Matvrak. Eller saknaden av mat-vrak.

Igår gjorde jag och barnen en sommarplan. Vi pratade om vad vi vill ska hända och vad vi helst vill undvika i sommar. 

Jag vill väldigt, väldigt gärna undvika situationer som förvandlar mig till Cruella de Ville (eller till nån annan devil). Så, jag och barnen gjorde en liten plan för att undvika detta som då och då inträffar när någon eller flera av komponenterna hunger/trötthet/stökigt hem/för mycket sol kommer i min väg. 

Så vi gjorde ett litet ansvarsschema som vi tänker oss att ha en månadsvis rotation på. (Och det kanske ska tilläggas att Andreas fick välja ansvar själv när han kom hem från jobbet.)

Idag försökte minst ett av barnen slingra sig ur sina uppgifter. 

Då, mina vänner slog jag till att praktiskt illustrera ett möte mellan mig och min stora fiende Mr Blodsockerfall. (Ja det är en han.)

Jag vet inte om barnen förstod storheten i exemplet. Men min man förstod det precis. Vi satte oss för att äta och på sitt mest diplomatiska vis la Andreas fram förslaget att jag skulle förse mig först. Den korven var uppäten innan alla runt bordet hade hunnit ta för sig. Och jag hör mig be om ännu en korv. Jag hör själv hur fint och lungt och vänligt jag säger det. Och det hör de andra också. Åtminstone Andreas, som (nu när jag fått i mig lite mat) säger till min syster som äter hos oss: Hörde du? Nu är hon sig själv igen.

Det här exemplet kommer bli så sjukt bra att ta till när gräset börjar bli för högt...

(Och är det någon därute som har andra bra för slag på hur jag kan mota Mr Blodsockerfall i grind så tar jag tacksamt emot dem. 

Jag kör mkt med nötter och torkade aprikoser i handväskan. 

Och då och då i munnen.)

Andra juni. Tyresö slott.

Den perfekta sommardagen, vad innehåller den?

Lite lufttorkad tvätt. Lunch på dukbeklätt altanbord. En utflykt till havet. Familj. Glass. Att komma hem till ett städat hem med förberedd middag i kylen. En blommande trädgård. Loppisfynd.

Den andra sommardagen har varit härlig. Inte har den innehållit allt det där ovan. Speciellt inte en förberedd middag i kylen. Men den har innehållit Marta (nej nu blev det fel, Märta) och Maria i lagom delar. Och det har jag mått väldigt bra av.

 

Och Svea har fått hålla i "Ärtans" vagn. Och varit storkusin. Och vad gör man då, när hon bara vill gå, och man inte måste hålla mammahanden på en vagn? 

Jag tog min mans hand. Hjärta nuet.

Sommar/Life is (sometimes) good

Idag är det den första juni. Och kroppen min spritter av hopp. Förra sommaren var något utöver det vanliga. Så förväntningarna är minst sagt höga för de närmsta månaderna. Vi har planer på att besöka Astrid Lindgrens värld flera gånger, åka till Jönköping och hälsa på mina syskon och massvis av kusiner, kanske blir det en sväng till Göteborg (där en viss snart sjuårig blondin hoppas och ber eller snarare tjatar slash gnattar små hål i mammans huvud om att få gå på Liseberg), vi tänker oss att åka till Utö/Nynäshamn/Muskö samt minst några stycken för oss ännu outforskade delar av Stockholms södra skärgård. Och kanske, kanske en tur till Öland. Och så måla garage, göra tak till trädkojan, klippa gräs och filijoksa och dona på vårt lilla hus (olja altanen nämnde jag inte va? För jag vill inte. Men jag måste...) men framför allt ska vi bada. I havet. Massor. Och sen lite till. 

För det är prio ett. I förlängningen i alla fall. För om jag ska vara riktigt tydlig så är prio ett att njuta av nuet, vara medvetet närvarande, leva. Och några av de ögonblicken som jag lyckas med det kommer kanske (i efterhand och inte i realtid!) att hamna på instagram under hastaggen #hjärtanuet. 

