Han där nere i högra hörnet...

Till exempel på Gålö. Eller i bilen. I sängen. I affären. Varthän vi än tar oss. Alltid, alltid huvudet lätt framåtböjt. 

Å va jag hjärtar att han hjärtar att läsa!

Idag har vi fått ännu en överljuvlig sommardag. Och jag har passat på att omsätta de teoretiska crawlkunskaperna jag anammat som simskoleförälder, till praktiken. Allt för att rädda "å-ni-var-så-duktiga-på-simskolan-presenten" i form av en stor munk-simring.

Andas i armhålan är en bra grej. Men, inte att förglömma, det är hemskt käckt att släppa ut lite luft i vattnet då och då också. Att gå upp och andas när man fortfarande håller andan är ju superjobbigt! Så grym känsla att lära sig nåt nytt som vuxen. Så nu känner jag mig redo att rädda simringar, delfiner och krokodiler. Och kanske (högst otroligt, de är ju bara sååååå snabba) en och annan badboll. 

Och så till sist. Ett litet kvällsdopp med mormor och morfar. Och pyjamas på. Och cykla hem. Och somna så lätt så mamman bestämmer att sagor och sånger får nog ge vika. Fortsättningsvis: välling, tandborstning, cykling till sjön, kvällsdopp, pyjamas på, cykling hem, puss puss. Och sov så gott. 

Just det, en liten fråga bara: nån som vill va barnvakt???