Mumma. Kardemumma.

En nybakt vetekrans. Penslad med sirapsvatten. Och överöst med socker och kardemumma. Serveras till fördel med ett glas mjölk och ett gäng kusiner.

Mmmm.

(Och känner man sig generös kan kusinerna få varsitt glas mjölk.)

Historiska muséet.

Vi, några kusiner och två fastrar, har spenderat större delen av dagen på Historiska muséet här i Stockholm idag. Det var en hit! Inte minst att få agera arkeolog och vikingalekarna med bla pilskjutning och brödbak på innergården. 

Och en liten closeup på gullefåret.

Bättre tidigt än aldrig.

Ja. God jul och ett riktigt gott nytt år! 

Jag är verkligen överdålig på det där med att skicka julkort. Så idag, när vi fick en bra bild på oss alla fick jag den geniala idén att passa på att önska er alla en ljuvlig, lugn och fridfull jul med era nära och kära. 

När jag ändå håller på kan jag ju "skicka" ett kort som aldrig någonsin skickats av mig förrut. 

Och så till sist. Till alla er som då och då känner er förbisedda av teflonhjärnan hos denna Saran. 

Grattis på din alldeles egna dag! Jag hoppas den blir underbar och firas stort!

Dröm/verklighet

Ni vet drömmen om en öde strand. Familjen på en liten filt. En korg med godsaker. Och så MYS! 

Jodå. I veckan hittade vi stranden. Hela familjen plus en efterlängtad kusinfamilj. En (och annan) filt. Kylväska efter kylväska med gotte (eller nej inte gotte, risifrutti). Och massor med MYS! 

Och här är bildbeviset:

Konstigt, det såg inte alls ut så här inför min inre syn. Där var aningens färre saker. Och kanske en och annan människa. Men, i verkligheten var människorna i vattnet. Och det slog drömmarna med hästlängder!

Tre i rad.

Men fyra är tydligen att utmana ödet. 

Vädret kan jag inte klaga på. Men i övrigt har allt gått käpprätt åt skogen idag. Den mysiga stranddagen på ny strand i Tyresö gick i stöpet pga omöjligheten att hitta parkering. Så efter en och en halv timmes bilåkning var vi tillbaka på gamla vanliga stranden, med gamla vanliga smågnabb. Andreas har varit på andra äventyr hela dan. Och jag och barnen var tydligen för trötta för att orka va trevliga. Och lite för trötta på risifrutti och mackor. Och nu har jag och Svea sovit mellan 16-18. Så nu är nog natten förstörd också...

Men det är lungt. Jag tar den här dagen. Bara det kommer tre i rad med början imorgon! Bring it on. 

Men först: här behövs lite lagad mat!

Smultronställe med hallonsmak.

Det växer hallon vid vägkanten. Solen strålar från en ljusblå himmel. Vattnet kluckar mot bryggan. Och det är tyst och stilla och alldeles underbart. 

Och sen kom vi. Och kusinerna. 

Och vi badar, och snorklar, och simmar klädsim och har årets bästa sommardag.  I 22-gradigt hav. På en liten strand. I en liten vik. På en ny ö. 

Muskö, I'll be back! Stockholms skärgård håller visst på att rota sig djupt i mitt hjärta. Men aldrig kan det väl slå en varm Vättern. Eller???

Om aftonen den sköna

är det med ett leende på läpparna jag tänker tillbaka på dagen som heter idag. I mina morgonrutiner ingår det att lite smidigt fiska upp telefonen och se om nåt nytt spännande har hänt sen jag slöt ögonen för natten. Den här morgonen möttes jag av min senaste googling. 

"Barnet vill inte gå på simskola"

Och sen var det bara att ta tjuren vid hornen och köra gamla vanliga "Klä på dig! Ät upp din frukost! Borsta tänderna! Joooo, du måste följa med!" Jag tycker vi har försökt med alla världens tänkbara metoder för att få sonen att gilla det här med simskola. Men, han gillar INTE när nån annan bestämmer vad han ska göra. Och nu hade han bestämt sig för att absolut och fullkomligt vägra simma med näsan under vattnet. Simfröken verkade dock vara av lika envis natur, så det hela slutade inte så hemskt bra igår.

