Nog för att vi har haft det underbart på landet. Men det är något visst med att komma hem. (Till toaletter, rinnande vatten och wi-fi tex.) Här hemma i Haninge möttes vi av en varm vägg när vi klev ur AC-bilen. 30 grader! Så vi dumpade bara all vår packning i hallen och packade ner några mackor och tog badväskan. Så bestämde vi oss för en tur till havet. Det är inte så långt dit. Och när vi nästan var framme fick Andreas en glimt av termometern i bilen. 19 grader! På tjugo minuter hade temperaturen sjunkit 10 grader. Hua. Vi vände och två hurtiga tog ett snabbdopp i lilla sjön istället.
Väl hemma klämde vi i oss våra smörgåsar. Sen drog jag på träningskläderna som legat i säkert förvar i väskan när vi var på landet. Där var jag nämligen alldeles för rädd för vildsvinen, vargfamiljen i Riala och Lodjursfamiljen i Lohärad för att våga mig ut på en runda. Jo, jag vet att de där djuren sägs vara skygga, men ändå. Man vet aldrig vad lite inavel kan göra med djuren... Andreas har vänligt nog informerat mig om "de mycket större farligheterna" som människor är benägna att göra mot oskyldiga kvällslöpare. Men det hjälps inte. Jag är rädd för vilda djur i natur! Eller förresten, jag är rädd för alla djur.
Nåja, efter en milrunda kom jag hem till ett allt annat än välstädat hem. Och jag som gnott och fejat innan vi åkte ut till landet. Nån (läs nån som skulle klä ut sig till Birk, vem kan det vara???) hade rivit ut alla kläder från sin väska ut på köksgolvet. Köksbänken hade belamrats med kylväska, isklampar, matburkar och petflaskor. Och så alla dessa väskor och kassar som på något magiskt sätt lyckades få plats i bagaget i bilen, men ändå inte i hallen. Helt galet. Det blir till att röja igen. Imorgon. För först väntar lite popcorn och film med maken. Hem ljuva hem... med både micro och TV.
Välkomna hem!
SvaraRadera