Väck mig i Göteborg.

De där åren när jag alltid hade något som påkallade min uppmärksamhet. Alltid någon som behövde tröstas. Någon som behövde bytas på. Eller någon som behövde hålla i min hand. Då drömde jag om en enda sak. Att, bara nån gång så där ibland, få ett dygn med bara en bok som sällskap. Ingen skulle störa och ingen kunna störas. Bara jag och en bra bok. Ett dygn. Det är inte så mycket begärt.

Några år senare har jag varit själv hemma idag. Med ett mål. Läsa en bok på dryga trehundra sidor. Egentligen ingen match. När barnen väl kommit hem har de underhållit sig själva så fint med playmo, lera, fotboll och studsmattehoppning. Det borde varit lätt som en plätt det här.

Ett litet krux bara. Idag är det inte jag som valt boken själv. Det har Paulina gjort. Min lärare. Är på sidan 18. Jaha. Det är bara att tugga i sig hela natten lång. Var är nu det där ögonskyddet som det står "väck mig i Göteborg" på? Måste hittas. A kan behöva det i natt...