Vad blir det för middag?

Det är NU, precis just NU, som jag lär mig att sänka kraven på mig själv. 

Andreas har fått åka in till sjukhuset igen på grund av njurstensanfall. Vi har några kompisar till barnen här hemma. (De är jättesnälla och har så roligt så, men alla ska ha mellis). Jag har en hel del att ta hand om på köksbänkarna (ja i plural dessvärre). Och så hade jag tänkt ut en hyffsat avancerad middag till familjen ikväll. 

Vi äter vegetariskt varje tisdag. Främst av miljöskäl. Men också för att jag vill att vi ska bli bättre på att äta grönsaker. Och så är det roligt att tänka till och prova lite nytt nån gång ibland. Ikväll skulle det ha blivit vegetarisk pizza med grönsakstopping. Här finns receptet. Såg det på "Fågel, fisk och marängsviss" på barnkanalen för ett tag sedan. Vi har provat det en gång, och det var verkligen, verkligen gott!! Fänkålen är den magiska ingrediensen. Men för att få till det ikväll måste jag handla och baka pizza. Och det känns inte som rätt dag för det. Det blir förmodligen pannkakor ikväll. Det är ju också vegetariskt :). Och fram mot kvällen sätter jag förmodligen i mig en påse micropopcorn. För jag kan verkligen inte äta tillräckligt med pankissar för att bli mätt...

Och där kom barnen och frågade om de kan få glass till mellanmål. Sara, sänkta krav nu, okej...

-JAAA, kom alla barn så ska ni få glass!

Träning

Halv åtta var skidkläderna på. Laddad till tänderna att få gå ut i skidspåren igen efter sjukdom och resa. Ska bara få iväg barn till skola och förskola först. Nästan klar med allt så ringer det till Andreas och han måste åka tidigare till jobbet. Ååh nej. Varför äger jag ingen fjällpulka?? (att stoppa Svea i) Svaren är givetvis att de är alldeles för dyra och tar för stor plats. Vad tror jag, att jag är gjord av pengar och har obegränsade förvaringsmöjligheter??? Sara, har du inte hängt med alls här. Gissa varför du ska ha köpstopp i februari...

Nåja, jag kan ju ta en snabb promenad istället. Skidkläderna är på, gympadojjor på och telefon och hörlurar i fickan. -Hedda vi GÅR till förskolan. Gnäll, gnäll, gnäll. Men vi kommer iväg, vi kommer fram och jag sätter lurarna i öronen. Yppie.

Sätter igång Martina Haag som ropar HEJA, HEJA i öronen på mig. Och så runkeeper också så jag vet hur snabbt och långt jag tar mig fram. Martina hejar på och jag känner att kanske några löpsteg skulle gå. Jodå. Visst är det snömodd och lite halt. Men jag har ju vagnen att hålla mig i. Nu blir det löpning idag. Ååå det riktigt bubblar i mig. Jag har inte varit ute och sprungit sen den 1:a januari. Det är väldigt länge sen. Måste stanna lite vid ett rödljus. VA NU DÅ??? Martina slutar heja på mig. Nej, skräptelefonen har stängt av sig. Sätter igång telefonen igen. Väntar, väntar och så på med storytel, och så på med runkeeper. Skönt, Martina maler på om tjejmilen igen. Pepp, pepp. VA?!? Telefonen stängde av sig igen. Då börjar jag om: vänta, vänta, vänta, storytel, runkee... svart. Seriöst. Jag kan inte springa utan att lyssna på en bok. Det försökte jag med ett par gånger på nittiotalet. Utan nån större framgång, utan nån framgång alls faktiskt. Äh. Lägg av Sara. Du kan ju åtminstone försöka. Jag lägger ner telefonen och hörlurarna i fickan. Tar ett stadig tag i vagnen. Och så sätter jag igång igen. Jogga, jogga, jogga. Det går ju riktigt bra. Jag kommer på mig själv med att lite så där lagom tyst ropa "Heja, heja" till mig själv. Springer förbi ett mystiskt fynd av (typ, jag stannade inte för att räkna) 13 1,5-litersflaskor fyllda med läsk som låg slängda i snön. Hittar på en mystisk historia om en knarkarkung som placerat flaskorna där när snön var mindre smält... Va, några hundra meter är trottoaren så gott som snöfri. Det här går ju riktigt bra! Heja, heja mig va jag är bra. Hejar på en bekant som också är ute och springer, fast i motsatt riktning. (och sjukt snabbt, det var till och va hurtig...) Sen rätt var det är så är det inte barmark längre. Det är tjockt, tjockt med snömodd. 

