Träning. Eller, ett rop på hjälp.

Jag har precis kommit in från en löprunda. Min långa. Dvs lite drygt fem kilometer långa. (Min korta är fyra kilometer.) Jag är så glad för att jag kan springa de här fem kilometerna utan att ens tänka tanken att det är dax att börja gå. Nej, nej. När jag springer ska jag springa. Därför springer jag extremt långsamt. (Eller är det månne så att jag springer extremt sakta för att jag inte kan springa snabbare???) Det här leder mig till ett av mina stora problem. Jag vet inte hur jag ska kunna öka farten på min löpning. Om vi tar det från början. 

Springa eller jogga, har jag aldrig varit överförtjust i. Jag är en typisk bollsportstjej. Och en tävlingsmänniska. (Nähä? säger du. Joho, säger jag.) Jag tävlar gärna med andra. Men det där med att tävla mot mig själv har jag inte fattat grejjen med. Men jag har bestämt mig för att lära mig att tycka om att springa. Så jag har börjat. Och när jag springer så där lagom sakta så att jag kan springa fem kilometer utan att vara spyfärdig tycker jag faktiskt riktigt mycket om det. Jag hinner tänka så mycket. Och det mår jag verkligen bra av. I somras började jag lyssna på ljudböcker. Och när jag är ute och springer kan jag lyssna utan att bli störd. I höstas lyssnade jag på alla delar av Arnböckerna. Det var många timmars lyssning. Då kunde jag göra vad som helst för att få en halvtimme med Thomas Bolmes lugna röst. Springa? Jajjemen! 

För några månader sen började jag med Runkeeper för att kunna ha lite koll på distanserna jag springer samt för att klocka mig. När den där damen säger i örat att jag bara har sprungit en och en halv kilometer men varit ute i tio minuter börjar jag genast springa lite snabbare. Bra där. Det känns lite som att alla, ALLA, kan springa milen under timmen. Då borde väl jag rimligen kunna springa fem kilometer under 30 minuter. Men det går inte. Eller hittills har det inte gått. Jag tänker skylla allt på min skräptelefon. Varje gång jag är ute och springer stänger den av sig. Hela vintern har jag trott att anledningen är att det har varit minusgrader. Men idag var det åtta plus och likväll stänger den av sig. Började fundera på om det kan vara själva rörelserna som telefonen ogillar så till den milda grad. Det är en smart (yeah right) telefon och ingen mobil telefon. Men nu känner jag på mig att det är självaste Runkeeper som får telefonen att stänga av sig hela tiden. Nej, vänta lite. Det är ju en Xperia. Där har jag nog roten till eländet...

Nu har jag som mål att kunna springa en hel lång mil. Och tycka om det. Jag har ingen aning om hur jag ska kunna gå från fem till tio. Lofsan kör löparskola med Rönisch. Den går ut på att lära sig springa fem kilometer. Funderar på om jag dubblar allt hon säger, lär jag mig då att springa dubbelt så långt???

Mina facebook och instagramkonton, den enda jag följer (läs har lyckats adda, sen blev det för krångligt) på Twitter samt nästan alla bloggar jag följer svämmar över av fantastiska träningstjejer. Nu, kära ni, behöver jag verkligen er hjälp. 

Vad ska jag göra för att kunna börja springa snabbare? (Säger ni intervallträning så snälla, snälla förklara i detalj, eller kanske dra med mig ut :).)

Hur ska jag någonsin kunna springa en hel mil? Eller rättare, hur ska jag någonsin VÅGA springa en hel mil?

Tacksam för svar. 

P&K