Irl.

Och så här ser den ut in real life.

Jag tror jag har bestämt mig!

 

Och nästa gång jag har den på mig tänker jag le också.

Mellan hägg och syrén. Och klänningssuktande.

Nyss var det 

och så bara swisch. Så

och så

Och så är årets bästa tid, den mellan hägg och syrén förbi. 

Det enda positiva med det är att det börjar bli dax för ljuva, ljumma sommarkvällar. Och DÅ

Jag dreglar. Den här (nästan) helt perfekta klänningen kommer från Lindex. Den har bara två pyttesmå fel. 

1. Den är kort. Så pass att man måste raka benen... Och det tycker jag är jobbigt! 

2. Den är inte i min ägo. Ännu. Men min grymma svägerska brukar vara fantastisk på att meddela sin lillebror om allt viktigt han missar när han prioriterar Aftonbladet framför sin egen frus blogg. Så jag har hopp. (Eller ska jag bara helt sonika lämna tillbaka sladden jag fick i Morsdags-present och gå och köpa klänningen? Eller så fortsätter jag med mitt nätsuktande... Hmm. Jag får se hur jag gör.)

Swedish hasbeens och återvinning. Och tårar och styrka. Livet.

Jag hade tänkt att gå på det här idag. 

Swedish hasbeens garagesale.

Men den ekonomiska effekten av att vara hemmamamma har dessvärre slagit till med kraft. Dessutom har jag ju redan ett par älskade träskor. Och ärligt, jag har bara plats för ett par... (Och nu toklipar jag bildligt talat och känner att logiken i det argumentet suger!)

Det är lite synd att jag skriver om det här, för i förmiddags lyckades jag faktiskt tränga bort allt vad habegär heter och så åkte jag hem till min fina svägerska och hade en superduper dag. Svea lekte med den alldeles lagoma kundvagnen exakt hela tiden. Vi tog en lång promenad längs med vattnet (norr om stan regnade det inte!) och som grädde på moset fick jag ärva en hel påse med jättefina kläder.

Hurra igen för återvinning!

Vårruset.

Jag tog medalj! Tydligen får man det när man kommer på 1213:e plats i Vårruset. Generöst tycker jag.

Obligatoriska löparfrisyren, check. 

Jag är inte skrockfull eller så. Men fläta på sidan är bara så bra när jag springer. Och idag var min första löpartävling ever. Och det gick jättebra, så jag fortsätter (nog) med detta vinnande koncept. 

Hur bra? 

Jo, jag hade som mål att springa under 30. Men jag har varit sjuk och inte kunnat träna alls på två veckor och väldigt lite på tre veckor med halsont före det. Så, jag bestämde mig för att bara ha kul. Och det hade jag! Energin från duktiga medtävlande smittade verkligen av sig. Jag försökte ta rygg på nån som kunde dra mig. Linda, var du där??? Det såg verkligen ut så. Men "din" rygg (och blonda fläta) försvann snabbt. 

Väl i mål blev det ännu roligare. Tiden blev nämligen 28.53. Pers! 

Glad. Stolt. Vinnare. Sara.

Så tänker jag just nu.

Åh nej, har tagit mig en eftermiddagsnap. Nu, segare än riesenkolor. 

Snart, Vårkrypet?

Heja, heja!

Måndagsmorgonen och måndagslunchen.

Gos och Bullerbymys med två godingar. Så bra start på veckan.

Och sen sån där typisk måndagslunch. Lite överbliven tagliatelle, lite riven kassler, lite rester från helgens dippsås, en näve körsbärstomater. Och toppa med en näve ruccola. Återvinning som jag gillar den!

Grattis mig.

Ryggläge + bok = one happy mama.

Jag har självklart blivit firad och uppvaktad av de mina. Och jag har verkligen uppskattat det. Men när en kompis dotter lutade sig mot mitt öra och viskade: "Grattis på mors dag!", så blev jag alldeles varm i hjärtat. Tänk att jag är mamma (aka superwoman). Det kan väl hända att jag låter lite otacksam då och då. Men sanningen är den att jag är oerhört tacksam för mina små. Jag älskar dem så. 

Så bra det är att vara jag!

Grattis mig! 

Och förmodligen grattis dig. Mamma. Eller blivande mamma. Eller vikarierande mamma. Eller mammavän-ochutandigvoremammankörd! 

(Högst otroligt att en man läser den här bloggen...)

Over and out. 

Ny vagn minsann.

Oj. Oj. Oj, som jag har fixat och donat idag. Men låt mig ta det från början. 

För snart nio år sedan fick jag en ny hobby. Eller ska jag säga sanningen så fick jag min första riktiga hobby. Det började med ett positivt graviditetstest. Och sen var jag fast. Inte i att stup i kvarten vilja få nya positiva gravtest. O nej. Nåt helt annat. Nej det absolut första jag gjorde var att koppla upp modemet och gå ut på internet för att kolla på barnvagnar. Och sen har jag typ inte slutat. Sanning med modifikation, besattheten har minskat drastiskt, men ibland blossar behovet (beroendet) av en ny vagn plötsligt upp. Och då är jag där igen. 

Jag har tre barn. Och jag har haft sju barnvagnar. En av vagnarna har jag haft till alla tre. Min älskade Urban jungle. Det är den absolut bästa vagnen jag har ägt. Men, den är stor. Stor för vårt bagageutrymme (eftersom vi inte har en V70 längre) och stor för vår lilla hall som svämmar över av foppatofflor och träskor. 

Så, jag köpte en ny vagn. 

Mina tidigare vagnar har varit svarta, gröna, en brun och en i blå denim. Men så plötsligt (berusad av hägg månntro) föll valet på en väldigt färgGLAD Brio spin. Rödorange. Så fin. Men också väldigt smutsig. (Vad är det för fel på alla lata blocketsäljare???) Nej jag satte igång på direkten. Här tvättades all klädsel och jag smorde in alla hjul och små spakar och funktioner så noga så. Vips. Som en ny vagn. 

 

På den här bilden ligger visst varukorgen i tvättmaskinen. Och jag passade på att göra rent mina andra vagnar också. Så makinen blev fullmed barnvagnsklädslar. Nu återstår bara att bestämma vad jag ska göra med 

En brun Urban jungle med liggdel, åkpåse och sittdyna.

En svart Brio sitty.

Och en grön Mclaren paraplyvagn.

Ska jag verkligen sälja dem? (Vilket förstås vore förträffligt att göra bums på en gång när

De är precis nytvättade, lagade och genomgångna.

De absolut inte får plats vare sig i trångt bagageutrymme eller sommarskoinvaderad hall.

Och jag tacksamt skulle ta emot några extra kronor inför semestern. 

Men, tänk om spinnen visar sig vara en besvikelse av måttet Hartan eller Bugaboo. Och vad ska jag stoppa Svea i när jag blir frisk från evighetsförkylningen och plötsligt får tillbaka springet i mitt liv. Och sittyn är ju sååå smal och nätt och underbar. 

Så svåra beslut. 

Jag tror jag syr ett fodral till regnskyddet och myggnätet istället för att tänka på så svåra saker. 

Det ska va gött att leva, annars kan det kvitta. Fint och leva, annars kan det kvitta. LÄTT och leva, annars kan det kvitta. SPRING INTE RUNT OCH VELA, då sabbar du det hela. Spring inte runt och veva (what???) Det ska va gött, gött, gött, gött och leva!

Man ska helt enkelt ha en hobby som underlättar livet. Och med tanke på att jag var tvungen att få Svea att sitta still medan jag målade klart ena sidan av garaget idag tycker jag att jag valt en sjukt bra hobby! En kvart i svarta vagnen, en kvart i röda vagnen, en kvart i bruna vagnen...

Man tackar.

Matadormix.

"Vilken är din favorit", frågade mannen.

Det blev så svårt att svara. De runda dragéerna och lakritspengarna. Men det första jag scannar in är hur mycket bananer och päron som finns. Eller päron och bananer. Ordningen spelar inte så stor roll. Men alltid, alltid i följd. Det var dessvärre ont om bananer i dagens burk.  Men så kom mannen med en liten present. Ett bananpäron! Värsta bästa kombinationen. Åh jag önskar så att det skulle bli fel lite oftare. 

Lärdom. Även om det inte blir som det var tänkt, så kan det vara genialt överbra. 

Grattis du sköna unge!

Emil 50 år.

Emil 5 år.

Och så vips. Emil 8 år. Hujedamej, hur snabbt kan det gå egentligen? 

                   

Att skriva och läsa

är sannerligen en fröjd. Och att uppleva när barnen lär sig är fantastiskt. Just nu håller snart sex-åringen på och bokstaverar och sätter ihop bokstäver till ord. Igår kväll tog jag fram ipaden. Jag möttes av bilden nedan. Hon fick dessvärre ingen träff på "jagvilkolapäastrigrensväd". Vilket är lite konstigt ändå. Jag tycker gott Astrid Lindgrens värld borde förstå att det är snart sex-åringar som gör sådana sökningar på Google. För det kan väl ändå inte vara så att papporna i andra familjer också går in på alv.se minst en gång om dan. Han låter hälsa att man kan ha nedräkning till besöket i parken på sin dator!

Oj, oj som vi längtar! En av kompisarna som vi ska vara där med berättade att hon redan börjat planera vad barnen ska ha på sig. I flera år har Hedda frågat efter en "Ida-klänning". De har höga tankar om mig barnen, för de tror att jag ska kunna sy det. Kanske, kanske jag skulle googla lite på "jagvillhittamönsterpåsuperenkelidaklänning". Så, tjingeling, jag har mycket att göra för att leva upp till "världens-bästa-mamma"-korten som jag hoppas få på söndag.

Mellan hägg och syrén.

Just i detta nu är den absolut bästa tiden på året. Och avstår man övergripande bilder och istället detaljstuderar min trädgård får jag nästan lust att börja sjunga:

"Jag har en trädgård, en vacker trädgård där blommor doftar så underbart. Där solen skiner och regnet faller och fåglar kvittra så högt och klart. Fjärilar leka högt i det blå, lysande blommor doftande stå. Och i min trädgård, min vackra trädgård, finns glädje, skönhet i varje vrå." 

Och en del fulhet också förstås. Men den hoppar vi över idag. För humöret är på topp. 

Förra året var vi bortresta just den här veckan. Vi hade det fantastiskt bra med bad i både pool och hav. Men ändå kände jag så starkt att tiden mellan hägg och syrén ska tillbringas i Sverige. Så i år kör vi vattenland i trädgården i stället.

Jag har ännu inte förstått grejen med husvagn. Men ett vet jag: Man ska ha trädgård, för då mår man bra!

Imorgon är en annan dag. Hoppas jag.

Hjälp vilken dag. Men två saker har varit riktigt bra idag. Och de kommer här.

I övrigt. Tack och lov för Urban Junglen. Jag tror hon har fallit. Nej, det hade hon visst inte. Men snart sover hon. Hon som älskar sin mamma så mycket att hon bara vill vara hos mamma och inte i sängen. Vilket är väldigt konstigt. Efter en och en halv timmes nattningen skulle jag lätt ha valt sängen framför mamman utan tålamod. 

Och. Nej, inga vattkoppor, men det där envetna halsontet har till slut erövrat hela mig och jag känner mig klubbad. Och S låter som en gammal skördetröska. Så det blir till att köra mental träning inför vårruset om en dryg vecka. Heja, heja. På alla tänkbara plan. 

Men först, två av tre sover så jag tänker återgå till positionen ovan. 

Batterierna laddade till max. Typ.

Igår kväll hade jag lite kompisar här på mys. Två mål hade jag satt upp.

1. Det skulle bli trevligt och härligt tjejsnack hela kvällen.
2. Jag skulle inte stressa inför. Och bara städa, fixa och trixa alldeles lagom mycket.

Alltså ettan. Totalcheck! Så mysigt, underbart, roligt och jättefantastiskt. (Tänk va fina vänner jag har, och ändå var det bara en liten, liten del av mina fina. Måste helt enkelt upprepas snarast med fler vänner.)
Och tvåan. Ganska svårt mål för mig. Men oj så bra jag uppfyllde även det målet. Så pass att inget var riktigt klart när tjejerna kom och inga barn sov. Så jag satte en mammavän på att natta barn, en på att skära grönsaker och en tredje på att fixa toppingen till gottet. Så... Check.

Det blev:

Från ica.se och

från alltommat.se Typ. Fast lite småändringar.

Så med en så härlig kväll i ryggen måste ju "batterierna va laddade till max" tänker jag och ger mig ut och cykeltränar ungarna. Dvs mutar barnen med godis för att cykla i en kvart. (Vad är det för fel på mina barn??? Som jag minns det så älskade vi att gå ut och leka cykelprejjar-leken när vi var små. Man ska väl ändå inte behöva tjata på barnen för att de ska cykla!?! Nej, här tjatas inte, här mutas...) Och oj, vilket tålamod. Eller faktiskt. Tålamodet behövs inte. För flickan är ju jätteduktig. Hon cyklar runt och runt och runt. Och till slut har mamman intervall-tok-tränat så hysteriskt att hon måste stanna och andas lite mellan benen. Men flickan är lycklig och stolt och cyklar och cyklar. Tills hon kommer till den lilla uppförsbacken. I full fart. Men kommer plötsligt på att hon är själv och absolut inte tror att hon kan. Så hon väljer att hoppa av i farten. Aj. Oj,oj. Upp på cykel igen. Mamman puttar, hejar och ropar: sakta ner!! Hopp igen. Aj igen! Och allting igen och igen.

Tålamodet är som bortblåst.
Alla lyckade tjejkvällar i världen hjälper inte just nu.
Det enda mamman kan tänka är: det är för mycket! För mycket man ska lära de små. Cykling, simning och att inte säga fula ord.
Jag ger upp!!!

Och sen. "Tålamod är fiskarens bästa vän!" Lotta på Bråkmakargatans pappa maler på om tålamod i huvudet på mig. Och jag gör en mental minnesanteckning. Sara, börja aldrig någonsin med fiskeri! (För det enda jag gillar med fiske är att bryta nacken av fisken. Vilket på nåt sätt känns lite fel att skriva här och nu.)

Tokunge i sommarvärme.

Den här tokungen vill verkligen spendera varje vaken minut (och varje sovande också för den delen) utomhus. Inte kan man väl neka henne det. Nästan hela hennes liv har ju bestått av evighetslång vinter! 

Så när modern till slut tvingar in henne ger hon sig inte utan kamp. Oftast vinner hon...

Mattias Klum i Konserthuset.

Det händer inte ofta. Men ikväll var jag och maken på date! En väldigt lyckad sådan. 

Vi gick på en föreläsning med Mattias Klum i Konserthuset. Helt fantastiskt! Mattias är inte bara en grym fotograf, han var en fantastisk föreläsare också. Han var rolig och intressant att lyssna till från början till slut. Gillar! (Det enda tråkiga med det är att han inte är i behov av en retotikkonsult...)

Nu är jag återigen suppertaggad för att konsumera mer miljömedvetet. På väg ut ur Konserthuset fick vi ekologiska kryddor. Jag har varit en trogen Ica-kund i tolv år. Men sen allt (ALLT!) bytt plats på "min" butik funderar jag allvarligt på att börja handla nån annanstans. Coop har bra mycket bättre ekologiskt sortiment. Kanske, kanske kan de vinna över mig på det. 

Viktigast att komma ihåg är i alla fall: 

palmolja är av ondo och får under inga omständigheter konsumeras! 

Jag tänkte på det redan under tvserien "Fridlyst". Men behövde tydligen redan påminnas om att på riktigt har 75% av Borneos regnskogar skövlats för att ge plats åt palmodlingar. Palmolja används tex i smink, mjukgörande medel, kakor och chips. 

Så, fort hem och kolla innehållsförteckningen på chipsen inför Eurovision. Puuh, solrosolja. Tack och lov.

Nu Petra Mede invirad i aluminiumfolie.

Vattkoppor, bring it on!

Jag var på bibblan idag och lånade en hel kasse full med Astrid Lingren-filmer och Astrid Lindgren-ljudböcker, historiska böcker till bokslukaren och en ny ljudbok till mig. Dessutom hittade jag två böcker på ge-bort-hyllan som jag tacksamt tog emot. Så vattkoppor och isolering: välkomna!

Förra sommaren lyssnade jag på Guillous Arn-serie. Jag blev alldeles hooked på det här med ljudböcker. Och Tomas Bolme, som är uppläsaren till Guillouböckerna, är min absoluta favorit. Så, jag har helt enkelt fortsatt med Guillouböcker. Just nu lyssnar jag på "Tjuvarnas marknad". Och jag gillart. Konstigt, sen när har jag börjat gilla deckare? (Är det en deckare?? Tveksamt förresten.) När jag ändå var på bibblan kunde jag ju göra en djupstudie i Guillous olika serier. Upptäcker att serien om Hamilton innehåller cirkus tio(!) böcker. Jag kommer hem glad i hågen och säger till min käre make att sommaren är räddad, jag har hur många ljudböcker som helst att lyssna på. 

Hmm. Han blev inte jättelycklig. För dessvärre gillar han inte när jag går med proppar i öronen dagarna i ända. Så, jag funderar på att skaffa en hederlig hängmatta och ligga och läsa själv precis hela sommaren istället. Åh ljuvliga ljuvlighet. Det är ju liksom ännu bättre. Tråkigt nog väldigt svårförenat med min roll som mamma dock. 

Det får helt enkelt bli väldigt många och långa löparrundor i sommar. Då kan jag lyssna bäst jag vill. Och det vill jag!

Vänner.

"Jag har försökt få en bästa kompis. Jag satte mig bara utanför trädgården och så kom det en." Ellen 6 år

Barn som leker! Jag hjärtar.

Jasså du tänker så...

H: Kolla, de måste vara jättemånga i sin familj. 

Jag (tänker): Gullunge, var har du lärt dig posa så där???

Ingen rubrik.

NEJ!

Mammor får inte tokskrika för att ungen drar av dyra skyddsplasten på nya telefonen. 

Ettåringar får inte bajsa på hallgolvet.

Råttor får inte springa i trädgården. 

Men framförallt, unga människor får inte dö. 

Önskar att den här dagen var skottdagen i ett år som inte var skottår.

Så här i backspegeln blev ju dan typ perfekt. Konstigt att jag inte märkte det då.

Som vi har kämpat idag. Med staketbygge, fasadskrapning, cykelträning och ettåringsjagande. Allt i ett helt underbart försommarväder. 

Och så plötsligt, när barnen somnat och maken kraschat framför hockeyn insåg jag att jag inte har haft ont i halsen på hela dan. Så jag drar på träningskläderna och sticker ut. Och där ute är det ljust, ljummet och ljuvligt. Och vitt. Vitsippevitt. 

Stockholm i mitt hjärta.

Igår konstaterade jag att jag snart har bott i storstan i tretton år. Eller, sex månader är väl mer rätt. Och tolv och ett halvt år i förorten till storstan. Jag trivs här. Vi har familj, vänner och härliga omgivningar. Och då gillar man det. Det är ganska enkelt faktiskt. Men en sak saknar jag lite. Att bo i en stad. Vi bor mer i en kommun. Och dessvärre är det väldigt sällan jag tar mig in till Staden. Den fina. Men idag hände det.

Alltså, körsbärsträden i Kungsan den 8:e maj 2013. Helt magiska! Jag brukar inte drömma så mycket om resor. Men plötsligt fick jag en otrolig längtan efter att åka till Japan på våren. Men tills dess njuter jag av min stad! Och det fina med att ha familj och vänner att dela staden (och kommunen) med.