Byråkrati

Nej, inga särskilt trevliga associationer till ordet byråkrati idag heller. Alla drabbas vi då och då av ämbetsmannaväldets negativa följder. Idag är det min tur. Tre samtal med försäkringskassan och ett med csn ledde i ett ordentligt platt fall. Visst kan man bli sjukskriven när man är student. Men bara om du är sjukskriven till 100% får du ersättning. Och om man är sjukskriven till 100% blir det ruskigt svårt att ta några poäng på kurser med närvaroplikt. Så nu står jag här med en arbetsnedsättning på 25%. Jag kan fortfarande få studiemedel på 75%, men försäkringskassan betalar inte ut någon sjukförsäkring på de 25% jag är sjuk. För jag missar ju inget arbete.

Det hela kan lösas genom att jag sänker min studietakt till 75% och säger till på jobbet att jag vill komma in och jobba 25%, vilka jag kommer att vara sjukskriven. Då får jobbet betala sjukersättning de första 14(?) dagarna. Därefter tar försäkringskassan vid. Min popularitet på jobbet är kanske inte efter alla dessa år som föräldraledig och studieledig så där superpoppis. Är det värt att krydda med lite sjukskrivning också???

Det är dagens dilemma. Nån annan som har nåt roligare för sig?

Här är (också) härligt

Nog för att den öde stranden i Thailand låter fanatstisk Annika, (http://yesterdayyousaidtomorrow-aniika.blogspot.com/2011/10/ar-det.html) men hösten i Sverige har också sina fördelar. Jo för nu är det så ruskigt billigt med ingredienserna till denna ljuvliga sidedish:

Coleslaw med morot och äpple

hyvla vitkål med osthyvel
finstrimla morot och äpple
blanda samman allt med creme fraiche
salta och peppra och kanske lite vegeta allkrydda

Kan gott stå och gotta till sig ett tag. Mums.

Tur vi har lite av varje.

För ett tag sedan, efter ett halvhjärtat försök att piffa till mig lite tittar Hedda storögdt på mig och sa: -Mamma, du är den vackraste på jorden. Gullehenne, hon kan då bygga upp en. Vilgot tittade på mig och konstaterade dock enkelt: -Jag har sett snyggare. -Jasså? Vem då? undrade jag. -Några tjejer i kyrkan.

Idag vände sig Hedda till Andreas. -Pappa, du är världens bästa biskop. Vilgot: -Jag tror Jens är en bättre biskop. -Varför då frågade jag. -För han är mycket bättre på att köra fyrhjuling...

När det begav sig

Här kommer den. Bilden från första skoldagen. Stolt som tuppen och med en gnutta fjärilar i magen. Gäller förövrigt både barn och mamma...

Det där med namn...

När barnen fått veta att de ska få ett småsyskon började de genast spekulera i vad den lilla ska heta. Vilgot som också heter Elis Andreas, i den ordningen, är övertygad om att vi får en pojke. Han tycker kanske att Vilgot Andreas Elis skulle vara ett passande namn för en liten pojke. (Tar detta som att han trivs bra med sina namn och därmed att A och jag lyckats utmärkt bra med namnvalen!)

Jag känner, hmm, kanske den lille eventulla pojken kan få lite mer egna namn. Hedda lämnar då följande förslag: Han kan ju heta Gotvil.

Jag känner, hmm, vi får se. Och förresten, glömde jag säga det: Det blir jag som bestämmer namnet. Det är min lilla rättighet efter att må som jag mår när jag bär och så småningom (suck) föder den lille.


Jag har två farbröder som heter Per. Den ena är min pappas yngre bror. Den andra är min pappas yngre systers man. Och han bor numer i himlen. Härom veckan fick vi höra följande:

Min mamma till min pappa: Har du ringt Per?
Hedda (verkligen förvånad): Kan man ringa honom?

Tio härliga år sedan

Idag har vi tittat på bilderna från vår bröllopsdag. Vilken underbar dag vi hade, i templet och på landet. Tack alla som var där och bidrog till att vi fick en så fin dag att minnas.

Livet med en sexåring

Ikväll har vi haft djupa diskussioner om arvslära. Allt kom sig ur den för Vilgot nya kunskapen att varje ko faktiskt inte har en egen man. Stackarna måste dela på en och samma tjur. Så tyvärr höll inte argumenten för varför Vilgot absolut måste få fler palymotjurar. Konstigt, tyckte Vilgot, då borde ju alla kalvar vara mer lika varandra. (Nej jag sa inte att jag faktiskt tycker att alla kalvar ser typ exakt likadana ut för jag vet ju att det rent tekniskt borde finns någon liten skillnad på kalv och kalv...) Vi började prata om att fastän V och H kommer från samma mamma och pappa så ser de ändå inte exakt likadana ut. De har olika hårfärg, olika ögonfärg och deras munnar har olika former. Ja, ja, sa Vilgot, det är ju inte så konstigt, för jag kommer ju från Venus. Och jag kommer från Hånus fliker Hedda snabbt in. Oj då, sa maken, om Vilgot kommer från Venus och Hedda från Hånus borde ju jag komma från... från Anus.

På spåret

Två fina knackade på min dörr ikväll och sträckte över en påse med bullar. Bullarna visade sig innehålla en del mmmm. Jag frågar lite om receptet och det kryper fram att det är faster som satt degen. Hon är ju faktiskt dotter till bullmafffians egen leverantör av bullar. Denna kvinna i sin tur är dotter till framlide bagare Hörndal. Eftersom jag också är släkt till bagare Hörndal i rakt nedstigande led tycker jag mig ha rätt till kännedom om den hemlige ingrediensen. Nu är jag sannerligen mmmen på spåren.

Två fina visade sig innehålla två stora hjärtan. Det var i och för sig ingen överraskning för mig. Men tacksamheten är likväl väldigt stor.

Väderlekar

Stiltje på bloggen kan väl bara innebära storm irl. Men just idag känns det mest som en liten, liten bris. Bra tycker jag. Barnen lyssnar på räkna med skägg här hemma och längtar efter att på en tandem cykla ner till stranden. Det blir nog inte mycket av det för dagen innehåller redan kalasläge för den store och kopmisdate för den lille. I bilen lyssnar vi på stava med skägg istället. Jag blir sugen på Stinas bullar och tänker att hade jag bara lite mmmmm skulle jag kanske sätta igång en vetedeg. Har ju för övrigt fortfarande den mest fantastiskt inspirerande boken Kanelbulllar och annat hemabakt här hemma. Den ska visst inte tillbaka förrens samma dag som ovan omtalade skivor. Vad jag älskar detta att låna och låna lite till. Förresten har jag inte kommit över något mmmm, vet helt enkelt inte var det står att finna. Dessutom så står ju i princip alla mina blå IKEAkassar fyllda med numera ganska skrynklig men ändock ren tvätt, om inte fysiskt så åtminstone mentalt, ivägen för min älskade bakmaskin jag fått av finaste Cherl.

Det är det där med ordens innebörd...

Ord är underbara. Ibland lite svåra dock. Ett visst ord kan ha en särkild betydelse för den stora massan men en annan för en viss individ. När jag var liten och var med familjen på Öland var jag facinerad av väderkvarnarna. Men det ordet är svårt. Jag kallade dem allt annat än just vad de heter. Kan fortfarande använda begrepp och ord på sätt som får min omgivning att ifrågasätta vad jag säger. Senast använde jag begreppet att vara om sig och kring sig på ett sätt som inte alls överensstämde med vännens definition av det samma. Är en björntjänst egetligen en otjänst eller en jättetjänst likt björnkramen är en hejdundrande kram? Är lök på laxen gott eller inte gott, dvs bra eller dåligt? Visst kan jag hitta definitioner till dessa idiom. Men språket står aldig stilla. Det måste få utvecklas. Det måste få leva. Annars skulle det inte vara lika underbart.

Jag undrar om språkrådet kan vara intresserade av följande fenomen:


Jag: Åt ni nån bulle på landet? Sån där fläta som jag hade bakat?
Vilgot: Vi hade inte med oss nån tofs till landet.
Jag: Va?
Vilgot: Vi hade inte med oss nån sån där tofs som du har bakat.
Jag: Jaha, hmm, fläta menar du?
Vilgot: Ja, tofs. Eller fläta.

Sommartider hej hej sommartider.

I kväll har vi njutit av några bigarråer var. Vi har två mycket små bigarråträd i vår lilla trädgård. Det ena bär lite, lite frukt i år. Smaken väcker så många minnen. Hur många sommartimmar har jag inte suttit i det stora bigarråträdet på Högabergsgatan och spottat kärnor på småbrorsorna? Och jag minns när pappa sågade ner en hel gren och tog med till släktträffen. Tids nog blir kanske våra träd också stora. Men då finns inga barn här som klättrar i dem. Det är för sorgligt.

Skriver upp på kravlistan till drömhuset.
Måste ha uppvuxet bigarråträd.

Musik.

Den är bra den nya maggio-skivan. Hon kan det där med att skriva bra låtar och texter som sätter sig. Jag gillar det starkt. Bästa raden; jag är namet som du har på armen. Men sonen funderar och funderar, vad betyder allt det här:

Vaddå kö från gatan upp i hallen? Hallen kan ju inte va uppe. Den är ju det första man kommer till när man kommer in i huset.

Vart kommer hon? Varför faller hon? Ramlar hon i trappan eller?

Varför tror du hon inte vill vara själv? Hon kanske är rädd för eld. Eller kanske hon inte vågar vara själv. Därför åker hon nog hem till nånannnan.

Kan hjärtan verkligen blöda? Hjärtan har ju gjorda av torkat blod. Förresten ser hjärtat och hjärnan likadant ut? Nej just det hjärtat ser ju ut så här (gör ett hjärta i luften) och hjärnor är ju bara runda.

Vad betyder det att finns det en så finns det flera? Kanske att finns det en vän så finns det flera.

Jadu Veronica, vad menar du egentligen? För mig personligen spelar det kvitta när du sjunger som du gör. Men Vilgot undrar faktiskt.

Det är mycket man vill ha här i livet.

Allra helst när man är en tjej på tre år och trehundrafemtionio dagar.
Ett skärp.
En rockring.
Rosa lego.
En cykelkorg.
En cykelstol till Lisa.
Och så önskar jag att jag skulle vilja ha kort hår.

Delat intresse.

Det svenska språket. Jag gillar det. Och min son gillar det.
Ikväll gjorde han mig uppmärksam på en knasig textrad. Från lilla sjöjungfrun:
"Nere på botten, där är det toppen.."
- Mamma, visst är det galet. Toppen kan ju inte va på botten!

Nattning.

Nattningen har varit vidrig i dagarna tre. Inte roligt att försöka få barnen att somna i ett varmt rum med sommaren i full blom utanför fönstret. Häromdagen införskaffades en fläkt. Lite svalka, och ett svagt monotont surrande borde fixa biffen, men... nej. Det var bara att ta tag i det ikväll igen. Visst var det kämpigt, men så pötsligt fick jag en så där liten guldstund med min son.

Son: Mamma, vet du att den som upptäckte syret uppfann suddgummit också.
Jag: Jasså. Nej det hade jag ingen aning om. Hur vet du det?
Son: Jag hörde det på Bolibompa. Vet du vad han heter?
Jag: Nej tyvärr. Inte en aning.
Son: Då får jag fråga pappa.
Jag: Eller så kan vi kolla på datorn.
Son: Eller jag vet, vi kan ju fråga farfar. Han är ju gammal och det hände för länge sen. Jag tror nog att farfar levde då. Att han var ett barn. Eller så hände det när Jesus levde. Jag vet inte säkert.

Enligt wikipedia upptäckte Joseph Priestley syret 1774 och radergummit uppfann han också på 1770-talet. Farfar föddes 1947 och Jesus år 0. Men annars är jag mäkta imponerad av allt min son kan. Och just det, så fort vi haft vår lilla konversation om Priestly vände han sig om och somnade!

Något fattas mig.

Har känt ett tag att det är något som fattas mig. Idag förstod jag vad det är.
Jag måste läsa.
En sån där riktigt bra drunkna-i-bok. Hmmm. Vilken ska jag välja. Nån som har ett förslag. En liten fingervisning på min stil blir mina två favoriter Fem svarta höns och En geishas memoarer.

Idag lyckades jag snacka till mig fyra pallkragar från en snäll förvaltare på Södertörns högskola. Nu gäller det att snacka till mig hämtning av ett lass med jord från en snäll make på Ragne-bergsvägen. Sen ska jag och Vilgot så morötter i långa fina rader.
..................................................................
..................................................................
..................................................................

Dagens bakning.

Karlsbadergifflar med valnötter och choklad.

Åh va gott! fick jag höra från sonen. Va bra. Då tycker du om valnötter nu då? Valnötter! Bläh.
Får väl gå över med ett par stycken till min söta lilla granntant. Hon gillar dem nog.

Hedda, vill du leka tornerspel?

Nej tack.

Kinden klappen får.


Hedda gnolade på en truddelutt härhemma häromdan. Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå. Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå. Öga, öra, kinden klappen får. Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå.

Då slog det mig så starkt:
Den ultimata kärleksgesten är helt klart en klapp på kinden. Det blir inte vackrare än så.

Du kan inte läsa mina tankar.


Mamma. Du kan inte läsa mina tankar.
Nej, jag är inte så bra på just det.
Men det kan jag. Kom och ställ dig nära mig och tänk på något jättejättemycket.
Ok. (Ställer mig riktigt nära och tänker om och om igen: måste hitta lämplig galge till kjolen.)
Nu vet jag. Du tänker att jag är jättegullig.

Vad säger man nu? Inte helt precis vad jag tänkte på. Men i just den sekunden var det exakt det som svischade förbi mina tankar.

Tacka vår lyckliga stjärna för det.

Erik Saade kanske kan ha en liten, liten chans att fixa en hyfsad svensk placering i alle fall. Scenframträdandet är viktigt. Det är inte bara låt och artist som gör en vinnare. I och för sig är låten och artisten ganska viktiga också, vilket så klart kan ställa till det för Saade. Men numret är bra. Och framträdandet ska inte underskattas.

Tittade på första semifinalen i kväll. Har gillat Schweiz låt. I videon sjunger sångerskan, iförd söt blus och vanlig kjol, en mysig låt i avspänd och charmig miljö. På scen sjunger samma tjej, iförd paljettklänning och fulpumps mysig låt i spänd och ocharmig miljö. Det blir bara pannkaka av alltihop.

Ungern, som är något av en favvo här i huset, har en vansinningt bra låt. Framträdandet... säger typ inget. Inte superjättedåligt men inte heller alls bra. Stark låt som förmodligen (förhoppningsvis) klarar sig bra utan schysst scennummer.

Men sen har vi Finland. Som har en riktigt stark låt. Och numret lyfts nåt så fantastiskt av det avskalde scenframträdandet och bakgrunden. Hejja hejja Paradise Oskar. Go save the planet.

Enjoy.

Se och lär

Studerar teknikerna och rörelserna hos de stora tjejerna ett par sekunder. (Notera Hs kompis till höger i bilden. Hon hoppade över studerabiten och körde på direkt.) Sen satte H igång med dansen också. Ojojoj. Vilka höftrörelser. Den här lilla tjejen får jag nog vakta när hon blir stor.

H vaknade imorse med ett stort leedne på läpparna. Idag är det! Idag ska jag på gympa! Allra första gymnastikuppvisningen. Hon är laddad upp till tänderna. Jag också.

VVet att bilderna är jättedåliga, men ändå...

Väck mig i Göteborg.

De där åren när jag alltid hade något som påkallade min uppmärksamhet. Alltid någon som behövde tröstas. Någon som behövde bytas på. Eller någon som behövde hålla i min hand. Då drömde jag om en enda sak. Att, bara nån gång så där ibland, få ett dygn med bara en bok som sällskap. Ingen skulle störa och ingen kunna störas. Bara jag och en bra bok. Ett dygn. Det är inte så mycket begärt.

Några år senare har jag varit själv hemma idag. Med ett mål. Läsa en bok på dryga trehundra sidor. Egentligen ingen match. När barnen väl kommit hem har de underhållit sig själva så fint med playmo, lera, fotboll och studsmattehoppning. Det borde varit lätt som en plätt det här.

Ett litet krux bara. Idag är det inte jag som valt boken själv. Det har Paulina gjort. Min lärare. Är på sidan 18. Jaha. Det är bara att tugga i sig hela natten lång. Var är nu det där ögonskyddet som det står "väck mig i Göteborg" på? Måste hittas. A kan behöva det i natt...

Sökes: Tålamod som hos ett barn som lär sig gå.


Som ni märker ändrar, testar, ångra, deletar och förnyar jag. Det är inte helt lätt det här. Tänker att jag slänger mig ut i bloggandet och lär mig på vägen. Bilderna och texterna hamnar inte alltid där jag vill. Har suttit med rubriktexten länge nu. Varför går det inte att flytta den? Öva, öva, göra fel, prova igen och lite till.


Minns hur läskigt det var för heddis när hon skulle börja gå. Men med stor dos tålamod och idogt tränande lyckades hon till slut. Och idag är hon en klippa inte bara på att gå utan också på att gå balansgång! Lyckliga hon.

Vårvindar vina...

Imorse utropade Vilgot glatt: Det snöar!

Hedda konstaterade och frågade: Först kommer vintern sen kommer våren. Vad kommer sen? Jag svarade såklart sommaren. Hon bara tittade ut genom fönstret och utropade frustrerat: Mäh!

Jag håller med Heddis. Mäh, nu stämmer det inte! Ok om det varit april, men nu är det faktiskt maj, vanligvis årets bästa månad. Glömde vi sjunga Sköna maj välkommen i år. Ska genast börja sjunga här hemma. Sjunga gärna med, varän du är.

På tal om valborgseldar...

Kärleken är det helande balsam som lagar sprickor i alla relationer, personliga och inom familjen. Det är bandet som förenar familjer, samhällen och nationer. Kärleken är den kraft som skapar vänskap, tolerans, vänlighet och respekt. Det är den källa som övervinner splitt och hat. Kärleken är den eld som värmer vårt liv med oförliknelig glädje och gudomligt hopp. Kärleken bör vara vår följeslagare i allt vi gör och säger.

Dieter F Uchtdorf

ROBIN IN DA HOOD

Ska lära mig det här! Det här med att blogga alltså. Men, det är mycket jag vill lära mig. Att anlägga en trädgård, och sen sköta den. Sticka och virka små (och stora) bedårande kreationer. Baka surdegsbröd. Men inte minst fotobehandling. Hittade en bok idag när jag sökte på fotobehandling. Får åka till bibblan och låna den. Sen ska jag lära mig och göra den här bilden mer spännande... Robin själv är ju så spännande. Han förtjänar lite bättre bildbehandling tycker jag!