Dagens tips kommer från... dig!
Jo det är så här att snart blir jag tvungen att sluta duscha, (vilket känns så där inte minst för att jag tränar hyfsat ofta) om ingen har ett riktigt bra råd till mig. Det är helt omöjligt att duscha när Svea är vaken och jag är själv med henne. Hon är tokig i att klättra den där tjejen. Så jag måste ta med henne in i badrummet. Där passar hon på att riva ut hela toarullen. Tvätta händerna i toastolen. (Än har hon inte nått toaborsten, men jag vet ju att det är nästa steg.) Dessutom är hon ledsen hela tiden när hon inte ser mig. Så helst kryper hon under duschdraperiet och står där vid badkarskanten och blir jätteblöt. Och skriker förstås ännu mer... Jag har ett svagt minne av att duscha kan vara oerhört skönt. Speciellt efter ett hårt träningspass. Men som det är nu blir jag bara stressad. (Glömde helt bort balsamet i dag vilket kanske inte är så farligt i och för sig. Man får vara tacksam så länge man får en gnutta tvål på kroppen!)
Jag har provat att ha henne med mig i duschen. Ingen hit dessvärre. Funderar på om man kan ha henne fastspänd i stolen. Men hon ålar sig ur den ibland. Jag vet att jag borde duscha när hon sover. Men ibland funkar det faktiskt inte. (För, mina böcker blir så blöta om jag läser dem i duschen...)
Så snälla, har du ett tips? Jag skulle bli så tacksam.
Ett litet tips kommer från mig också faktiskt. Här hittade jag en hel hög med bra tips till barnfamiljer. Jag följer den här kloka människan på Instagram som moockabee7. Kolla in hennes bilder. Det är mitt absolut hetaste tips just nu! Helt fantastiska.
Ett tips till förresten. I lördags fanns det ett och annat att städa i barnens rum. De fick välja en godis när de hade städat tio saker. Oj, vilken fart de fick. Och här kommer bildbeviset på ur mycket saker de faktiskt städade.
Visar inlägg med etikett tips. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tips. Visa alla inlägg
onsdag 27 mars 2013
onsdag 13 mars 2013
Dagens tips.
Måndagens matinlägg kan tyckas lite skralt. Så dagens tips blir ett eller två matsådana.
Har absolut inte haft lust, ork eller råvaror till att laga några fantastiska anrättningar de senast dagarna i denna sjukstuga. Vi har faktiskt mest levt på vätskeersättning, blåbärssoppa och rostebröd. Men liten måste få mat. Och vi hade helt slut på burkmat och rester. Så, då kom jag plötsligt på nåt genialt. Nåt som alla småbarn gillar. Plus att det är enkelt och superbilligt.
Äggröra!
Lite fett i botten av en kastrull.
Två ägg.
En matsked mjölk.
Lite svartpeppar.
Värm på svag värme och rör precis hela tiden med en trägaffel. Voila! Världens enklaste barnmat klar.
Har absolut inte haft lust, ork eller råvaror till att laga några fantastiska anrättningar de senast dagarna i denna sjukstuga. Vi har faktiskt mest levt på vätskeersättning, blåbärssoppa och rostebröd. Men liten måste få mat. Och vi hade helt slut på burkmat och rester. Så, då kom jag plötsligt på nåt genialt. Nåt som alla småbarn gillar. Plus att det är enkelt och superbilligt.
Äggröra!
Lite fett i botten av en kastrull.
Två ägg.
En matsked mjölk.
Lite svartpeppar.
Värm på svag värme och rör precis hela tiden med en trägaffel. Voila! Världens enklaste barnmat klar.
Ok. Hon gillar inte äggröra...
Vi hade mjölk som höll på att bli gammal. Så lite pannkakor fick jag också till. Att steka pannkakor kommer, efter att vika och lägga in ren tvätt, som min värsta mamma/människa-uppgift. Därför är tjockpannkaka en riktig lifesaver. Igår blev det tjockpannkaka i muffinsformar. Med hemgjord jordgubbssylt till. (Sylten gjordes inte igår, det fanns inte så mycket energi vill jag lova. Nej den blev över sen ärtsoppssuccén för nån vecka sen. Och med succé menar jag pannkakor med grädde och hemgjord jordgubbsylt efter den obligatoriska ärtsoppsskeden...)
Lite bakpulver i vanlig pannkakssmet (1 del mjöl, 2 delar mjölk, 1 ägg + lite salt) så reser sig pannkakan till fantastiska höjder.
onsdag 20 februari 2013
Tips-ett. Sveas säng...
får agera modell idag.
Först bara lite kort: Nu har jag varit mamma i snart åtta år. Och ett och annat har jag lärt mig under åren. Ett och annat har jag lärt mig av andra och ett och annat har jag upptäckt själv. Jag har en knäpp föreställning om att alla andra redan vet allt. Det är naturligtvis inte sant (och dessutom helt osunt för mig att tänka så). Men det kanske kan vara anledningen till att jag inte har varit så flitig på att dela med mig av mina insikter och idéer. Men nu gott folk blir det ändring. Först ut. Bebissängen.
