Höstkläder.

Jag tog en liten tripp till Åhlens idag. Och sa hej (och välkommen) till hösten.

Min garderob i nuläget består till stor del av svart och ockra. Så plötsligt blev jag alldeles kär i den här höstigt härliga vinröda nyansen som det fanns en hel uppsjö av kläder i på Ålles.









Och "wine", som de så fint kallar den, går alldeles ypperligt ihop med ockratröjor och svarta tjockstrumpbyxor... 

Å höst, jag kanske kan älska dig också.

Lite salt och lite surt.

Såsom tandvickning och tandsprickning. 

Eller att våga hoppa från trampolinen för första gången. För att sen dessvärre bli inlåst på toan.

Och så till sist, tagliatelle med laxsås kryddat med en övervidrig huvudvärk.

Life is good friends.

Ps. Har ni tänkt att gå till badhuset den närmsta tiden så kom efter 15. Då har nämligen brandbergsskolans simundervisning av typ 9265 icke simkunniga elever avslutats. Vilket gör det något lättare att doppa en tå eller två. 

Hälsningar /Vis av erfarenhet Ds.

Blåbärssylt och mandelmusslor.

Jag fick en burk hemgjord blåbärssylt av en vän. 

Jag åkte in till stan en kväll. 

Jag upptäckte idag att burken med sylt var öppnad. Och nästan uppäten! Och äggen och mjölken var slut (såklart).

Jag kunde förstås inte förstå exakt hur god sylten var. Men det talade ju ganska starkt för den att Andreas tryckt i sig nästan en hel burk blåbärssylt på en pannkakskväll (och, visade det sig, faktiskt också förberett sin matlåda).

Jag gjorde därför det enda rätta. Japp, jag stack ner en sked i ljuvligheten och in i munnen. Mmmmm. 

Och så var det bestämt. Alla planer för dagen bortprioriterades för att få njuta av den perfekta sylten på en mandelmussla.

Voila.

Och hurra för mandelmjöl. (Som jag köpt för att göra macroner. Men det där med macroner har jag gett upp. Inte trodde jag att något kunde vara för sött för mig, men jo.)

Formarna till mandelmusslorna har jag ärvt efter Andreas farmor. Jag älskar dem. De må vara hemskt jobbiga att smöra. Men tanken på alla gånger Brittas händer arbetat med samma formar... Då känns det väldigt bra att jag använder dem.

Anledningen/arna

Fångar dagen... Eller dagarna. De underbara sensommardagarna.

Vid havet.

På utställning av gamla skolplanscher. (Alltså den där blåsippan. Suck.)

På promenad i förorten. 

En liten egentripp in i stan.

Där jag fick syn på världens underbaraste stolar. 

Och så idag har jag fångat dagen med en riktigt lång promenad i skogen tillsammans med fina vänner.

Och det är de enkla anledningarna till varför bloggandet nerprioriterats. 

Puss och kram!

Klädköp.

Ni vet hur man tänker ibland att man ska handla få men riktigt bra kläder. Kläder som man verkligen älskar. Och som tål att användas om och om igen.

Jag brukar tycka att det är väldigt svårt! 

Men sen vi bytte sovrum och jag numer bara har en hänggarderob med 55 cm bredd så har det där med att fylla på garderoben fått ett abrupt slut. Trist, ja, kanske. Men också oerhört skönt! 

Men ett köp är jag så oerhört nöjd med. Mina träskor. Jag ÄLSKAR dem. Inte bara för att de är så snygga. De är supersköna också. 

Och ett köp vill jag gärna göra. Den här koftan från House of Lola har en kompis till mig. Och den är underbar.

Sukt, sukt. Jag känner att jag nog måste känna och klämma lite på den åtminstone! Så jag funderar på att dra ihop ett House of Lola-party. Är det nån som vill komma?

Pojke/flicka matprat

Nu har jag två skolbarn då. Två väldigt olika skolbarn. 

Hedda bubblar hela dagarna om allt hon varit med om i skolan. 

"Alltså, det är jättebra. För det finns fyra olika tallrikshögar. Och två mjölkställen och ett vattenställe. Faktiskt så är gurkvatten jättegott! Det smakar inte alls gurka. Jag tog först mjölk och sen gurkvatten..." 

Och jag inser att jag inte vetat ett dugg om upplägget i matsalen förrens nu. Vilgot får man dra och lirka ur fakta om skolan. Som tex vad de ätit till lunch. Oftast (citat) "minns inte". Och det kommer från grabben som minns ALLT. Han som kan återge varenda konversation i Ronja-filmen. Ordagrant! 

Hedda har bara gått i skolan fyra dagar so far. Men hon har redan upplyst mig om hur många köttbullar hon har ätit, när läraren slutar för dagen och att vi hittills har ätit samma mat hemma som i skolan två dar i rad...

Men det var inte det här!

Det var en gång...

och den spar oss 60 sekunder varje morgon!

Vad ska jag göra med all denna nyvunna tid?

Så fick jag förslaget att skriva en bok. En minut om dagen, varje skoldag, hela Heddas skoltid på Vendelsömalmskolan. GENIALT!

Så får det bli!

Skolstart.

"Jag kan inte tro att det är idag!" "Tänk att jag ska börja skolan idag!"

Så underbart lycklig och strålande glad att dagen för skolstart äntligen kommit gick allt (utom att faktiskt få i sig frukosten) lätt och ledigt med Hedda idag.

Brorsan, inte exakt lika peppad. Mera:

"Skollagen, jaha, och, den är ju jättedum!"

Allt var botten. Och inte lätt. Men tillslut kom vi iväg ändå. Och väl inne i klassrummet ropade en av kompisarna: "HEJ VILGOT!". Och då; sura minen sprack upp och faktiskt dök det upp ett litet leende. Rätt in i mammahjärtat. Så ja det ska nog gå bra det här också...

Andreas och jag tog Svea i bärselen och åkte ut till Tyresta naturreservat och tog en promenad i solen. Och plötsligt kände jag att nog för att sommar är ljuvligt, men skolstart och höst har ett och annat nice det också.

Midnattsloppet 2013

Jag var så lugn men ändå väldigt taggad i går kväll vid 22:20. Jag hade inte alls någon prestationsångest utan kom med inställningen att det var superkul att springa lopp igen. Och som om inte det var bra nog så hamnade jag i samma startgrupp som underbara Annika. Kompispepp. Tummen upp för det.

Tänk ändå att jag kan springa en hel mil. Det är liksom stort!

I vimlet med alla 35000 neongrönklädda löpare skymtades lilla jag. Verkligen 100% nöjd efter ett väl genomfört lopp. Tiden är förvisso inget att skryta med, 1:02:32. Men jag är glad ändå. 

Att bananer kan va så goda... Fantastiskt!  

What's up?

Vi håller på med det här:

Och så slår det mig att det ser ut så här på stranden:

Och: 

Och då undrar jag: Vad gör folk hela dagarna?

O nej, de rensar säkert lådor och skåp. Och köper sudd och bokpapper. Och vi är noll förberedda för skolstart om 60 timmar.

Det har legat över mig i flera dar att nu måste vi faktiskt organisera och filijoksa här hemma. Men det går inte. Inte när det finns så mycket sommar kvar. Och så mycket skärgård kvar att uppleva!

Tacksam.

Off we go. Gegen bäversafari, möten och kräftskiva. 

Jag väljer det senare. Utan ett enda litet barn.

Det krävdes logistik på hög nivå. Tack morfar, farfar och farmor. Ni är bäst! 

Delat med mormor också förstås.

Ångest. Ge mig lite MAT!

Sommaren har sannerligen varit helt underbart härlig. Nog för att ångesten slog till när jag förstod att ALLA, dvs ett par bloggare och instagrammare och kanske en och annan IRLare varit och badat flera dagar i sträck när vi haft mulet och huttrigt och inte alls strandigt. Men. Sen slog värmen, vinden och vattnet om och SOM VI HAR BADAT sen dess. I början på augusti var det en kompis som berättade att de bestämt sig för att bada på minst tio stränder under semestern. Då började jag snabbt räkna på fingrarna. Minns dock inte vad jag kom fram till. Men minns att jag kände en ny lust segla upp i mig. Och sen dess har vi provat stränder. Och vi har hittat ett par nya guldkorn. Den dan vi bestämde oss för Tyresö och dessvärre inte hittade nån parkering och snopet nog hamnade på gamla vanliga "tiomminuterfrånhusetstranden" efter en och en halv timmes bilåkning i hettan kändes min nya hobby lite B. Men. Sen. Sen hittade vi strändernas strand. Och vi har varit så snubblande nära i flera år. Men det gör inget. För vi har många, många somrar kvar att spendera där!

