Jag minns en morgon när jag var runt tio år. Mamma höll på att bädda hennes och pappas säng. Det var bara hon och jag i rummet och jag frågade henne en svår sak.
"Mamma, är vi väldigt fattiga?"
"Vi? Som har så många barn? Nej, jag känner mig rikast i världen!"
Jag tolkade det genast som att vi var luspanka. Dessutom har jag nu i 25 år trott att jag är kung på att läsa mellan raderna.
Så i morse hade jag liten flicka sovandes på min högra arm och en stor flicka på den vänstra. Och jag kände mig RIK. Väldigt rik. Världens rikaste.
Man ska verkligen lyssna på de gamla synonymt visa.
Ps. Mamma måste ha varit ca 40 år då. Ds.
Barn går inte att värdera i pengar! Satt själv och tänkte på igår kväll på var våra barn skulle varit om inte vi fått dem. Vem hade då varit deras föräldrar? Bara tanken på att inte ha de barn vi har fick mig att känna mig tom.
SvaraRadera