Det där med namn...

När barnen fått veta att de ska få ett småsyskon började de genast spekulera i vad den lilla ska heta. Vilgot som också heter Elis Andreas, i den ordningen, är övertygad om att vi får en pojke. Han tycker kanske att Vilgot Andreas Elis skulle vara ett passande namn för en liten pojke. (Tar detta som att han trivs bra med sina namn och därmed att A och jag lyckats utmärkt bra med namnvalen!)

Jag känner, hmm, kanske den lille eventulla pojken kan få lite mer egna namn. Hedda lämnar då följande förslag: Han kan ju heta Gotvil.

Jag känner, hmm, vi får se. Och förresten, glömde jag säga det: Det blir jag som bestämmer namnet. Det är min lilla rättighet efter att må som jag mår när jag bär och så småningom (suck) föder den lille.


Jag har två farbröder som heter Per. Den ena är min pappas yngre bror. Den andra är min pappas yngre systers man. Och han bor numer i himlen. Härom veckan fick vi höra följande:

Min mamma till min pappa: Har du ringt Per?
Hedda (verkligen förvånad): Kan man ringa honom?