Jag brukar vanligtvis tycka nån gång i början på augusti att nu är det nog dax för lite ordning och reda och rutiner och skola igen. Men i år har jag snarare känt att NEJ, sommaren får aldrig nånsin ta slut. Men så blev det måndag.Och lite kyligare i luften. Och vi har "bara" badat två gånger de senaste tre dagarna. Istället har vi (och med vi menar jag barnen och jag) varit iväg på ärenden och i affärer. Och Vilgot har hatat varje ögonblick av det. Och Hedda har tjatat sig blå av glasslängtan (varför säljer de glass i blomsterbutiken?). Och Svea har blivit förkyld. Och jag kände plötsligt idag i provrummet på MQ att jo, det ska bli riktigt, riktigt skönt med lite skolstart om några dar.

Och så kände jag nåt mer. En fruktansvärd total köpångest. Halva crazy reapriset stirrande åt mig från höger och vänster och jag glömde allt jag lärt mig i februari när jag så fantastiskt genomförde köpfri månad. Så här nära verklig ångest var länge sen jag var. Jag blev alldeles rådvill. Skulle jag har gult eller rött skärp? Glömde helt fråga mig om jag ens behöver nåt skärp... Och barnen lekte skogsmöss under provrumsdörrarna och min hjärna bara la av.

Tills jag kom hem och fattade att jag var hungrig. Jättehungrig. Så jag åt. Och gav barnen något att äta. Och så tog jag ett steg tillbaka och insåg att jag köpt ett och annat vettigt. Ett och annat ovettigt. Och på nåt märkligt sätt var ångesten som bortblåst.

Sen kom mor min förbi alldeles spontant. Hon och pappa åker hem till  Jönköping om ett par dar. Och jag hade visst sagt något om att jag skulle få till den där rensningen av bebiskläder så att liten (eller stor, närmre fem kilo stor fast alldeles ny) gullekusin skulle få lite avlagda sötsaker att beundras i. Ooops, hade skjutit på det. Igen. Så mamma råkade se när jag öppnade klädkammaren. Och aldrig i mitt liv (jo så klart, men jag har ju ett teflonminne, absolut inget utan väldigt väldigt oviktiga saker, fastnar) har jag hört henne vara så rak mot mig förrut.

"Sara, du får inte handla mer saker nu!"

Och jag ville typ gråta. Mest av lättnad. Och jag bannade mig själv för att jag inte bestämt mig för köpfri månad också i augusti. Och nu sitter jag här framför TV:n och kollar på "En shopaholics bekännelser" och känner mig ganska så nöjd med mig själv ändå.

Och så tycker jag att våra nya gardiner tar sig bra ut...

Och det här är inte våra nya gardiner. Men väl lite ångestdämpande mat. Hösten har ju en hel del bra den också!

Just nu:

Project Runway season 11. Woop!

Nu!

Tjoohoo!!! Och, två sover och alla tre är i säng. Dessvärre hinner jag inte blanda till chokladpuddingen som jag har längtat efter hela dan. Så, paus. Kom snart.

Selfie.

Rätt nöjd med dagens frilla och outfit ber jag mannen ta ett kort på mig. 

Det går så där. Så. Nu har jag klippt bort urringningen. Och så tar Svea all fokus från flätan. Men ändå...

Ps. Jag har klippt Svea. Ja, eller bara luggen förstås. Nackfjunet fick va kvar!

Kvällslycka.

Kvällslöpning till sjön. 

Kvällsdopp med hela familjen. 

Och så till sist, kvällsfika med mannen och de stora barnen. Och tända ljus. Och första gången för i år som jag tänker att ja, kanske, kanske det kan bli bra med lite höst ändå. 

Men först midnattsloppet om en vecka. (Gaah. Har verkligen fuskat med träningen. Men, det ska nog gå ändå...)

Och (mycket viktigare) absolut fler kvällsdopp i kvällssolen. O ja!

Nej! Hon valde fel karl i år igen...