Hjälp. Va. Tungt. Med. Vagnen. 

Men jag ska fortsätta springa. Absolut inte börja gå. Jag fixar det här. Springer förbi en förskola. Alla barnen och alla fröknar klappar händerna och ropar "HEJA, HEJA!" Eller kanske det var mer ett litet barn som stod vid staketet och sa "Hej, hej". Eller så var det bara jag som hejade på mig själv. Det spelar faktiskt ingen roll. Jag klarar det här. Nästan hemma. 

Cirka fem kilometer med barnvagn och snömodd. Trettioen minuter. Kanske inte löpträning på hög nivå. Men löpträning på MIN nivå. 
Jag <3 det!

Mat, mys och magknip.

Har tillbringat kvällen med mina fina systrar och svägerskor på indisk restaurang. Så mysigt!
Men, Susanna, du var saknad!

Och så en liten fundering, käkar alla i Indien imodium dygnet runt???

Hur tänker du egentligen?

Har ni hört talas om synestesi? Det är ungefär ett år sedan jag hörde det begreppet för första gången. Jag blev så förvånad. Vadå? Tänker inte alla som jag? Tänker inte alla i färger?

För mig är 3, R och gult samma sak. Alltså, istället för att skriva en trea skulle man kunna skriva ett R eller måla en gul plutt. Det är bara tre (R) olika sätt att förmedla samma sak. Och 7 är grön. Känslor kan också ha färger. Minnen också.

Alla siffror har inte färger. Inte så där på rak arm. Och en viss kombination behöver inte vara för evigt. För mig alltså. Men jag behöver färger och former för att känna och tänka.

Jag är ganska (läs sjukt) värdelös på att komma ihåg namn och titlar osv. Och min man har en gedigen skivsamling. Jag hittade verkligen aldrig den skivan jag ville ha. Plötsligt kom jag på att skivorna måste ju stå i färgordning. Det är ju självklart. Jag ägnade en ordentlig mängd minuter till att göra så fint och strukturerat på CD-hyllorna. Jag förväntade mig givetvis massor av beröm, pussar och lyxiga minisemestrar som tack för allt mitt slit.

Det visade sig att Andreas inte alls tänker i färg... Han tänker tydligen i något så konstigt som bokstavsordning...

Kaos in da house

Idag har jag vikt tvätt, massor av tvätt.

Och lagt ren tvätt i lådor, massor av lådor.

Och städat playmo-gubbar, massor av playmo-gubbar.

Och städat littlest pet shops, massor av littlest pet shops... 

Seriöst. I somras köpte H sin första Littlest pet shop. Nu har hon hur många som helst. Börjar misstänka att de förökar sig på nätterna.

Hmm. Kanske tvätten gör det också...

Pannkaksräddningen.

Vet inte hur ofta ni äter pannkisar hemma hos er, men här hemma är det alldeles, alldeles för ofta. Jag gillar inte ens pannkakor särskilt mycket. Men barnen gör det sannerligen. Och maken. Jag är jättedålig på att steka dem också. Men det är inte maken. Så när nån här hemma bönar och ber om pannkakor brukar jag inte säga emot. Jag slipper i alle fall laga maten.

Men det ska också sägas att pannkakor kan vara en riktig räddning ibland. Det är billigt, vegetariskt och går att variera i det oändliga. (Ugnspannkaka är ju världens enklaste maträtt. Och med bacon och lingon är det ju faktiskt riktigt gott. Och crêpes. Mmmm.)

Igår blev det pannkisar här hemma. Räddningen blev en hemgjord "glass". Det var lite som att smaka på en bit sommar. Kan varmt (!) rekommenderas.

En banan
Ca två dl frusna jordgubbar
Drygt en dl vispgrädde
En skvätt mjölk
En rejäl skvätt hemgjord flädersaft (koncentrerad)
Allt mixas i en matberedare och serveras på studs.

Snyft

Vi har sjukstuga här hemma. Tjejerna Mini, Mellis och Storis är aningen snoris... Jag är väl i och för sig inte så snorig, men jag har ont i halsen och känner mig lite vissen. Jag lyckades sno åt mig lite tid till att kolla på en miniserie som jag velat se (det blev visst ganska mycket tid, eftersom jag inte kunde slita mig...). Ödesår på SVTplay. Den visades i mellandagarna, så den ligger bara kvar på play i några dagar till.

Ödesår är en tysk miniserie i två delar á 1 1/2 timme. Den utspelar sig i Tyskland under andra världskriget. Nemas problemas att se på en serie på tyska. Riktigt roligt faktiskt. Fast serien i sig var inte rolig. Hjälp va jag har lipat idag! I klass med när jag såg Doktor Zjivago första gången. Men jag ÄLSKAR att gråta till film. Det liksom renar mig inifrån på ett märkligt sätt. Sen gick jag ner till familjen och pussade och kramade dem. Så tacksam för mina underbaringar! Och tacksam för att jag inte har behövt uppleva krig. Och tacksam för att vi alltid kan äta oss mätta. Och tacksam för en hel massa andra saker...

Borsta huggtänderna.

Tänk att det kan va så underbart roligt att borsta tänderna. Om nån annan i familjen borstar tänderna innan Svea hinner få sin tandborste skriker hon: "Ge hit min sån där roliga sugmockagäng på stört. Alltså NU! På sekuuuunden!!!" Fast det låter lite mer "Äääääähääääääääääääääääääähääääää(falsett)ÄÄÄÄÄÄÄÄHHHÄHÄH".

Men det är klart att hon ska få polera de två små huggtänderna så de är redo inför nästa "mysiga" amningsstund...

Slapparlördag <3

Fräsch man är så här på lördagsförmiddagen. (Not!) Barnen bygger koja. Svea snokar (snorar skulle jag skriva men snokar passar minst lika bra! Äntligen får man lite hjälp av ipadens galna ordförslag). Andreas jobbar och jag bakar bullar. 17,4 minusgrader ute. Hyfsat varmt inne. Förutom på golven. Älskar att min mamma är grym på att sticka sockor. Visst är de fina?

Hmmm. Vilken vill jag helst ha? Har länge älskat den mustigt gula. Men ljusblått är ju bara så fint! Jag vet, jag har svåra beslut nu. Vilken väska vill jag helst vill ha i mina drömmar. Jag skulle ju kunna växla lite då och då om väskan ändå bara finns i fantasin... fast då blir det ju absolut inte som på riktigt. Nej. Idag önskar jag mig den ljusblå. Tänk va bra det skulle va om min man faktiskt läste min blogg...

http://www.outnorth.se/20.0.0.1/11002/cache/11002_09b54ff77c307bf2ef86c79893a4ebe3.jpghttp

Faller en faller alla, för en fralla!

Häromdagen sa Andreas: är det nån gång vi ska köpa en halv ko så är det nog nu! Japp, det gapar tomt frysen. Tur att jag gillar att baka.

På spåret

När solen skiner och snön gnistrar är det ljuvligt att ta några varv i längdspåret. I måndags blev det fem kilometer med min svärmor. Solen värmde härligt. Igår blev det drygt en mil med Charlotta. Tjohoo va bra det går!

Söt, sötare... ähh nån annan får säga det...

Hon är bra söt lilla julprinsessan Estelle.

foto: Kungahuset.se

Men vår julprinsessa är bra söt hon också.

 Och de här två godingarna sen!

Hej hopp från hela familjen!

Julen 2012 i Stöten.

Reckeläckeläckelam

Seriöst. All denna reklam man bombaderas med borde verkligen komma med en stor fet varningstext. På cigarettpaketen står det ju klart och tydligt: SMOKING KILLS. Vilket i och för sig husets sjuåring tolkar som att rökning killas. Men ändå. När man får ett sånt där SMS av KappAhl att nu får DU, fantastiske mest utvalda specialkund förtur på halva reapriset, så borde det stå något om att man faktiskt inte måste handla. Speciellt inte om man övar sig inför stundande köpstopp. 

