Dagens fynd. Del två.

Dygnets första fynd gjorde jag redan förra natten. Jag gick ner till köket för att göra välling till Svea. Och där på bänken stod Andreas matlåda. Stackars, stackars honom. Vad ska han nu äta inatt? Vilken tur att de alltid har frukt på jobbet! Väl hemma imorse kom det fram att frukten var ful. Men som tur var fanns det lite påskgodis kvar. Sånt där utfyllnadsgodis som ingen vill ha ni vet. Finns det överhuvudtaget någon som gillar de där sockertäckta skumäggen. Inte ens mina barn, som så att säga inte direkt är knussliga när det kommer till sånt som innehåller socker, äter dem.

Stackars Andreas. Ska jag kanske sympatiäta vårt fullgodis hela dagen tänker jag. Svaret blir ett enkelt nej. Godis ska va gott, annars kan det kvitta!

Senare på dagen fyndade jag ett par manchesterbyxor, en blå skål, en pilbåge, ett russipaket, en DVD-film, ett svettband och ett geishapapper. Inte på Fyndet. Och inte på Antikladan. Nej. Under min egen soffa. Och lite under den sammes fåtölj. Allt kan förstås tillskrivas människan som älskar att klä ut sig. Utom möjligtvis geishapappret... Geisha är fingodis. (Eller de var åtminstone det innan karamellkungen började sälja dem på lösvikt.)

(Måste bara lägga till en liten passus. Det hade gått max tre dagar sen jag dammsög under soffan. Och varför kommer det ingen Rut hem till mig???)

Det sista vi skulle fynda idag var en hel hög med självförtroende i form av en silverfisk. Jag vet den ekvationen är svår. Och det blev också svårt att fynda silverfisken. Men nästa gång vi går till badhuset så kommer det gå hur bra som helst. Och tills dess så har vi ju redan en och annan silverfisk här hemma att trösta oss med.

Måste ta ett snack med svenska simförbundet. Hur tänkte de egentligen? "Här föräldrar, köp en liten silverfisk som ert barn kan sätta på väggen. Bara 25 kronor. Skynda fynda." Vem 17 köper sånt man redan har hemma? Vare sig det gäller silverfiskar eller virkade filtar. Ingen kan väl va så dum? Förutom jag då...