På BB fick Svea ligga i ett babynest. Det är en genial uppfinnig. En liten madrass med höga kanter så att bebisen kan ligga mellan mamma och pappa men ändå inte bli ihopklämd. Dessutom får bebben ligga lite så där trångt och nära en kant som de ju bara älskar. Sååå bra! Dessvärre sjukt dyrt. Andreas tyckte dock att detta var så genialt så han ägnade Sveas första två dygn till att leta babynest på allahanda köpochsäljsajter. (Oj har ni inte förstått det än, jag är gaaaanska bra på att överdriva.) Sen blev jag sjuk (barnsängsfeber) och fick åka tillbaka till sjukhuset i några dygn. Där var det fantastiska babynestet igen. Väl hemma gjorde min man slag i saken och skapade ett eget babynest. Ett hoprullat tunt täcke (Ikeas billigaste), lite snören, en bit tunn madrass, ett spjälsängspåslakan och stora säkerhetsnålar. Väldigt billigt. Väldigt snabbt. Väldigt bra. (Ja säkerhetsnålarna kan ju bytas ut mot lite tråcklande om man känner för det.)
Men bebisar växer som bekant väldigt snabbt och hux flux hade liten vuxit ur sitt babynest. Då tog jag bort alla säkerhetsnålar och återanvände det hoprullade täcket ner i spjälsängen. Över kisskydd och täcke-korven satte jag ett lakan (ett med gummiband så det blir så där lagom spänt). Vips så var ju till och med spjälsängen hyfsat mysig.
Till tredje barnet kände jag att vi hade ungefär allt vi behövde. Utan kanske en grej. Vyssanlulltassar (Brio) till spjälsängen. De är fruktansvärt dyra. (Varför slutar jag aldrig förvånas? Allt, verkligen allt, till bebisar är fruktansvärt överdyrt!!!) Så jag önskade mig och fick. Tack. Vilken fantastisk skillnad det är att få spjälsängen i så där lagom mycket rörelse. Utan tassar, inte så lätt. Med tassar, lätt som en plätt!
Först bara lite kort: Nu har jag varit mamma i snart åtta år. Och ett och annat har jag lärt mig under åren. Ett och annat har jag lärt mig av andra och ett och annat har jag upptäckt själv. Jag har en knäpp föreställning om att alla andra redan vet allt. Det är naturligtvis inte sant (och dessutom helt osunt för mig att tänka så). Men det kanske kan vara anledningen till att jag inte har varit så flitig på att dela med mig av mina insikter och idéer. Men nu gott folk blir det ändring. Först ut. Bebissängen.
På BB fick Svea ligga i ett babynest. Det är en genial uppfinnig. En liten madrass med höga kanter så att bebisen kan ligga mellan mamma och pappa men ändå inte bli ihopklämd. Dessutom får bebben ligga lite så där trångt och nära en kant som de ju bara älskar. Sååå bra! Dessvärre sjukt dyrt. Andreas tyckte dock att detta var så genialt så han ägnade Sveas första två dygn till att leta babynest på allahanda köpochsäljsajter. (Oj har ni inte förstått det än, jag är gaaaanska bra på att överdriva.) Sen blev jag sjuk (barnsängsfeber) och fick åka tillbaka till sjukhuset i några dygn. Där var det fantastiska babynestet igen. Väl hemma gjorde min man slag i saken och skapade ett eget babynest. Ett hoprullat tunt täcke (Ikeas billigaste), lite snören, en bit tunn madrass, ett spjälsängspåslakan och stora säkerhetsnålar. Väldigt billigt. Väldigt snabbt. Väldigt bra. (Ja säkerhetsnålarna kan ju bytas ut mot lite tråcklande om man känner för det.)
Men bebisar växer som bekant väldigt snabbt och hux flux hade liten vuxit ur sitt babynest. Då tog jag bort alla säkerhetsnålar och återanvände det hoprullade täcket ner i spjälsängen. Över kisskydd och täcke-korven satte jag ett lakan (ett med gummiband så det blir så där lagom spänt). Vips så var ju till och med spjälsängen hyfsat mysig.
Till tredje barnet kände jag att vi hade ungefär allt vi behövde. Utan kanske en grej. Vyssanlulltassar (Brio) till spjälsängen. De är fruktansvärt dyra. (Varför slutar jag aldrig förvånas? Allt, verkligen allt, till bebisar är fruktansvärt överdyrt!!!) Så jag önskade mig och fick. Tack. Vilken fantastisk skillnad det är att få spjälsängen i så där lagom mycket rörelse. Utan tassar, inte så lätt. Med tassar, lätt som en plätt!
Ps. Om det är nån som undrar var det fina spjälsängstäcket kommer ifrån kan jag berätta att spetsen är knypplad i Ostvik. Det är också platsen där det är fastsytt på lakanet. Sen är själva påslakanet sytt i Vendelsö. (Gammelmormor Inga och mamma Sara)
Nallen kommer från Panduro, via moster Helena. Ds.
Etiketter:
barnen,
hemmamamma,
inredning,
lillasyster,
tips
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




