torsdag 25 juli 2013

Om aftonen den sköna

är det med ett leende på läpparna jag tänker tillbaka på dagen som heter idag. I mina morgonrutiner ingår det att lite smidigt fiska upp telefonen och se om nåt nytt spännande har hänt sen jag slöt ögonen för natten. Den här morgonen möttes jag av min senaste googling. 

"Barnet vill inte gå på simskola"

Och sen var det bara att ta tjuren vid hornen och köra gamla vanliga "Klä på dig! Ät upp din frukost! Borsta tänderna! Joooo, du måste följa med!" Jag tycker vi har försökt med alla världens tänkbara metoder för att få sonen att gilla det här med simskola. Men, han gillar INTE när nån annan bestämmer vad han ska göra. Och nu hade han bestämt sig för att absolut och fullkomligt vägra simma med näsan under vattnet. Simfröken verkade dock vara av lika envis natur, så det hela slutade inte så hemskt bra igår.

Men, ett viktigt men, hon och jag hade ett samtal där vi kom fram till att pojken ifråga måste få göra roliga saker på simskolan också. Han måste ha roligt där, för annars kommer han fortsätta att sätta sig på tvären för evigt och lite till. Så idag, väl där, tar fröken sig an honom helt och hållet. Och de simmar och dyker och skrattar och leker. Och vips. Ungen simmar minsann med näsan under vattenytan. Väl uppe ur poolen strålar han ikapp med solen. Och det gör simfröken också. Och förmodligen jag med! På väg hem kommer till sist de magiska orden: 

"Inte visste jag att simskola kunde va sååå kul!"


Dagen fortsatte med besök hos fina vänner som flyttat hit från Jönköping. Barnen hade så fantastiskt roligt. Jag hade med en liten hallonkaka. Han här ovan vägrade dock att smaka. (Har man bestämt sig för att hallon är äckliga så har man... His loss!)


Vi badade i Dreviken vid ett jättefint bad i Trångsund. Svea hoppade från bryggan. Om och om igen. Killarna testade fiskelyckan och tjejerna byggde sandslott. Och en hel svanfamilj kom insimmandes till den lilla stranden. Och vips var vattnet tomt på ungar. På alla utom Vilgot. Som inte vågade ta sig förbi svanarna, utan tålmodigt fick vänta ut dem.

Väl hemma, så där sommartrött och glad men mör, hade jag middagen färdig i kylen. Det blev köttfärssoppa efter principen "mantagervadmanhaver" (dvs köttfärs, potatis, morot, grön paprika, krossade tomater, köttbuljong, vegeta, spiskummin, sambal oelek, vatten, salt och peppar) med turkisk yoghurt och iranskt bröd. 


Det enda lilla molnet på himlen har varit att Svea är hård i magen. Och det är verkligen, verkligen hemskt att se sin lilla ha det så jobbigt. Så russin och pärondryck står på menyn de närmaste dagarna. Och en liten påminnelse till oss alla att dricka mycket. Jättemycket. 

O du ljuvliga, ljuvliga sommar! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar