Gulledig Svea, är du en ängel och syr ihop mina mormorsrutor?

Drömmar kostar ingenting

Drömde häromsistens att jag hade världens roligast jobb. Jag har gått och fnulat och funderat på den där drömmen i några veckor nu. Finns det verkligen människor som tycker att de har världens roligast jobb??? Jodå, här och var ser och hör jag dem. Nu senast igår i "Jakten på det perfekta livet" i SVT var ett inslag med bloggaren Clara (underbaraclaras.com). Hon får göra sånt hon tycker är roligt: skriva, baka, piffa och fota.Och leva på det. Såå underbart!

Egentligen borde jag kunna dra in storkosing på att bara vara jag. Jag är hemmamamma med (i och för sig vilande) utbildning i konst, svenska och retorik, älskar att skriva, baka, pyssla, ta till vara på det gamla och med planer på köpstopp. Jag är verkligen helt rätt i tiden. (Läs tv-tablån så får ni se.) Och ändå drar jag inte ett enda öre. Hmmm. Kanske dax för en kurs i marknadsföring...

Btw, nån som vill köpa en vagn så jag kan bidra lite till hushållsekonomin? 

Kusiner måste vara något av det bästa som finns!

Fotograf är mornor Sonja.

En sån där liten mysig söndagsutflykt.

Vi spontanbjuder in lite gäster på middag. Supertrevligt. Andreas har lite att ta hand om och jag åker i förväg. Ge mig bara ett par minuters försprång säger jag till gästerna, så kan ni komma sen. Måste hem och duka av frukosten tänker jag och får så en snilleblixt. Motorvägen går faktiskt lite snabbare. Jag kan nog tjäna in en eller två minuter. Jag kan ju den andra vägen lite bättre förstås. Men hur svårt kan det va??? Kaxigt kör jag iväg. Håller mig i högerfilen för det borde vara första avfarten och sen är jag praktiskt taget i tunneln och typ ute på 73:an.

- Mamma, mamma kolla på Sveas huvud. Ja mössa kanske hänger lite väl långt ner över ögonen. Tittar upp och i ögonvrån ser jag vägskylten. Va nu? ska man ligga i vänster körfält när man ska på 73:an?!? Gaah, inte en chans att jag hinner. Jag får väl vända helt enkelt. Svea börjar gråta. Inser snart att jag nog missat den här avfarten tidigare en eller annan gång. Då är det bara att hålla sig i höger körfält och vända typ på nån Essingeö eller nåt. Det går väldigt trögt. Typ nästan stillaståndetrögt. En trafikolycka eller nåt. Iallefall en polisbil med blåljus långt där framme. Nåja till slut lyckas jag komma fram till avfarten. Svänger av och letar uppmärksamt efter lämpligt ställe att göra en u-sväng och tillbaka upp på essingebron och så raka vägen hem.

Hmm. Stora orangea skyltar. BRON AVSTÄNGD FÖR REPARATIONER. KÖR VÄSTERBRON. Västerbron? Tänker så det knakar. Det är klart att jag vet att det finns nåt som heter Västerbron. Men vilken av alla dessa broar är just Västerbron. Tar första bästa och hoppas på det är rätt.

Ringer lite granna hysteriskt till gästerna och ber dem ta en extra liten sväng. Det kan nog ta en lite stund längre än planerat att ta mig hem... Ringer Andreas också. Hans telefon är så klart avstängd men jag måste bara få säga orden. -Du jag har ingen aning om var jag är! Är helt vilse.
Vilgot börjar fråga: -vadå vilse??? Kommer vi aldig komma hem? Svea gråter inte längre. Hon skriker! Superhungrig. Svänger på måfå och hamnar mitt i ett bostadsområde. En liten parkeringslucka där jag klämmer in bilen och plockar upp Svea och börjar ge henne mat. Vilgot fortsätter att fråga om det där med vilse och blir mer och mer rädd på rösten. Själv är jag inte på det bästa av humör och säger att det fixar sig nog men kan ni två där bak bara vara en aning typ knäpptysta så att Svea kan äta i lugn och ro. (Och så jag får tänka). De lugnar sig där bak. Skönt. Svea äter och jag blir lugnare. Men så hör jag Vilgot igen. Han sitter och bokstaverar. Han är så duktig på att läsa. R-I-S-K F-Ö-R R-A-S. Mamma det står risk för ras på den där skylten!!! Han är rädd. Alltså livrädd. Ungefär här börjar jag tänka: hur 17 hamnade jag i en Martina Haag-krönika?
Förklarar superlugnt och metodiskt (eller ja, kanske inte superlungt, men faktiskt inte alls argt i alle fall) att den sitter nog bara kvar sen i vintras när de skulle skotta bort snö från taket. Jag försöker vara så där förstående och tröstande som Alva i Madicken.

