Dagens träning. Vårig och härlig sådan.

I förmiddags kom mina föräldrar hit för att hjälpa till med strykning och vikning av gigantiska tvättberg. Ååa va jag äskar dem. Mina föräldrar alltså. Tvättbergen, inte så mycket. Men nu finns det inga tvättberg kvar här. Bara en liten, liten kulle mörktvätt i tvättstugan. Oj så bra det känns.

Mamma och pappa skulle passa en sovande liten också. För jag och Andreas hade bestämt oss för att ta en löprunda i Tyresta tillsammans. Mysigt att komma iväg så där en vanlig torsdagsförmiddag på en löparrunda med min man. Dessvärre ösregnade det. Superbra för då försvinner snön ännu snabbare. Men inte superbra för vi fick ställa in löprundan. Vi stannade inne och gjorde nytta istället. Eller, mer exakt, jag stannade inne och gjorde nytta istället. Andreas och pappa gick ut i ösregnet och fixade hängrännorna. Eloge till dem.

Så gick dagen i ett. Dessvärre höll jag på och totalt deppa ihop fram på eftermiddagen. Tills jag plötsligt insåg att solen sken och jag kunde frigöra ganska exakt en timme för lite träning. Så på med träningskläderna för lite intervallträning. Ett litet tips där bara om det är nån där ute som är ny på det här med intervallträning. Satsa inte på rörliga mål. Eländiga kattskrälle till att börja springa när jag nästan var framme...

Jag la snabbt ner det där med katter och körde sex enkilometersintervaller istället. Den fjärde och femte kilometern gick inte så snabbt, men annars höll jag hyfsat tempo. Jag försöker tänka att jag ska hålla mitt naturliga tempo men försöka förlänga löpsteget. Nån som har nåt tips till hur jag ska hålla det lite längre än 100 meter?

När det var dax för nedjoggning var jag precis vid mitt allra bästa vitsippställe. Så jag började titta ner på slänten. Och sanna mina ord. Det växte minsann vitsippor där. Ljuvliga små söta vita knopppar. Jag plockade en lite bukett och satte i vatten när jag kom hem. Nu är de utslagna och fina. Det spritter i kroppen vid bara tanken på vår och sommarlöpning. Jag har aldrig riktigt gett det en chans förut. Det blir det ändring på i år. Idag sprang jag utan vantar och pannband. Lovely!

Ps. Jag har hoppat på squatsutmaningen som figurerar i diverse sociala medier och bloggar (som t ex på den här fina bloggen som min kompis Annika har). A pain in the as. Bokstavligt talat! Och i låren!!! Jag kommer inte komma ner för trappan imorgon. Så det är en förskräcklig tur att Andreas är ledig. Personligen måste jag nog dessvärre stanna i sängen. Fast på nåt vänster ska jag få till 60 nya squats. Men på lördag är det VILA! Å va jag längtar till på lördag... Ds.

Okej, så här är det. När jag precis har kommit hem från en löprunda kanske jag inte är så hemskt fräsch och snygg. Men jag är glad. Och det är faktiskt mycket viktigare!