Har inte tid och blogga. Jag läser...

Åååå. När det regnar på sommaren. 

Boken har jag "lånat" från mamma. För sisådär 15-20 år sen. Jag läser den med några års mellanrum. Och den var minsann riktigt bra i år igen. I den klubben, fantastiska böcker som läses sommartid vart annat vart tredje år, återfinns också Fem svarta höns och Lyckans land (båda av Nevil Shute) och En geishas memoarer (Arthur Golden). 

Vilka är era återkommande favvosommarböcker?

Datenight, eller snarare dateday, på Gröna Lund.

En hel dag med barnvakt.

Vi drog på oss på våra nyköpta regnställ. Och sen spenderade vi sju och en halv timmar med att åka hit och dit och fram och tillbaka.

Och nu har vi spenderat en och en halv timme med att ojja oss över illamåendet. 

Men kul var det. 

Sommar!

Alltså den här sommaren. 

Min man kommenterade häromdagen att jag blivit så brun. Vilket förstås var en sanning med modifikation. Någon av barnen sa en liten stund senare: "Mamma, du är liksom så röd!"

Ja, ja. Jag är åtminstone fräknig så det förslår. 

Och aldrig i mitt liv har jag badat så mycket i havet som jag gjort i år.

Vi har det onekligen bra! 

Och bloggen blir drabbad. Och kosten. Och tvätten. Och hela hemmet. Så det lilla regnet på förmiddagen idag var oerhört passande. Och så, på eftermiddagen, när solen tittade fram:

En ny tur till havet. Och en minikusinträff. Bra, bra kväll!

Ännu en Klänning. (Please notice the capital K!)

Vi har bröllopsdag coming up. Funderar allvarligt (nej, men nästan) på att slå till på en ny klänning till dagen. För, jag tror jag dör lite:

60-talare på Blocket. Ååååå.

Han där nere i högra hörnet...

Till exempel på Gålö. Eller i bilen. I sängen. I affären. Varthän vi än tar oss. Alltid, alltid huvudet lätt framåtböjt. 

Å va jag hjärtar att han hjärtar att läsa!

Idag har vi fått ännu en överljuvlig sommardag. Och jag har passat på att omsätta de teoretiska crawlkunskaperna jag anammat som simskoleförälder, till praktiken. Allt för att rädda "å-ni-var-så-duktiga-på-simskolan-presenten" i form av en stor munk-simring.

Andas i armhålan är en bra grej. Men, inte att förglömma, det är hemskt käckt att släppa ut lite luft i vattnet då och då också. Att gå upp och andas när man fortfarande håller andan är ju superjobbigt! Så grym känsla att lära sig nåt nytt som vuxen. Så nu känner jag mig redo att rädda simringar, delfiner och krokodiler. Och kanske (högst otroligt, de är ju bara sååååå snabba) en och annan badboll. 

Och så till sist. Ett litet kvällsdopp med mormor och morfar. Och pyjamas på. Och cykla hem. Och somna så lätt så mamman bestämmer att sagor och sånger får nog ge vika. Fortsättningsvis: välling, tandborstning, cykling till sjön, kvällsdopp, pyjamas på, cykling hem, puss puss. Och sov så gott. 

Just det, en liten fråga bara: nån som vill va barnvakt???

Kusiner. (Igen.)

Idag återvände vi till den nyfunna stranden på Muskö. Det var inte lika varmt i vattnet och vädret var sannerligen växlande. Men vi badade och hade det supermysigt. (Och jag återupptäckte pastasallad med kyckling, romansallad, gurka, majs och soltorkade tomater. Och en liten sås på crème fraîche, yoghurt, vegeta, cayennepeppar och svartpeppar. Hur kan jag inte ha ätit pastasallad till leda med tanke på hur många stranddagar vi hunnit med den här sommaren??? Ett är säkert: aldrig mer risifrutti! Typ.)

Nu, så här i värsta trötthetstimman, har vi sagt hejdå till kusinerna som åker hem imorgon. Hedda började gråta. Av hennes 24 kusiner är det bara tre som bor i Stockholm. Och allt annat är sannerligen för långt bort! Oavsett om de bor i Göteborg eller Taiwan så bor kusinerna helt enkelt för långt bort! 

Eller om det möjligtvis är vi som bor för långt bort...