Japp, lite slapp...

eller inte.
Har så väldigt fullt upp med att få ordning i alla rum, så det här med att blogga är lågprioriterat.

Men, något fantastiskt har hänt. Det måste jag blogga om asap. Kanske imorgon...

Dagens bild får bli på de nya hyllorna i vår nya pyttelilla arbetshörna. Imorgon ska bänkskivan på plats. Bland mycket annat.

Nya sovrummet.

Vi har jobbat hårt idag med att bära möbler, flytta leksaker och hålla humöret uppe.
Känns värt det.
Men lite kalt.
Så om jag inte får ha Sandbergs tapet Botanica så vill jag ha en riktig skolplasch över sängen. Nån som har en att sälja? Annars, hjälp mig att hålla ögonen öppna alla mina lopisvänner. Okidok?

Dagens dagens.

Jumpsuit från Lindex.
Strumpor Alfons Åberg.
Pippitröja från loppis.
Hjälmmössa från POP.
Studsmatta från Ö&B.

Vår från long time no see.

En riktig drömdag alltså.

Tapeter.

Snart, snart har A ledigt i sex dagar på raken. Det där med att jobba inom vården har sina fördelar. Jag går här och tror att vi ska få till den stora rumsrotationen då.

A och jag ska flytta ner till det rum som idag är lekrum. Det är ett ganska litet rum. Jag vill gärna försköna det en aning. Så, jag har kollat runt på lite tapeter. Jag trodde jag hade hittat "the one". Men tydligen tycker min rumskompis att "the one" är lika med "över-min-döda-kropp" och "nej-inte-en-chans-på-denna-jord!" Det var lite synd. För den kostade liksom drygt 2500 kr rullen. Så nu har jag två svåra hinder att ta mig förbi innan jag får upp "the one" på väggen.

Den fina tapeten med bofinkar/talgoxar/minifåglar (V är inte hemma, han vet säkert vad den här fågeln heter) är också superjättefin. Den har min syster i sitt nya sovrum.

A gillar den här gröna. Den är fin. Men den är inte, "å där är den, min tapet-självklar".

De tre översta bilderna kommer från sandbergab.se

Den gula tapeten med hjärtan som vi har i barnens sovrum är en sån tapet. "Å, där är den!" Jag älskar, älskar, älskar den! Men i vårt sovrum vill jag ha en lugnare tapet. I lindblomsgrönt eller en varm ljusblå ton. Är det nån därute som har nåt förslag? Snälla tipsa mig. Please.

En underbar dag.

Vaknade imorse med den där känslan av att idag, idag händer det.

A var ledig idag. Och på min mentala lista stod ett och annat som mycket väl skulle kunna bockas av idag. Dessvärre hade jag glömt bort att det var just idag vi skulle byta framruta på bilen. Eftersom det innebar att dagen ändå mest skulle innebära att åka fram och tillbaka till Tyresö några vändor, så lyckades A övertala mig att följa med och lämna bilen så att vi kunde ta en långpromenad innan det var dax att hämta bilen igen. Jag fick en plötslig längtan att åka till Tyresö slott. För snart tolv år sedan var det platsen där vi tog våra bröllopsfoton. Och jag har faktiskt inte varit där sedan dess.

Så idag tog vi, tillsammans med liten, en promenad på minnenas allé, i härlig vårsol och havsnära blåst. Så här med några timmars distans ser jag hur det nog var det bästa och mest "nyttiga" vi kunde göra idag. Happy day.

Ute på Tyresö slott finns en handelsträdgård. Där stod rad på rad av ljuvliga penséer. Det luktade helt fantastiskt i det växthuset kan jag lova. Och jag ville köpa allt!

Jag valde tillslut orangea. Och jag älskar dem!

Cheesecake på burk.

Kolla in. Hur gott ser inte det här ut då?

Och värsta bra idén för "ta-med-fika"!

Bilden kommer från Linda Lomelinos blogg på amelia.se. Här kommer länken. Så ni kan gå in och kolla på fler fina dreggelbilder. Och där finns även det busenkla receptet.

Längtan.