Men, ett viktigt men, hon och jag hade ett samtal där vi kom fram till att pojken ifråga måste få göra roliga saker på simskolan också. Han måste ha roligt där, för annars kommer han fortsätta att sätta sig på tvären för evigt och lite till. Så idag, väl där, tar fröken sig an honom helt och hållet. Och de simmar och dyker och skrattar och leker. Och vips. Ungen simmar minsann med näsan under vattenytan. Väl uppe ur poolen strålar han ikapp med solen. Och det gör simfröken också. Och förmodligen jag med! På väg hem kommer till sist de magiska orden: 

"Inte visste jag att simskola kunde va sååå kul!"

Dagen fortsatte med besök hos fina vänner som flyttat hit från Jönköping. Barnen hade så fantastiskt roligt. Jag hade med en liten hallonkaka. Han här ovan vägrade dock att smaka. (Har man bestämt sig för att hallon är äckliga så har man... His loss!)

Vi badade i Dreviken vid ett jättefint bad i Trångsund. Svea hoppade från bryggan. Om och om igen. Killarna testade fiskelyckan och tjejerna byggde sandslott. Och en hel svanfamilj kom insimmandes till den lilla stranden. Och vips var vattnet tomt på ungar. På alla utom Vilgot. Som inte vågade ta sig förbi svanarna, utan tålmodigt fick vänta ut dem.

Väl hemma, så där sommartrött och glad men mör, hade jag middagen färdig i kylen. Det blev köttfärssoppa efter principen "mantagervadmanhaver" (dvs köttfärs, potatis, morot, grön paprika, krossade tomater, köttbuljong, vegeta, spiskummin, sambal oelek, vatten, salt och peppar) med turkisk yoghurt och iranskt bröd. 

Det enda lilla molnet på himlen har varit att Svea är hård i magen. Och det är verkligen, verkligen hemskt att se sin lilla ha det så jobbigt. Så russin och pärondryck står på menyn de närmaste dagarna. Och en liten påminnelse till oss alla att dricka mycket. Jättemycket. 

O du ljuvliga, ljuvliga sommar! 

Dagen.

Och där kom den. Den där helt fantastiska sommardagen vid havet. Med bad, bad, glass och mera bad. Härligt. Och inte lungt. För havet är oerhört långgrunt, vilket är härligt, men också jobbigt när man har tre egna barn i varierande åldrar och med varierande badintresse, plus två extrabarn. Men vansinnigt mysigt ändå. 

Och jag tar tacksamt emot fler såna här dagar. Tack.

Smulor.

Dottern och hennes kompis sitter på köksgolvet och äter varsin quesadillas. Så får jag frågan:

"Har ni nån dammsugare?

"Ääääh, ja."

"Jag tror du behöver använda den lite."

Det tror jag också! Eller förresten det måste ju inte vara just jag. Det kan ju lika gärna vara nån annan i den här familjen. Men vi verkar alla prioritera renhållning väldigt lågt för tillfället. Vilket dessvärre får till följd att mamman är lättirriterad och väldigt, väldigt osugen på att laga mat. 

Och så kan vi ju inte ha det foreverandever. Så, jag ryckte upp mig och tog tag i eländet. 

Och med eländet menar jag det som händer när en ettåring inte gillar den nybakta tigerkakan...

Just nu: bloggtips.

Jasmin, rosor och lavendel. Varje tid har verkligen sin glans. Förutom november då. Och då har min svåger och svägerska bestämt sig för att fly till varmare breddgrader. Lyllo dom!

Malin Wollin hade ett ruskigt bra inlägg om att leva i nuet på sin blogg idag. Kan varmt rekommenderas!

Jag frågar mig:

Hur kan en dag som börjar så bra sluta så katastrofalt dåligt?

Jag tror att det finns fler med mig som skulle vilja ha ett svar på den frågan. 

