Och jag hör mig be om ännu en korv. Jag hör själv hur fint och lungt och vänligt jag säger det. Och det hör de andra också. Åtminstone Andreas, som (nu när jag fått i mig lite mat) säger till min syster som äter hos oss: Hörde du? Nu är hon sig själv igen.

Det här exemplet kommer bli så sjukt bra att ta till när gräset börjar bli för högt...

(Och är det någon därute som har andra bra för slag på hur jag kan mota Mr Blodsockerfall i grind så tar jag tacksamt emot dem. 

Jag kör mkt med nötter och torkade aprikoser i handväskan. 

Och då och då i munnen.)

måndag 2 juni 2014

Andra juni. Tyresö slott.

Den perfekta sommardagen, vad innehåller den?

Lite lufttorkad tvätt. Lunch på dukbeklätt altanbord. En utflykt till havet. Familj. Glass. Att komma hem till ett städat hem med förberedd middag i kylen. En blommande trädgård. Loppisfynd.

Den andra sommardagen har varit härlig. Inte har den innehållit allt det där ovan. Speciellt inte en förberedd middag i kylen. Men den har innehållit Marta (nej nu blev det fel, Märta) och Maria i lagom delar. Och det har jag mått väldigt bra av.

 







Och Svea har fått hålla i "Ärtans" vagn. Och varit storkusin. Och vad gör man då, när hon bara vill gå, och man inte måste hålla mammahanden på en vagn? 

Jag tog min mans hand. Hjärta nuet.

söndag 1 juni 2014

Sommar/Life is (sometimes) good

Idag är det den första juni. Och kroppen min spritter av hopp. Förra sommaren var något utöver det vanliga. Så förväntningarna är minst sagt höga för de närmsta månaderna. Vi har planer på att besöka Astrid Lindgrens värld flera gånger, åka till Jönköping och hälsa på mina syskon och massvis av kusiner, kanske blir det en sväng till Göteborg (där en viss snart sjuårig blondin hoppas och ber eller snarare tjatar slash gnattar små hål i mammans huvud om att få gå på Liseberg), vi tänker oss att åka till Utö/Nynäshamn/Muskö samt minst några stycken för oss ännu outforskade delar av Stockholms södra skärgård. Och kanske, kanske en tur till Öland. Och så måla garage, göra tak till trädkojan, klippa gräs och filijoksa och dona på vårt lilla hus (olja altanen nämnde jag inte va? För jag vill inte. Men jag måste...) men framför allt ska vi bada. I havet. Massor. Och sen lite till. 

För det är prio ett. I förlängningen i alla fall. För om jag ska vara riktigt tydlig så är prio ett att njuta av nuet, vara medvetet närvarande, leva. Och några av de ögonblicken som jag lyckas med det kommer kanske (i efterhand och inte i realtid!) att hamna på instagram under hastaggen #hjärtanuet. 

Under vintern som har varit har jag försökt (och ibland lyckats) med det svåra att hjärta nuet. Men många gånger har jag flytt till sommarens blogginlägg. Och de har gett mig hopp. Hopp om värme och ett enkelt liv. Och nu är det dax att tanka igen. Så här kommer sommardikten. (I singularis, bestämd form.The one and only?!?) Nå ja, den är bra. Som en tidig form av mindfullness. 

"Var glad min själ åt vad du har
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står
i morgon blir med ens igår
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra."


Så första juni njöt jag av lite havsluft. I min fina gröna (i dubbel bemärkelse, älskar second hand!) klänning. Och min man var med också. (Fast bakom telefonkameran.) Men bara vi. Precis som för tretton år sedan när vi bytte ringar på samma strand.