Om vi längtar efter Astrid Lindgrens värld?
Jovars.
Eller snarare. Jättemycket.
Det är bara världens bästa sommarpark. Åtminstone för oss och våra teaterungar.

Tror vi missade tåget...

Sömntåget.

Jag har sjungit, buffat, burit, gosat, klappat, lyft över till vår säng och t o m provat att krypa ner i spjälsängen med henne. Visst har hon somnat. Fast ändå inte. Inte tillräckligt mycket för att kunna lägga ner henne, eller för att kunna lämna rummet.

Min respekt för Mickan ökar nåt kolossalt. Hur kan man orka buffa så mycket att man får en förslitning i armen? Jag bugar.

Jag tror dessvärre att daten med min nya bok blev inställd ikväll. Usch så sorgligt. Ett dygn med en bra bok är egentligen just vad jag behöver. Ett dygn med en övertrött bebis istället alltså. Tjoho!

Det är bra tur att hon är så söt.

Vänta lite. DET BLEV TYST!

Att vara mamma...

Sätter mig i solstolen för att skriva ett inlägg. Så får jag plötsligt en piasavakvast uppkörd i håret på mig.

"Mamma, du skulle hjälpa till och sopa altanen!"

Så jag gör det. Men vad jag hade tänkt skriva var:

Klockan är 11.23 och jag har cirka 11,23 gånger fått höra de där välbekanta orden:

"Mamma, du är dum!" Alternativt "Du är världens dummaste!"

Så hade jag tänkt skriva att (och här är det exakt och inte alls cirka som i exemplet ovan) noll gånger har nån sagt att jag är snäll, underbar eller världsbäst.

Men så plötsligt kommer V och smyger sig riktigt nära och säger:

"Mamma, vet du vad jag gör?
"Nej."
"Jag älskar dig. Supermycket!"

Ja, mitt liv är inte så glamoröst. Och ibland saknar jag att få gå ut och käka och jobbet betalar. Jag får inte så mycket erkännande och lovord för det jag gör. Ibland (ganska ofta) verkar jag t o m vara helt totalt ouppskattad här. Men så ibland. Plötsligt och oväntat. Så är jag på rätt plats vid rätt tillfälle. Och då spelar det ingen roll att jag aldrig nånsin blir bjuden på restaurang av Stockholm Stad längre.

Bilden nedan kanske förklarar varför jag är så hemskt dum idag. Det är inte lätt det där med att lära sig cykla. Lägg till att vara i värsta sexårstrotsen ever. En smart kvinna jag känner skulle ha sagt:

"This to shall pass!"

Japp, och det är väl för tur.

O no.

Svea har fått ögoninflammation. Eller som Hedda sa: "Mamma, kolla, Svea har fått snor i ögat!" Stackars liten. Och stackars Andreas. Det verkar inte bättre än att han också har blivit smittat... Åtminstone på det ena ögat.

För mycket kläder...

Årstidsväxling leder till garderobsrensning. Det gillar jag. Så idag har jag lagt undan vinterjackor och overaller. Och gått igenom Sveas kläder. När jag var på Lindex i förra veckan fick jag av nån outgrundlig anledning för mig att Svea behövde fylla på med lite basplagg i stl 86. Efter att ha gått igenom Sveas kläder idag känner jag att det var lite galet. Eller mycket galet faktiskt. Möjligtvis ett par strumpbyxor framåt hösten. Men annars så behöver hon absolut INGENTING! Snälla Sara, försök att minnas det. Please.

Btw fick jag ett brev från HM häromdagen. De ville ha 60 kr för fortsatt medlemskap eftersom jag inte handlat för de 2000 man måste handla för varje år för att få vara medlem gratis. Jag blev så fantastiskt glad. Jag har inte gjort av med en massa pengar på onödiga, trendkänsliga och noppigaefterentvätt-kläder. Grattis till mig. + Det där med köpstopp är ju så grymt bra.

Dagens träning. Vårig och härlig sådan.

I förmiddags kom mina föräldrar hit för att hjälpa till med strykning och vikning av gigantiska tvättberg. Ååa va jag äskar dem. Mina föräldrar alltså. Tvättbergen, inte så mycket. Men nu finns det inga tvättberg kvar här. Bara en liten, liten kulle mörktvätt i tvättstugan. Oj så bra det känns.

Mamma och pappa skulle passa en sovande liten också. För jag och Andreas hade bestämt oss för att ta en löprunda i Tyresta tillsammans. Mysigt att komma iväg så där en vanlig torsdagsförmiddag på en löparrunda med min man. Dessvärre ösregnade det. Superbra för då försvinner snön ännu snabbare. Men inte superbra för vi fick ställa in löprundan. Vi stannade inne och gjorde nytta istället. Eller, mer exakt, jag stannade inne och gjorde nytta istället. Andreas och pappa gick ut i ösregnet och fixade hängrännorna. Eloge till dem.

Så gick dagen i ett. Dessvärre höll jag på och totalt deppa ihop fram på eftermiddagen. Tills jag plötsligt insåg att solen sken och jag kunde frigöra ganska exakt en timme för lite träning. Så på med träningskläderna för lite intervallträning. Ett litet tips där bara om det är nån där ute som är ny på det här med intervallträning. Satsa inte på rörliga mål. Eländiga kattskrälle till att börja springa när jag nästan var framme...

Jag la snabbt ner det där med katter och körde sex enkilometersintervaller istället. Den fjärde och femte kilometern gick inte så snabbt, men annars höll jag hyfsat tempo. Jag försöker tänka att jag ska hålla mitt naturliga tempo men försöka förlänga löpsteget. Nån som har nåt tips till hur jag ska hålla det lite längre än 100 meter?

När det var dax för nedjoggning var jag precis vid mitt allra bästa vitsippställe. Så jag började titta ner på slänten. Och sanna mina ord. Det växte minsann vitsippor där. Ljuvliga små söta vita knopppar. Jag plockade en lite bukett och satte i vatten när jag kom hem. Nu är de utslagna och fina. Det spritter i kroppen vid bara tanken på vår och sommarlöpning. Jag har aldrig riktigt gett det en chans förut. Det blir det ändring på i år. Idag sprang jag utan vantar och pannband. Lovely!

Ps. Jag har hoppat på squatsutmaningen som figurerar i diverse sociala medier och bloggar (som t ex på den här fina bloggen som min kompis Annika har). A pain in the as. Bokstavligt talat! Och i låren!!! Jag kommer inte komma ner för trappan imorgon. Så det är en förskräcklig tur att Andreas är ledig. Personligen måste jag nog dessvärre stanna i sängen. Fast på nåt vänster ska jag få till 60 nya squats. Men på lördag är det VILA! Å va jag längtar till på lördag... Ds.

Okej, så här är det. När jag precis har kommit hem från en löprunda kanske jag inte är så hemskt fräsch och snygg. Men jag är glad. Och det är faktiskt mycket viktigare!

Hej lockarna.

Oj, oj, stort dilemma.

Jättelänge, minst i ett halvårs tid, har jag och Andreas pratat om att vi vill se filmen En oväntad vänskap. Vi må va grymma på mycket. Men, två saker är vi riktigt, riktigt urusla på. Det första är att ha framförhållning. Och det leder liksom till det andra. Vi är kassa på att ordna barnvakt. Så vi kom aldrig till biografen för att se den filmen. Men...

För exakt en månad sedan fyllde jag år. (What, blir jag verkligen 36 om 11 ynka månader? Nej det är inte möjligt!) Och i present fick jag minsann filmen på DVD. Nu äntligen ska det bli av. Fast, nej. En hel månad har förflutit och vi har verkligen inte sett filmen än. Är det inte för att Andreas jobbar, så är det för att Andreas har möten. Och är det inte p g a möten så är det p g a typ Lets Dance, eller nåt annat för barnen oerhört viktigt tv-program. Och är det inte nåt viktigt tv-program så är det tjejkväll. (Hallå, EN ynka gång. Och väldigt trevlig sådan!) Jaha. Och här är jag nu ikväll. Mannen min jobbar. Och jag vill se på film(en). Vad göra? 

Väldig tur för Andreas att Svea vägrar somna...

Lycka är...

att läsa en bra bok.
Helst en om riddare i Visby.
Mamman är tacksam att det alldeles nyssa vrålet: "Jag hatar att läsa!" tydligen bara gäller läxan.

