Cheesecake.

På vintern har solen aldrig en chans att nå in till vårt vardagsrum. Den hinner liksom inte runt huset förrens den har försvunnit igen. Men på våren lyckas den lysa upp vårt v-rum. Och på sommarn finns det inte en chans att någon kan titta på Bolibompa utan att dra för gardinerna. Så på sommarn är vi ute och leker istället. Eller så ligger vi, hela familjen, i vår imaginery fatboy hängmatta. Åååå ljuva sommarkvällar... Fast idag kanske vi ska koncentrera oss på idag. Ser ni vad jag ser? Vardagsrumsväggen badar i ljus! Det betyder att våren är här! Välkommen.



A är med de stora på teatern. S käkar petshops-attiraljer. Så jag får väl fira alldeles själv med att käka upp de sista resterna från gårdagens cheesecake. Nån måste ju i alla fall fira att våren är här.

Eftersom det är måndag är det bäst jag delar med mig av receptet.

Cheesecake med citronmascarpone.

300 gr digestive (ta 200 istället. Varför är det alltid så jättemycket kex i förhållande till det gottiga pået i cheesecakerecept???)
100gr smör (kanske läge att minska det lite också då)
400 gr philadelphiaost
2,5 dl crème fraîche
1,5 dl socker
3 ägg
1 msk vaniljsocker
0,5 dl mascarpone
1 dl lemoncurd

Mixa kexen med det smälta smöret. Tryck ut det i en springform. Grädda botten i 175 grader i ca tio minuter. Vispa ihop philadelphiaost, crème fraîche, sockret och äggen. Häll smeten i formen och grädda i 150 grader i ca 50 minuter. Låt kakan svalna och låt den sedan stå i kylskåpet i minst fyra timmar, eller gärna över natten.
Vispa mascarponen och lemoncurden till en jämn kräm och häll över cheesecakerecept. Låt den sen stå kallt till servering. Dekorera med färska bär.

Lemoncurd.

3 ägg
2 dl socker
2 citroner
50 gr smör

Vispa ihop ägg och socker i en kastrull. Pressa saften ur citronerna och tillsätt den. Sjud under vispning tills krämen tjocknat. Den får inte koka. Tag kastrullen från värmen och rör ner smöret. Låt krämen kallna.

Marcus Aujalay sa härom veckan på Sveriges mästerkock att "när man har gäster kör man på säkra kort". Jasså? Jag tänker så här: när jag har gäster kan jag ju passa på att prova nåt nytt spännande recept. Face it, det är inte gratis att baka, men när man ska ha gäster kan man gott kosta på sig (och dem) att prova nått nytt smarrigt. Sen har jag förstås ett litet gäng säkra kort som man alltid kan lita på. (Som Ingrids chokladkaka till exempel. Man blir aldrig, aldrig besviken.) Till igår hade jag tänkt göra Sussis cheesecake. Jag letar fortfarande efter det bästa cheesecakereceptet. (Har du det? Tveka inte. Bara ge mig det. Snälla.) Tills jag hittar det är Sussis riktigt bra. Men, min receptordning har mycket kvar att önska... (Bella, när kommer du? ;) och Sussi, skicka gärna receptet igen. Jag kan behöva det när ni kommer i sommar, det är det enda riktigt bra receptet jag har på dessert utan ägg.)

Tillbaka till gårdagens dessert. Bra cheesecake. God. Men inte, jag-dör-god. Lemoncurden däremot. Ätes med fördel med sked!

Det kanske inte är klockrent det här upplägget med recept på en måndag. Jag borde ju ha förstått att det mest skulle bli recept på sötsaker... Och nu är det hela fyra dagar kvar till helgen. Eller förresten. När börjar påsken egentligen? Det är väl på onsdagen väl?!? Nåja. Ikväll blev det korvstroganoff med ris. Lyckades jag sälja in det?

Meningen.

Meningen med livet?

Att jag ska lära henne allt jag kan. Och sen, ganska snart, tar hon över och lär mig allt hon kan.