Japp nya tag. Svea sitter åter lugn och mätt i sin bilstol. De där bak hejar på mig fast jag ber dem heja något tystare nu när det är otroligt viktigt att jag får koncentrera mig på bilkörningen. Ahh. en skylt mot Södermalm. Perfa. Från Söder hittar jag. Nemas problemas. Hittar dessutom på Söder om vi skulle hamna på nån sån där liten risk-för-ras-gata igen. Så plötsligt känner jag igen mig. Jippi! Här har jag ju varit förrut. Det är ju ... Västerbron! Plötsligt vet jag precis vilken av alla dessa miljarder broar som är Västerbron. Jajemän. Där hänger alla hänglåsen som kärleksparen låst fast också. Västerbron indeed. Och så är jag plöstsligt på känd mark. Södermalm. Där blir det kö igen. Verkligen ståstillakö. Svea passar på att tokbajsa.

Jag läser skyltar och hittar så bra så. Ner i tunneln. Och upp på 73:an. Vilgot och Hedda utbrister i kör. -Här har jag varit förrut. Jag känner igen mig!

Halleluja. Barnen är inte längre rädda för att vi aldrig någonsin ska hitta hem. Jag tror inte ens de är rädda för ras längre. Allt är hur bra som helst. Förrutom att vårt lilla äventyr har tagit en hiskeligt lång tid. Stackars våra gäster. Jag trycker på gasen något. Och hinner tänka: jaha, det enda som fattas nu är väl en fortkörningsbot på det. Sänker farten lite. Det är ju inte värt det... Så plötsligt står varenda söndagsförare på bromsen mitt på motorvägen. Jag hinner sakta ner och svänga ut i ytterfil. En gigantisk blå kartong, eller en liten container eller var det en friggebod för Leif Pagrotsky ligger och blockerar hela mittkörfältet.
 

Gahh. Nu är det bara den sista lilla biten kvar. Och sen tänker jag inte köra nåt mer idag!

Ssshhh. Hedda har fått Svea att somna.

Så här ser en stolt syster ut.

GRATTIS SVERIGE

Turkiet

Vi älskade att bada och ha det lugnt och härligt tillsammans under en härlig vecka i Turket. Svea var så fantastiskt duktig och bara sov och åt och var nöjd. Hon tyckte att vattnet var lite väl kallt. Men vi andra badade både i hav och poolerna och njöt verkligen. I slutet av veckan kunde Vilgot simma på i den djupa poolen. Han tyckte också verkligen om att besöka Side gamla stad med dess historiska ruiner. Där hade han kunnat gå hur länge som helst. Men Hedda ville hellre köpa glass, bada och kolla på väskor. Bäst var ändå att bara få vara tillsammans hela familjen utan några måsten.





Hedda 4 år.

Hedda som vuxen?

Bild från froso.com

Nu blommar det!

Älskade tulpaner.

Nu blommor de i trädgården. Jag njuter!

tripp, trapp, trull

Den här sparkdräkten hade jag på mig när jag åkte hem från BB som nyfödd. Sparkdräkten är liten och jag var lång och kunde därför bara ha den då. Svea kunde också bara ha den den där första dagen på BB. Vilgot och Hedda kunde ha den i ett par dar när de kommit hem. Ser ni vem som är vem?

Har jag närt en stockholmare vid min barm???