Det jag kommer fram till i det här tillståndet av "gaah-jag-orkar-inte-mer" är att kanske mammor inte ska vara uppe efter midnatt flera kvällar på rad även om himlen är ljus och luften är ljummen. OCH, och det här är ännu viktigare, ettåringar MÅSTE sova mer än en kvart på dagen! Oavsett hur spännande omvärlden är. Oavsett hur vått vattnet är. Och oavsett hur mycket det finns på denna jord att stoppa i sin mun. Sova är da thing. Det är ju såååå skönt! Exakt vid vilken ålder är det man förstår det egentligen? 

Konstigt ändå. Kom precis på att igår reflekterade jag över hur oerhört enkelt det har varit att natta Svea den sista tiden. Är ganska säker på att jag glömde säga "Ta i trä". Eller, snarare helt säker på det. För det ingår inte i min vokabulär. 

En av tre har åtminstone somnat nu. Alltid något. Men dagens bästa får bli svärmors köttfärslimpa. Som jag dessvärre inte har nåt kort på. Så håll till godo med ett kort på mina köttbullar från igår. Som, kalla på en macka, förmodligen kvalar in som dagens två.

Ja. Jag är besatt av god mat. Nej. Jag är inte gravid! Och med det sagt tror jag att jag går och lägger mig. Klockan 20.35...

Åt skogen med compact living. Nu drar jag till solen.

Älskling, du vet hur jag på sistone har uttryckt då och då att vi bor lite trångt på våra 120 kvm. Nu har jag hittat lösningen.

Och så finns det ett plan två. Som är exakt lika stort. Lövely, ey? Och här kommer lite info. Om fotona inte lyckats övertyga dig helt. 

Rum: 26

Boarea: 924 kvm

Byggår: 1848

Tomtarea: 1136 kvm

Pris: 250 000 kr utgångspris och nu har jag dubbel, trippel och frippelkollat det. Ja. Tvåhundrafemtiotusen kronor. Som en lite dyrare bil alltså. En bil på ca 5 kvm. Eller ett hus på ca 1000 kvm. 

Nackdelen (eller fördelen beroende på hur man ser det) är ju att Rut måste komma dagligen. Men den smällen är jag beredd att ta. 

Och sen levde de lyckliga i alla sina dagar...

...i (HOST) Munkfors (HOST).

Länken.

Glee.

Kollar Instagram medan barnen kollar på Sune i Grekland. Vackrare gravidbild har jag aldrig sett. 

Nu ska de små rackarungarna genast i säng. Så jag får lite egentid framför fjärde säsongen av Glee. 

Vad har ni för favoritserier att tipsa om? Mitt bästa tips är Suits. Men där har jag redan sett allt som finns att se. 

Borta bra, men hemma bäst!

Äntligen, äntligen hemma. 

Nog för att vi har haft det underbart på landet. Men det är något visst med att komma hem. (Till toaletter, rinnande vatten och wi-fi tex.) Här hemma i Haninge möttes vi av en varm vägg när vi klev ur AC-bilen. 30 grader! Så vi dumpade bara all vår packning i hallen och packade ner några mackor och tog badväskan. Så bestämde vi oss för en tur till havet. Det är inte så långt dit. Och när vi nästan var framme fick Andreas en glimt av termometern i bilen. 19 grader! På tjugo minuter hade temperaturen sjunkit 10 grader. Hua. Vi vände och två hurtiga tog ett snabbdopp i lilla sjön istället. 

Väl hemma klämde vi i oss våra smörgåsar. Sen drog jag på träningskläderna som legat i säkert förvar i väskan när vi var på landet. Där var jag nämligen alldeles för rädd för vildsvinen, vargfamiljen i Riala och Lodjursfamiljen i Lohärad för att våga mig ut på en runda. Jo, jag vet att de där djuren sägs vara skygga, men ändå. Man vet aldrig vad lite inavel kan göra med djuren... Andreas har vänligt nog informerat mig om "de mycket större farligheterna" som människor är benägna att göra mot oskyldiga kvällslöpare. Men det hjälps inte. Jag är rädd för vilda djur i natur! Eller förresten, jag är rädd för alla djur. 

Nåja, efter en milrunda kom jag hem till ett allt annat än välstädat hem. Och jag som gnott och fejat innan vi åkte ut till landet. Nån (läs nån som skulle klä ut sig till Birk, vem kan det vara???) hade rivit ut alla kläder från sin väska ut på köksgolvet. Köksbänken hade belamrats med kylväska, isklampar, matburkar och petflaskor. Och så alla dessa väskor och kassar som på något magiskt sätt lyckades få plats i bagaget i bilen, men ändå inte i hallen. Helt galet. Det blir till att röja igen. Imorgon. För först väntar lite popcorn och film med maken. Hem ljuva hem... med både micro och TV. 

På landet.

Dagarna går fort här på landet. Vi badar. I sjö. I hav. (Fast om sanningen ska fram så var det bara maken som kom i just där. Och då endast med våtdräkt och snorkel.) Och i pool. Och så har vi hunnit med ett underbart besök på Färsna 4H-gård utanför Norrtälje. Svea (och alla vi andra också) blev alldeles lycklig av att träffa djuren. Och så fick vi leka av oss lite. Innan "halva-priset-på-rean-shoppingen" som mamman tvingade med hela familjen på. Perfa!

Där, långt bort i horisonten ligger ön Norröra aka Saltkråkan. Enligt säkra källor finns det inget större värde i att ta sig närmre än så här...

Det där med att jämföra sig. Suck. Att jag aldrig lär mig.

I slutet av förra veckan gick jag och flickorna till stranden alldeles nära. Det är så mysigt, lugnt och avslappnat där. Men en sak är säker. Man kommer definitivt träffa halvbekantisar i bikinisar. Jahadå. Nu sist satt jag där i min egen flötighet (trots nytvättat hår, VO5 är verkligen värdelöst!) och hade det gott. Så kommer en klasskompis till V tillsammans med sin familj. Barnet kände jag ju igen, men inte föräldrarna (jag skyller på att det är alldeles för stora klasser). Och så är mamman alldeles superfräsch. Hon är vältränad, lång OCH har långa perfekta lockar hängande ner över ryggen. 

Morgonen efter bestämmer jag mig för att det är dax att ta hand om mig själv lite grann. Jag sätter på mig kjol. Sminkar mig omsorgsfullt. Och lockar håret! På väg ut genom ytterdörren ser jag gummisnodden runt handleden. Bort med den. Idag ska inget hår knutas på mitt huvud! Sen åker jag till Maxi och köper mjölk och bröd och blöjor. Och plötsligt, plötsligt känner jag mig superjättelöjlig. Det är kanske sommarens varmaste dag. Jag ska handla, packa och städa. Och envist så in i Norden ska allt detta göras med allt detta hår överallt. Bara för att en annan mamma på stranden råkade ha en bra hårdag. (Och träningsdag eller år, okej träningsLIV). 

Kan bara igen konstatera att det där med att jämföra sig är som bottenslammet på ett barns petflaska. 

Tog en jättejobbig peppbild på mig själv, som jag tack och lov inte Instagrammade. Sen kom jag till landet och tog en ny bild. Visst håret är nersläppt, men det var inte varmt den dan. Och jag hushållsarbetade absolut nada. På landet är livet så enkelt. Om man bortser från noll kontakt med den virtuella världen. Men kläderna som finns att låna här... Prestigelösa. So to speak. 

Hon har som man säger lång startsträcka.

Sisådär en månad ungefär. Men nu, nu har torrisen på land förvandlats till en blötis på en strand.

Och, det har jag inget kort på. För jag håller hårt på regeln "inga telefoner/kameror på en femmetersradie av vatten". Lärt den hårda vägen? Svar: Ja. 

Kom att prata med en nervös farmor på stranden. Hon hade hört om fyra drunkningsolyckor i sommar. Usch. Usch. Usch. Lata dagar på stranden. Pyttsan. Med tre att hålla koll på går ögonen i kors. Visst de två stora kan simma lite grann. Men det är sannerligen ingen garanti. Om en dryg vecka börjar sommarsimskolan. Då ska simkunskaperna intensivvässas. Tills dess fortsätter jag med mitt gnat. Simma eller cykla en kvart om dan! Och läsa minst lika länge. Men det där sista behöver jag inte tjata om. Hjälp vad min son läser. Och hjälp vad jag är avis...