Mamma, här kommer receptet på surdegsbrödet du fick här sist.

250 gr surdegsgrund (vete eller råg)

600 gr vatten

20 gr jäst

900 gr vetemjöl med hög proteinhalt (kan verkligen rekommendera Manitoba cream från Finax)

ett kläm ljus sirap

1-2 msk flingsalt

Kör alla ingredienser i hushållsmaskinen i 10-15 minuter. Smula i saltet och kör i 5 minuter till. Låt jäsa  i ca 40 minuter. Häll ut på mjölat bakbord och dela i tre delar. Knåda degen lätt och forma till en stor rund bulle. Låt "bullen" vila på bakbordet ca 10 minuter och forma de andra degklumparna så länge. Lägg en bakduk på en bricka eller plåt (som får plats i kylen om du vill vänta med att grädda bröden). Mjöla bakduken ordentligt. (Jag använder en tesil.) Platta till degbullen något och vik upp en kant mot mitten och tryck till med handloven. Vik degen igen och tryck till med handloven. Rulla till jämna, avlånga bröd. Lägg sen bröden med skarven nedåt på den mjölade bakduken. Vik upp en bit av bakduken som avskiljare mellan varje bröd. Låt jäsa 1 timme. Eller längre, i så fall i kylskåpet.

Sätt ugnen på 250 grader och sätt in en plåt längst ner. Vänd bröden och lägg dem med skarven uppåt på bakpappersklädd plåt. När ugnen är varm sätter du in plåten och häller också ett glas vatten på den nedre plåten. Sänk värmen till 200 grader. Släpp ut lite ånga efter 20 minuter. Grädda bröden i ca 35 minuter eller till 98 grader.

Dagens tips.

Måndagens matinlägg kan tyckas lite skralt. Så dagens tips blir ett eller två matsådana.

Har absolut inte haft lust, ork eller råvaror till att laga några fantastiska anrättningar de senast dagarna i denna sjukstuga. Vi har faktiskt mest levt på vätskeersättning, blåbärssoppa och rostebröd. Men liten måste få mat. Och vi hade helt slut på burkmat och rester. Så, då kom jag plötsligt på nåt genialt. Nåt som alla småbarn gillar. Plus att det är enkelt och superbilligt. 

Äggröra!

Lite fett i botten av en kastrull.
Två ägg.
En matsked mjölk.
Lite svartpeppar.

Värm på svag värme och rör precis hela tiden med en trägaffel. Voila! Världens enklaste barnmat klar. 

Ok. Hon gillar inte äggröra...

Vi hade mjölk som höll på att bli gammal. Så lite pannkakor fick jag också till. Att steka pannkakor kommer, efter att vika och lägga in ren tvätt, som min värsta mamma/människa-uppgift. Därför är tjockpannkaka en riktig lifesaver. Igår blev det tjockpannkaka i muffinsformar. Med hemgjord jordgubbssylt till. (Sylten gjordes inte igår, det fanns inte så mycket energi vill jag lova. Nej den blev över sen ärtsoppssuccén för nån vecka sen. Och med succé menar jag pannkakor med grädde och hemgjord jordgubbsylt efter den obligatoriska ärtsoppsskeden...)

Lite bakpulver i vanlig pannkakssmet (1 del mjöl, 2 delar mjölk, 1 ägg + lite salt) så reser sig pannkakan till fantastiska höjder.

Middagsplanering.