Under vintern som har varit har jag försökt (och ibland lyckats) med det svåra att hjärta nuet. Men många gånger har jag flytt till sommarens blogginlägg. Och de har gett mig hopp. Hopp om värme och ett enkelt liv. Och nu är det dax att tanka igen. Så här kommer sommardikten. (I singularis, bestämd form.The one and only?!?) Nå ja, den är bra. Som en tidig form av mindfullness. 

"Var glad min själ åt vad du har
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står
i morgon blir med ens igår
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra."

Så första juni njöt jag av lite havsluft. I min fina gröna (i dubbel bemärkelse, älskar second hand!) klänning. Och min man var med också. (Fast bakom telefonkameran.) Men bara vi. Precis som för tretton år sedan när vi bytte ringar på samma strand.

Dagens bästa.

Dagens bästa var när Svea plötsligt slängde ena benet över dammsugarsladden och lossasgalopperade en stund. 

Andreas och jag tittade på varandra. Och vi tänkte exakt samma sak: Japp, Lilla gubben-käpphästen kommer göra succé om ett par timmar. (Inte som att vi lider nån brist på hästar i det här huset, vi har två gunghästar och en käpphäst redan. Men ändå... Ja, jag vet. Mycket vill ha mer.)

Visst är det väl väldigt mysigt kvällen före födelsedagar. Födelsedagsafton alltså. Tårtan är klar och paketen är inslagna. Imorgon blir en bra dag!

Klappa händerna när du är riktigt glad.

Kalla, Kalla, Kalla!

Audition.

Oh dear, Vilgot har blivit kallad till audition i Vimmerby. Jag får fjärilar i magen. Han tar det med ro. Fast är jätteglad förstås. Att få jobba på Astrid Lindgrens värld är Vilgots största dröm. Som en och annan kanske anade... Å min gulliga teaterunge. 

Innan jul gjorde Vilgot och hans klasskompisar en bok om alla barnen i klassen. De flesta killarna vill bli fotbollsproffs, älskar att spela datorspel och har Zlatan och Messi som idoler. Vilgots största idol är Astrid Lidgren. Han älskar att läsa, bästa böckerna är stora Emilboken och Mästerdetektiven Blomkvist. Och när han blir stor vill han bli fastanställd skådespelare på Astrid Lindgrens värld. (Det finns bara två fastanställda i nuläget.) Japp, så funkar han. Och jag älskar honom honom till månen och tillbaka.

Dagens att göra.

Ja, måndag. Tjugondag knut. Och kvällsaktiviteterna drar igång så det smäller om det. Vardagen är här och jag satte mig att skriva en liten och helt klart genomförbar todo-lista i morse. 

Klippa Sveas hår.

Plocka undan stjärnorna och adventsljusstakarna.

Åka pulka med barnen.

Laga middagen (grillad kyckling med pasta och morotsgratäng) i god tid på em.

Handla när Hedda är på teatern. 

Och det gick käpprätt åt skogen. Svea har blivit sjuk. Hon som alltid är glad har gråtit och gnällt och tagit sig för örat idag. Och kollat på spöket laban två gånger. Och bara velat vara i mammas famn/på mammas höft. Och bara sovit små korta stunder i taget. Och min todo-lista för imorgon består av bara en punkt:

Tvätta håret.

Allt. Precis allt annat får vara bonus. För fy som jag ser ut. Vilket kanske iofs inte gör så mycket. Vi har ingen spegel i badrummet så jag ser mig ändå inte så ofta. Men den där känslan när man drar handen genom håret (vilket man, läs jag, gör ganska ofta när barnen är sjuka och man längtar efter sol och städade tvättstugor och större hallar), den är för vidrig och högst deppiggörande. 

Och ni får absolut ingen bild på det. Istället kommer Svea i sin nya frilla. Som hon fick till Spöket Laban redan kl 8.25. När hon bara hunnit säga "ova" (vilket betyder sova, vilket i sin tur betyder "kan jag snälla få den där nappen NU") ungefär femton gånger. 

Japp, det blev kort igen. Rufset där bak är nämligen inte av denna värld.