Sommar/Life is (sometimes) good

Idag är det den första juni. Och kroppen min spritter av hopp. Förra sommaren var något utöver det vanliga. Så förväntningarna är minst sagt höga för de närmsta månaderna. Vi har planer på att besöka Astrid Lindgrens värld flera gånger, åka till Jönköping och hälsa på mina syskon och massvis av kusiner, kanske blir det en sväng till Göteborg (där en viss snart sjuårig blondin hoppas och ber eller snarare tjatar slash gnattar små hål i mammans huvud om att få gå på Liseberg), vi tänker oss att åka till Utö/Nynäshamn/Muskö samt minst några stycken för oss ännu outforskade delar av Stockholms södra skärgård. Och kanske, kanske en tur till Öland. Och så måla garage, göra tak till trädkojan, klippa gräs och filijoksa och dona på vårt lilla hus (olja altanen nämnde jag inte va? För jag vill inte. Men jag måste...) men framför allt ska vi bada. I havet. Massor. Och sen lite till. 

För det är prio ett. I förlängningen i alla fall. För om jag ska vara riktigt tydlig så är prio ett att njuta av nuet, vara medvetet närvarande, leva. Och några av de ögonblicken som jag lyckas med det kommer kanske (i efterhand och inte i realtid!) att hamna på instagram under hastaggen #hjärtanuet. 

Under vintern som har varit har jag försökt (och ibland lyckats) med det svåra att hjärta nuet. Men många gånger har jag flytt till sommarens blogginlägg. Och de har gett mig hopp. Hopp om värme och ett enkelt liv. Och nu är det dax att tanka igen. Så här kommer sommardikten. (I singularis, bestämd form.The one and only?!?) Nå ja, den är bra. Som en tidig form av mindfullness. 

"Var glad min själ åt vad du har
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står
i morgon blir med ens igår
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra."

Så första juni njöt jag av lite havsluft. I min fina gröna (i dubbel bemärkelse, älskar second hand!) klänning. Och min man var med också. (Fast bakom telefonkameran.) Men bara vi. Precis som för tretton år sedan när vi bytte ringar på samma strand.