Hedda om Svea: Hon försöker smarra på mitt finger! HMM. Jag: Hedda vad heter det där rosa som du hade med dig på utflykten på förskolan? Hedda: Menar du ryggan? HJÄLP. Jag fortsätter: Vad har du uppe på huvet? Hedda: Hår? PUST. Jag: Jaha ska vi gå ner och äta då. Förresten Hedda vad heter det man äter nu på morgonen? Hedda: Frukost! TACK OCH LOV!

Det var bättre förr...

Hedda och jag tittar på tv. Plötsligt härmar Hedda ett fult ord hon hörde från Tv:n. Jag passar på att undervisa henne om att vi inte säger så i vår familj. Samtidigt lägger jag till: De säger mycket dumt på TV. Vi kanske inte ska ha en TV längre. Heddas svar blev: Nej, det var bättre med den grå TVn...

Svea Sara Josefina

Att bestämma namn på sitt lilla barn är inte det lättaste. Det finns så många fina namn! Här ser ni arbetslistan vi hade till lillasyster. Det här är namn som vi båda tycker är fina. Sen finns det ju en hel hög med namn till som jag älskar. Vi har prövat namn efter namn men till slut stod det mellan Svea och Siri. Och nu är det bestämt. Svea Sara Josefina blev namnet på världens sötaste lilla bebis.

I söndags hade vi Sveas barnvälsignelse. Jag hade hoppats att marken skulle vara vit av vitsippor, men istället var det snö som låg på marken. Men det blev en vacker dag och i solen var det riktigt varmt.

Tårtan blev en chokladmarängtårta mojito från senaste buffé. Jag tyckte den var supergod så den kan varmt rekommenderas. Receptet finns här

Så här glad blev Svea för att ni kom och för alla fina presenter.

Tack!

Påskkärringar

Jaha Norge bidrar med en beige Saade-kopia och Maltas bidrag framförs av en mystisk korsning av Måns Zelmerlöv och Ross Geller. Loreen är grym, men hon får tuff konkurrens från de tre (sex) små gummorna, eller som Hedda kallar dem, påskkärringarna. De är ju för söta!

Att gå i barndom

När man är liten har man inte riktigt förstånd att njuta av att vara liten. Man vill hela tiden bli äldre. Bra då att man kan gå i barndom när man är gammal. Idag har jag lärt mig att på överkalixmål så heter dement att gå i barndom. Så fint! Mitt öde känns så mycket trevligare med inställningen att jag kommer få njuta av barndomen igen.

Här är lilla mormor tillbaka i barndomen augusi 2011. Numer är hon även tillbaka i himlen.

Bä bä vita lamm

Tanken var att det skulle bli en vändbar mössa till lillasyster, men det där med att följa mönster är helt enkelt inte min grej... det slutade med tre mössor. En till dockan Lisa, en till lillasyster och så till slut en vändbar som blev Heddas. Nu vet jag i allefall hur man syr vändbara mössor om nån undrar. Det går dessutom hemskt fort när man redan har klarat av alla misstag.

Baka baka lite russinbulle

Russinfrallor är mina och Vilgots favoritbröd. Jag satte en deg på jäsning och drog sedan upp fötterna under mig i soffan medan jag ammade och gosade med underverket. Det var så mysigt att jag helt glömde tid och rum. Så degen blev lite väl jäst...



Resultatet blev enligt Heddis ändå bra. Förutsatt att man pillat bort alla russin...



Rågrussinfrallor:

50 gr rumsvarmt margarin
5 dl fingervarmt vatten
50 gr jäst, jag använder alltid jäst för söta degar, för det jäser ju så bra ;)
En halv dl mörk sirap
2 tsk salt
ev lite brödkryddor
ca 6 dl rågsikt
ca 7 dl vetemjöl
russin

Absolut smidigast är att göra långpannebröd. Efter första jäsningen knådar och kavlar jag ut degen lagom till en långpanna. Sen använder jag degskrapan för att dela degen i rutor. Det går så ruskigt fort och smidigt så att man inte behöver dra sig för att baka nya russinbröd snart igen!

Lillasyster

tre veckor och alldeles, alldeles underbar...