Tips-ett. Sveas säng...

får agera modell idag. 

Först bara lite kort:  Nu har jag varit mamma i snart åtta år. Och ett och annat har jag lärt mig under åren. Ett och annat har jag lärt mig av andra och ett och annat har jag upptäckt själv. Jag har en knäpp föreställning om att alla andra redan vet allt. Det är naturligtvis inte sant (och dessutom helt osunt för mig att tänka så). Men det kanske kan vara anledningen till att jag inte har varit så flitig på att dela med mig av mina insikter och idéer. Men nu gott folk blir det ändring.  Först ut. Bebissängen.

På BB fick Svea ligga i ett babynest. Det är en genial uppfinnig. En liten madrass med höga kanter så att bebisen kan ligga mellan mamma och pappa men ändå inte bli ihopklämd. Dessutom får bebben ligga lite så där trångt och nära en kant som de ju bara älskar. Sååå bra! Dessvärre sjukt dyrt. Andreas tyckte dock att detta var så genialt så han ägnade Sveas första två dygn till att leta babynest på allahanda köpochsäljsajter. (Oj har ni inte förstått det än, jag är gaaaanska bra på att överdriva.) Sen blev jag sjuk (barnsängsfeber) och fick åka tillbaka till sjukhuset i några dygn. Där var det fantastiska babynestet igen. Väl hemma gjorde min man slag i saken och skapade ett eget babynest. Ett hoprullat tunt täcke (Ikeas billigaste), lite snören, en bit tunn madrass, ett spjälsängspåslakan och stora säkerhetsnålar. Väldigt billigt. Väldigt snabbt. Väldigt bra. (Ja säkerhetsnålarna kan ju bytas ut mot lite tråcklande om man känner för det.)

Men bebisar växer som bekant väldigt snabbt och hux flux hade liten vuxit ur sitt babynest. Då tog jag bort alla säkerhetsnålar och återanvände det hoprullade täcket ner i spjälsängen. Över kisskydd och täcke-korven satte jag ett lakan (ett med gummiband så det blir så där lagom spänt). Vips så var ju till och med spjälsängen hyfsat mysig. 

Till tredje barnet kände jag att vi hade ungefär allt vi behövde. Utan kanske en grej. Vyssanlulltassar (Brio) till spjälsängen. De är fruktansvärt dyra. (Varför slutar jag aldrig förvånas? Allt, verkligen allt, till bebisar är fruktansvärt överdyrt!!!) Så jag önskade mig och fick. Tack. Vilken fantastisk skillnad det är att få spjälsängen i så där lagom mycket rörelse. Utan tassar, inte så lätt. Med tassar, lätt som en plätt! 

Ps. Om det är nån som undrar var det fina spjälsängstäcket kommer ifrån kan jag berätta att spetsen är knypplad i Ostvik. Det är också platsen där det är fastsytt på lakanet. Sen är själva påslakanet sytt i Vendelsö. (Gammelmormor Inga och mamma Sara)

Nallen kommer från Panduro, via moster Helena. Ds.