Jag tog en liten sväng förbi KappAhl i 73:an. Där är det vädligt lite folk och tillräckligt utrymme mellan klädställningarna så att man faktiskt kan ha med sig sin bebis i vagn. Alltså ganska bra förutsättningar för den som vill sälja och dåliga för den som inte vill handla... Jag menar, titta lite behöver ju inte betyda att  jag ska handla något. FNYS. Jag kom hem med en ganska välfylld påse. Påminner mig själv (och alla andra också btw) att det är ju i februari jag har köpstopp, så jag är definitivt ingen förlorare. Faktiskt så är jag väldigt, väldigt smart. Bra grejar till bra pris. Man tackar. Bästa köpet var en ny pyjamas till sonen. Han älskar den. Sprang upp som en gasell och satte på sig den  ikväll. Sen kom han nerskuttande och utropade: PYJAMASPARTY! Är det fredag så är det. Fast jag brukar förstås kalla det fredagsmys.

Note to self. Innan februari är det läge att avregistrera allt vad reklam heter till både mail och telefon. Gör det bara. Det blir nog bättre så.

Dagens bild

http://sphotos-f.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash3/537376_485012544878503_296786903_n.jpg

Så klart fejk. Men ändå. Tänk om våra kungligheter hade lite mer humor och vågade bjuda lite mer på sig själva. Det hade jag gillat!! Här kan du se en bild på hur Disneyfigurerna egentligen ser ut.

Apropå köpstopp

"Allt som bärs in i huset måste nån gång bäras ut." (Bästa Annikan)

På dagens to-do-lista stod att skriva ner vad vi behöver som kan vara smart att köpa nu när det är rea i affärerna. Jag krafsade ner lite saker på ett papper. Mest kläder till sjuåringen. Sen slängde jag in en mörktvätt i maskinen och konstaterade att det kryllade av både jeans och kallingar i tvättskåpet. Där och då bestämde jag mig för att stryka allt på behovslistan och gjorde istället en liten anteckning i  min hjärna om att tvätta mörktvätt lite oftare...

Boktips.

Vid sjutiden gick jag in till barnen för att säga god morgon. Den ena satt och ritade/skrev i sin dagbok. Den andra låg och läste. Mitt mammahjärta blev alldeles varmt!

Ett litet tips till små lässugna: Martin Widmarks nya serie om vikingapojken Halvdan, Hövdingens bägare och Främlingens grav. Vilgot är fast! 

Ett nytt år minsann

På tal om att att leksaker är inbrottsäkrade för både vuxna och barn på julafton tycker jag att tipset att vara utrustad med stjärnskruvmejsel (Lite mellandagskaos) lite så där snitsigt nerstoppat i skärpet på julafton känns helt rätt...

...om det inte vore för att det är så mycket smartare att köpa begagnat. Då är allt redan ihopsatt och klart att leka med. Dessutom sjukt miljövänligt (kemikalierna har ju dessutom en annan unge slickat bort, lite nya baciller kan det väl va värt) och grymt ekonomiskt (om man bortser från alla baciller man får med sig på köpet med eventuella vabbdagar som följd...).

Får jag lov att presentera min stora utmaning för året. Att tänka en extra gång innan jag handlar. Vad en det är jag tänkt handla. Behöver jag verkligen den här? Var ska den förvaras? Hur länge kommer jag vilja ha den? Och varför vill jag ens ha den? Det här året ska jag vara hemskt ekonomisk. Eller fantastiskt ekonomisk, menar jag. Mitt första stora delmål är KÖPFRI MÅNAD, i februari. Hjälp, jag kan inte ha köpfri månad i januari, det går bara inte. Men idag är det den 5:e jan och än så länge har jag inte köpt en enda liten sak på mellandagsrean! Fast jag köpte en kofta före jul, för jag visste ju vad som skulle komma. Och det, måste jag säga, var ett riktigt bra köp. Jag har användt koftan nästan varje dag sen dess. Älskar min kofta med guldarmbågar!