Hade visst en bild på torrisen. Här glad i hågen vid underbara ensamstranden. Sen, när hon väl kom i, ville hon aldrig nånsin komma upp igen. Ja, hon är nog ganska lik sin storasyster ändå...

Att besöka en vacker kyrkogård

är verkligen rofyllt för själen. Vackra blommor. Fina namn. Historia och livsöden. Men så plötsligt såg jag den här:

Kära min värld. Vad kommer det stå på min gravsten nån gång i framtiden? 

"Här vilar låntagaren Sara Petersson"?

Måste, måste prestera något vettigt nån gång. En annan dag. Kanske. Ähh. Det viktiga är väl ändå blommorna. Funcia blir bra. Eller lavendel. Eller en liten vit rosbuske. Bara nån snäll stackare ser till och klippa den nån gång, så jag inte blir det där landmärket på Alla helgons dag. "Där är den där gigantiska busken. Då är det två rader bort och något till höger..."

Är det jag som är känslig?

Eländes elände, jag blir väl tvungen att sätta dit sånna där hemska barnlås på köksluckorna då! Men jag vill inte. För de är ju så sjukt svåra att få upp även för mammor. Åtminstone för den här mamman. Tänk att sånna där små plastbitar kan göra mig så galen! 

Precis som sånna där överjobbiga telefonsvarare som tror att de faktiskt kan konversera på riktigt.

"Beskriv ditt ärende."

"Jo, det gällde, eller jag bara undrar en liten grej..."

"Sa du fakturafrågor?"

"Ähh, nä du. Det fick du allt om bakfoten..."

"Sa du support?"

"Ähh, nej."

"Sa d..."

"Nej. NEJ! Neeeej!!!!"

Och, och det här är hemskt hemskt synd, pojkar som i tid och otid klär ut sig till Rasmus på luffen. O dear, idag har varit en humörsvängningarnas triumfdag. Alternativt allt för mycket sol på de känsliga. Men. Nu är det glömt och förlåtet. Och imorgon är en annan dag, hoppas jag. 

Så här i backspegeln är de bra söta iaf. Rasmus på luffen. Hedda på luffen. Och Svea inte på luffen men med en bakpulverbomb i munnen.

Värsta lyxen.

Idag har vi varit på utflykt med både mormor och morfar, farmor och farfar, och "extramoster" Ingrid. Vi har varit vid Tyresö slott och ätit glass på Notholmen. Kollat in ett övergivet och överljuvligt hus alldeles vid havet.

Och så ett dopp i havet med utsikt mot Solsidan. 

Redan i lördags bestämde vi vad som skulle stå på bordet ikväll. Hjälp va skönt det var, att komma hem och bara sätta fart med att koka potatis och morötter och inte ens ställa oss frågan vad vi var sugna på. Sommarmiddag är helt ljuvligt gott! Men, mina smakpreferenser är som bekant ungefär som en tolvårings, så jag avstod matjesillen och valde istället en god kokt skinka. Smarrigt!

Sommardagar på stranden

är så ljuvligt underbara. Och sen kommer kvällarna. Krasch. Bom. Och gnäll. ALLA är superjättetrötta.

Inte ljuvligt. 

Inte underbart. 

Inte ens lite kul. 

Hunger. Trötthet. Och allt sockerintag på stranden fullkomligt förvandlar alla underbaringar till glufsande, ylande jakthundar. Skäll!

I början på sommaren bestämde jag typ (eller alltså jag tänkte bestämma) att det blir inte en enda stranddag utan att ha bestämt och helst förberett vad vi ska äta på kvällen. I stil med en pastagratäng ska vara helt klar för att bara skjutsas in i ugnen, kokta kycklingfiléer ska stå och vänta i kylen tillsammans med romansallad och färdig cesardressing och brödet till krutongerna ska ligga och vänta på köksbänken, eller krämen färdigkokt (haha, snarare färdigköpt!) och stå på kylning. 

