En gång...

i tiden trodde jag att jag hade gröna fingrar. Sen kom purjolökarna och morötterna och hävdade med bestämdhet att så inte är fallet.

Överbevisad. 

Men att skörda plommon är jag grym på. (Så länge trädet bor hos snälla grannen.)

Så nu luktar huset ljuvligt av plommon- och kanel-marmelad. Och ingen sörjer grönsakssoppan.