fredag 22 november 2013

Mörkerdatten och soffjakt.

Vi skulle haft gäster ikväll. Men de blev sjuka och kunde inte komma. H blev galet ledsen. Men istället för att totalt deppa ihop oss tog vi på oss våra varma jackor och gick ut för att reflexkontrollera oss. Det resulterade i en spontan mörkerdatten. (Eller kull som Andreas envisas med att kalla det.) Och här följer något av en beskrivning av hur just det går till:

Den som "eeee" (alltså det måste ju stavas så!) har en ficklampa och lyser runt på alla glittrande reflexer (och dess bärare) som springer kors och tvärs på framsidan. Tar någon och säger "datten" alternativt "kull" och överlämnar ficklampa och "eeeeandet" till den dattade/kullade. Och springer illa kvickt från platsen. (Tills Andreas kom på det där med att man inte får köra tillbakakaka. Då blev det inte längre lika bråttom från den nya "eeearen".)



Vi körde det här från ca 15.45 till ca 16.15. Med andra ord exakt när de allra flesta barn hämtas från skolan och gångvägen vid vårt hus förvandlas till Vendelsömalms Autobahn för fotgängare.  Men jag känner som så att jag gärna bjuder närområdets föräldrar på att de får känna sig sansade och extremt normala i förhållande till dem på 35:an. 

Väl inne igen släppte jag dessvärre fokus från Svea ett par sekunder. 
Väldigt synd!
För på de sekunderna hann hon klampa in med supergeggiga skor hela vägen in i vardagsrummet och upp i vår vita soffa... Alltså Mickan, när kommer din barnbok egentligen??? Svea kan allt om Nalles skära mugg, Max potta och vovvov och mjau. Men på riktigt, hon vet inget, INGET, om hur man beter sig i vita soffor!

Nej. Nu får det var nog. Jag måste hitta min svarta 60-talssoffa asap. (Helst igår!!!) 

Och här kommer en bild på den. Bilden kommer från blocket för snart ett år sedan. Och nån annan vitsoffastackare hann före mig. Men nästa (om det över huvudtaget finns fler) är min!


(Jag har tom hittat nåt liknande i en hemnetannons och lämnat lapp i brevlådan. Dessvärre verkar de vilja behålla sin slitna 60-talspärla.) 

En sista liten vädjan. Snälla, ser du min soffa så hör av dig. Jag lovar hittelön! (Högst troligt i form av socker och choklad i kombination.)

onsdag 13 november 2013

Andreas går långa omvägar.

När man lyckas pruta ner en förpackning med gummisnoddar (med hela trettiotre procent) inne på Glitter kan det ju associeras med lite olika ord. En och annan kanske tänker att prutaren är snål. Personligen tänker jag:

Genialt! 
Grymt! 
Vilken kung! 
Bellisemo! 
Fantastico! 
Honom ska vi ha!!!

Typ. 

Hälsningar den sjukt självgode och mycket nöjda prutaren.

Ps. På lördag ska jag tillbaks till min prutskola, torget i Jönköping. Undrar just vad jag kommer hem med... Förhoppningsvis blir det lite bättre än på min loppistur i lördags. Då kom jag hem med en byrå som Andreas insisterar på att jag ska köra till tippen asap. Ja, ja man kan inte vinna varje gång. Ds.

tisdag 12 november 2013

Föräldraledig.

Efter att ha lämnat storasyskonen i skolan ville hon aldrig någonsin gå in.




Men det ville jag. Hua vilket väder. Först hopp i vattenpölar. Sen...


8.25 kröp vi ner en stund igen. Hon och jag och "gockan". 

Vissa dar känns det extra bra att vara föräldraledig...

Dockan förresten, det är min gamla Waldorfdocka som jag fick när jag fyllde åtta år. Jag hittade den i min "Saras-minnen-kartong" igår när jag rensade kattvinden/klädkammaren. Svea förbarmade sig snabbt. Och Hedda förbarmade sig över mina fem (!) bokmärkesalbum. Jag ska fråga Vilgot om han vill ärva frimärkssamlingen. (Högst tveksamt.)

Tyvärr blev jag inte färdig med rensandet. Så vi har nog att göra idag också, jag och lillskruttan. Men först: samling. 
Med lille katt. Och klappa lilla magen. Och kanske, kanske hästen Plopp.



Braaaaavoooo!