Japp, slut på "bara vi kommer iväg, frukostdisken kan vi ta sen"-resonemang.

Jaha. Ska det inte bli några stranddagar i år eller? tänker ni. Det skulle man lätt kunna tro. Men idag har vi spenderat en stor del av dan vid ett glittrande hav. Och, min man ÄLSKAR att grilla. Och jag älskar att han älskar att grilla. Idag blev det hamburgare. Han tryckte ihop lite köttfärs från Coop Konsum (tusen gånger bättre än maxis). Saltade lite när de låg på grillen. Grillade lite skivat bondbröd. Detta serverades med Erik Lallerstedts (ingen trevlig typ, baserat på ett möte på McD med mig bakom kassan, men såser kan karln sannerligen göra!) hamburgerdressing. Och så lite grönsaker. Och lite ost. Gick galet fort att göra. Och smakade underbart.

Och efter att maten intagits har alla i huset varit glada, snälla, trevliga, härliga och ljuvligt underbara. Mjölk ger starka ben (enligt Arla alltså, inte enligt Kärnfrisk familj), och mat ger trevligt sällskap!

Ps.

En liten fråga bara. Vad packar ni helst i kylväskan inför strandhänget? När jag var barn var det typ ett paket Mariekex. (Ähh. Då hoppade vi nog själva kylväskan också.) Nu blir det mer typ jättemycket. Skulle vara tacksam för lite nya idéer på billig, enkel och snabb att förbereda-mat som både vuxna och barn gillar. Och som håller energinivån på en behagligt jämn nivå. (In my dreams.) Ds.

Minne som en guldfisk.

I förmiddags åkte jag till Farsta för att införskaffa en ny mascara. Jag är nämligen dödligt trött på att den här gamla förtorkade saken ramlar ner under ögat två sekunder efter att jag sminkat mig. 

Fast man kan ju ta en liten titt på vad rean (och fullprisen) har att erbjuda när man ändå är där menar jag.

Tydligen sju nya tröjor till Vilgot. Och lite annat smått och gott. Vilgot sa klart och tydligt ifrån häromsistens att han inte vill ha tröjor med kassettband, brandbilar och korvar på (ja, jag har varit me&I-säljare) längre. Det borde jag ju ha fattat. Det blir ju inte bra när man exakt varenda dag i veckan vill se ut som: Emil, Rasmus, Skorpan, Abbe, Birk eller SkallePer. Nej, enfärgat ska det va! 

Var mascaran är? Hmm, kan ha glömt köpa en sån. Så betala inga dyra pengar för att gå på Spökhuset på Gröna Lund. Ta en liten sväng förbi här bara och ta en snabb titt på mig så blir ni nog alldeles förskräckta...

Lördagen

ett nytt liv.

Dagen spenderades på underbara Utö med den bästa familjen i världen. Och himlen var ljuvligt blå.

En och annan blek rödtott brände sig lite, lite granna. En och annan brun lintott hade grundat med en vecka i Spanien. 

Tänk att jag har fyra fina bröder och fyra söta systrar. Jag är bra rik ändå!

Beställning.

Fick det här SMSet ikväll.

Min syster skulle fläta mitt hår. Det visade sig vara LITE långt. Så det blev en vikingasköld på huvet på mig. Mina syskon höll på att flabba ihjäl sig. Jag tror jag kanske håller mig till Margaretaflätor även i fortsättningen. Dessvärre (not) fick jag ingen bra bild på hårskölden. Men jag lyckades ta den här bilden. Håll till godo.

Jag kallar den "Hockeyfrilla med rosett". Och "Söt".

Loppisfynd.

Är bra roliga. Det känns ju bara så bra att fynda, återvinna och förnya på en och samma gång. Idag var turen på min (och min systers och min mammas) sida. Jag hittade bl.a. en grön Ericofon (Kobra fast med tryckknappar) som gör sig alldeles utmärkt i vårt sovrum. Om man bortser från själva ringsignalen förstås. Den gör sig nog inte i någons sovrum...

En av Botanica-skålarna har jag fått ärva efter min mormor. De andra tre hittade jag på Blocket.