Det var ett evigt tjat

Jag har alltid tänkt och trott att när det kommer till mat och den här familjen så kör jag mitt race. Jag (eller maken) lagar mat som jag gillar (eller som han gillar. Vi tycker lika om mycket. Mat hör inte dit dessvärre.). Och så får barnen gilla det också. Eller pilla ut om det inte duger. Men det där är verkligen en sanning med modifikation. Jag lagar inte alls den maten jag vill ha. Och inte den maten barnen vill ha. Jag lagar nån slags smaklös kompromissmat och ingen blir riktigt nöjd. Jag lagar treor. Var eviga dag. Förrutom i söndags då lagade jag en femma och en nolla. Nej förresten två femmor och en nolla. Vilgot var inte hemma och kunde inte sätta betyg. Svea fick inte äta det för barn under ett år får inte äta spenat. (Och inte heller salt förstås. Eller faktiskt jag upptäckte för ett tag sedan att det (så där finstilt) stod i bvc-broschyren att barn under ett år inte får äta för mycket salt. Jippi. Tog det genast som att de får äta viss mängd salt. Frågade också snälla barnläkaren som menade att om barn får i sig för mycket salt så blir de svullna. Vår lilla flicka visar inga såna tendenser. Och sen är det ju bara ett par veckor tills hon fyller ett! Så lite, lite saltad mat slinker nog ner.)

Så vad blev det då, vad blev det??? 

Jo det ska jag berätta. Det blev vegetarisk lasagne. Sååå gott. Receptet finns här. Jag rev morötterna och zuccinin för att jag tänkte att barnen skulle tycka bättre om det (jag vet, kompromiss). Glömde fetaosten men kompletterade med en bechamelsås. Hedda satt och pillade och gnällde över spenaten. Jag och maken var rörande överrens. En femma indeed.

Och så en nyhet till alla mina underbara läsare (mig själv inkuderad). Jag försöker desperat skapa ordning i mitt liv. Detta köpstopp gör nåt bra med mig. Ordning i livet får symboliseras av ordning i bloggen. Tänker mig att måndagar framöver ska gå i matens tecken. (Så tänk nu att hela det här inlägget kom igår.) Onsdagar ska hemmamamman få fritt spelrum med tips och trams. Och det bästa av allt (hjälp vågar jag lova det här???) på fredagar lovar jag Sara, på heder och samvete, en ny krönika i bloggen. 

Enjoy.