Det var en gång för länge, länge sedan. Gräset var grönt. Himlen var blå. Och vindpustarna var ljummet varma. Och en söt liten tjej fyllde fem hela år. Det var så länge sedan att människorna hade svårt att tro att det verkligen hade varit så, kanske var det hela bara var en overkligt härlig dröm.
I onsdags snöade det ett helt dygn här hos oss. Just den dagen hade skolan idrottsdag. När jag var ute och stretade i snöyran satt två flickor jämte gångvägen. Den ena frågade plötsligt:
"Sommar eller vinter?"
"Sommar!" Det kom så spontant. Inte minsta tillstymmelse till eftertanke behövdes.
"En till sommar" hör jag den ena flickan säga till den andra.
Undrar just om vinter fick några röster alls den dagen?
Visst tycker jag om vintern också. Att åka skidor är ljuvligt underbart. Och ljuset som snön för med sig gör verkligen gott för min själ och mitt sinne. Att skotta snö kan vara jätteroligt (i lagom mängd förstås). Aldrig har jag väl pratat med så många grannar som den där toksnödagen i början på december i fjol. Men sommaren slår ändå vintern. Men våren slår sommaren! Tittar på min fejkpärlhyacint och längtar efter vitsippor, sädesärlor och mina alldeles egna tulpaner. Mmmmmm. Tids nog kommer de.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar