Så här i backspegeln blev ju dan typ perfekt. Konstigt att jag inte märkte det då.

Som vi har kämpat idag. Med staketbygge, fasadskrapning, cykelträning och ettåringsjagande. Allt i ett helt underbart försommarväder. 

Och så plötsligt, när barnen somnat och maken kraschat framför hockeyn insåg jag att jag inte har haft ont i halsen på hela dan. Så jag drar på träningskläderna och sticker ut. Och där ute är det ljust, ljummet och ljuvligt. Och vitt. Vitsippevitt.