"Mamma, du skulle hjälpa till och sopa altanen!"
Så jag gör det. Men vad jag hade tänkt skriva var:
Klockan är 11.23 och jag har cirka 11,23 gånger fått höra de där välbekanta orden:
"Mamma, du är dum!" Alternativt "Du är världens dummaste!"
Så hade jag tänkt skriva att (och här är det exakt och inte alls cirka som i exemplet ovan) noll gånger har nån sagt att jag är snäll, underbar eller världsbäst.
Men så plötsligt kommer V och smyger sig riktigt nära och säger:
"Mamma, vet du vad jag gör?
"Nej."
"Jag älskar dig. Supermycket!"
Ja, mitt liv är inte så glamoröst. Och ibland saknar jag att få gå ut och käka och jobbet betalar. Jag får inte så mycket erkännande och lovord för det jag gör. Ibland (ganska ofta) verkar jag t o m vara helt totalt ouppskattad här. Men så ibland. Plötsligt och oväntat. Så är jag på rätt plats vid rätt tillfälle. Och då spelar det ingen roll att jag aldrig nånsin blir bjuden på restaurang av Stockholm Stad längre.
Bilden nedan kanske förklarar varför jag är så hemskt dum idag. Det är inte lätt det där med att lära sig cykla. Lägg till att vara i värsta sexårstrotsen ever. En smart kvinna jag känner skulle ha sagt:
"This to shall pass!"
Japp, och det är väl för tur.
Åh, tur att jag inte är ensam om att känna så! Fast min är två och inte sex. Kram
SvaraRadera