Ställer mig och börjar skala potatis till kvällens middag. Mannen min kommer förbi.
Han: "Potatis- och kasslergratäng eller?"
Jag: "Japp." "Vadå? Tycker du att det är så hemskt?"
Han: "Det är väl ok." "Det är ju ingen favorit direkt."
Jag: "Nej men seriöst vi kan inte äta dyrkött varje dag. Säg nu vad du gillar för vardagsmat."
Han: "Köttfärsbiffar, som är lite rosa i mitten, med potatis och gräddsås. Det är gott."
Jag: "Det är söndagsmiddag!"
Han: "Pannkakor. Jag gillar pannkakor."
Han vet mycket väl vad jag tänker. Jag behöver inte ens säga det. (EFTERRÄTT!!!)
Han fortsätter. "Hörru, pannkaka och ärtsoppa. Det är gott."
Jag: "Hmm, ärtsoppa har jag aldrig gjort. Det ska jag göra nån gång!"
Storbarn: "NÄÄÄÄÄÄJ!"
Mellanbarn. "Jag spyr, och dör. Och svimmar!"

Men här är det jag som bestämmer. Imorgon blir det ärtsoppa. Ska bara googla först...

Det var ett evigt tjat

Jag har alltid tänkt och trott att när det kommer till mat och den här familjen så kör jag mitt race. Jag (eller maken) lagar mat som jag gillar (eller som han gillar. Vi tycker lika om mycket. Mat hör inte dit dessvärre.). Och så får barnen gilla det också. Eller pilla ut om det inte duger. Men det där är verkligen en sanning med modifikation. Jag lagar inte alls den maten jag vill ha. Och inte den maten barnen vill ha. Jag lagar nån slags smaklös kompromissmat och ingen blir riktigt nöjd. Jag lagar treor. Var eviga dag. Förrutom i söndags då lagade jag en femma och en nolla. Nej förresten två femmor och en nolla. Vilgot var inte hemma och kunde inte sätta betyg. Svea fick inte äta det för barn under ett år får inte äta spenat. (Och inte heller salt förstås. Eller faktiskt jag upptäckte för ett tag sedan att det (så där finstilt) stod i bvc-broschyren att barn under ett år inte får äta för mycket salt. Jippi. Tog det genast som att de får äta viss mängd salt. Frågade också snälla barnläkaren som menade att om barn får i sig för mycket salt så blir de svullna. Vår lilla flicka visar inga såna tendenser. Och sen är det ju bara ett par veckor tills hon fyller ett! Så lite, lite saltad mat slinker nog ner.)

Så vad blev det då, vad blev det??? 

Jo det ska jag berätta. Det blev vegetarisk lasagne. Sååå gott. Receptet finns här. Jag rev morötterna och zuccinin för att jag tänkte att barnen skulle tycka bättre om det (jag vet, kompromiss). Glömde fetaosten men kompletterade med en bechamelsås. Hedda satt och pillade och gnällde över spenaten. Jag och maken var rörande överrens. En femma indeed.

Och så en nyhet till alla mina underbara läsare (mig själv inkuderad). Jag försöker desperat skapa ordning i mitt liv. Detta köpstopp gör nåt bra med mig. Ordning i livet får symboliseras av ordning i bloggen. Tänker mig att måndagar framöver ska gå i matens tecken. (Så tänk nu att hela det här inlägget kom igår.) Onsdagar ska hemmamamman få fritt spelrum med tips och trams. Och det bästa av allt (hjälp vågar jag lova det här???) på fredagar lovar jag Sara, på heder och samvete, en ny krönika i bloggen. 

Enjoy. 

Här är (också) härligt

Nog för att den öde stranden i Thailand låter fanatstisk Annika, (http://yesterdayyousaidtomorrow-aniika.blogspot.com/2011/10/ar-det.html) men hösten i Sverige har också sina fördelar. Jo för nu är det så ruskigt billigt med ingredienserna till denna ljuvliga sidedish:

Coleslaw med morot och äpple

hyvla vitkål med osthyvel
finstrimla morot och äpple
blanda samman allt med creme fraiche
salta och peppra och kanske lite vegeta allkrydda

Kan gott stå och gotta till sig ett tag. Mums.

Dagens bakning.

Karlsbadergifflar med valnötter och choklad.

Åh va gott! fick jag höra från sonen. Va bra. Då tycker du om valnötter nu då? Valnötter! Bläh.
Får väl gå över med ett par stycken till min söta lilla granntant. Hon gillar dem nog.