Och den lilla läser Familjen Poof Gå jobbet. Som varmt rekommenderas.

Leka dockhus.

Funderar och testar hur vi ska möblera tjejernas rum inför stora rumsrotationen här hemma.

Men var ska alla dessa dockvagnar få plats? Och dockhuset? Hur kunde jag glömma det? Gaah. För mycket saker, för få kvadratmeter...

Nej. Bestämmer mig för att sätta fart och storstäda här hemma. Inte förens det är ordning och reda och var sak på sin plats kan vi ju börja ändra på saker och ting. Tänker också att jag ska ta lite före och efterbilder. Så jag kan ändra tillbaka om jag inte blir nöjd. (Det där får absolut ingen viska till Andreas!) Hoppas så att det här ska bli bra för alla i familjen. Men är liksom inte helt övertygad än.

Måndag morgon...

...och nya tag. Vi har haft en härlig, men väldigt intensiv helg. Som tur är har jag en hyfsat lugn vecka framför mig. Eller, killkväll med tio åttaåringar. Men det ska bli kul. Kanske inte lugnt, men kul.

Jag bestämde mig för att kickstarta veckan med att springa en mil direkt efter lämning i skolan. Supertaggad att få komma ut körde jag på i ett härligt och ganska bra tempo. Dessvärre avtog den där jag-är-så-fantastisk-grym-inget-kan-stoppa-mig-känslan. Tiden blev inge vidare, men när jag väl slutade bry mig om att försöka persa och började tänka på annat så var det ju bara så där härligt att bara springa.

Väl hemma igen var det bara att ta tag i det försummade hemmet... Som sagt, bra helg. Det är väl den här köksbänken bevis för.

Kolla in smilyn.

Söndagen den 15 april 2012 var en stor dag för vår lilla. Det kan ni läsa mer om här. Söndagen den 14 april 2013 var en stor dag för vår stora. När solen tittade fram idag fick jag den geniala idén att ta ett kort likt det som togs på oss i fjol. Dessvärre var tiden knapp idag. När vi väl kom hem hade solen gått och lagt sig. Och minst fyra i familjen var också väldigt sovsugna. Allra tröttast var nog hon med smilet. Hon ville absolut inte va med på bild. Men, ibland får man helt enkelt ställa upp för familjen. Det märks att hon går på teater. Jag hade tänkt lägga upp EN bild från i år. Men det gick inte. Ni måste bara få se hela bildserien. Det enda ni behöver kolla in är Heddas smile. 

Dessvärre kom det inte med på bilden. Men Svea hade sina jättesöta  nya röda sandaler idag. Nu är hon så stor att hon behöver riktiga skor. Det duger inte med fejkstrumpskor längre, som på den första bilden. Fast, de strumporna åker förstås också på ibland. Hälen hamnar nånstans under hålfoten. Men, jag tänker så här. Jag är glad så länge hon har nått på fötterna... Dessutom har vi verkligen fått valuta för pengarna när det kommer  till de där strumporna. De har nog kostat ungefär 1 öre per gång hon haft dem på sig. Sånt måste man gilla. Men i skrivande stund inser jag att det är dax att rensa ut dem. Nån som vill ärva? De är i förvånansvärt bra skick för att vara använda minst en gång i veckan i 52 veckor.

Teateraporna.

Idag har det gått i ett hela dagen. Massor att göra, fixa och hinna. Viktigast var V och Hs teaterfestival. Dessvärre glömde jag kameran. Därav dessa mobilbilder av riktigt dålig kvalité...
Men jag konstaterar: Teater och våra barn är en bra kombination! De var så duktiga, modiga och söta. Och den där lilla fialottan, oj som hon skrattade när storasyskonen var på scenen.

Inte riktigt lika glad vid nattning dessvärre. Men nu äntligen sover alla barn. Bäst att jag drar mig tillbaka också. Oj va jag ska sova gott inatt. Bra mycket bättre än natten för exakt åtta år sedan som spenderades på förlossningen. Ve och fasa. Det där är ett ämne som kräver sitt alldeles egna blogginlägg... en annan gång.