tisdag 5 mars 2013

Träning. Eller, ett rop på hjälp.

Jag har precis kommit in från en löprunda. Min långa. Dvs lite drygt fem kilometer långa. (Min korta är fyra kilometer.) Jag är så glad för att jag kan springa de här fem kilometerna utan att ens tänka tanken att det är dax att börja gå. Nej, nej. När jag springer ska jag springa. Därför springer jag extremt långsamt. (Eller är det månne så att jag springer extremt sakta för att jag inte kan springa snabbare???) Det här leder mig till ett av mina stora problem. Jag vet inte hur jag ska kunna öka farten på min löpning. Om vi tar det från början. 

Springa eller jogga, har jag aldrig varit överförtjust i. Jag är en typisk bollsportstjej. Och en tävlingsmänniska. (Nähä? säger du. Joho, säger jag.) Jag tävlar gärna med andra. Men det där med att tävla mot mig själv har jag inte fattat grejjen med. Men jag har bestämt mig för att lära mig att tycka om att springa. Så jag har börjat. Och när jag springer så där lagom sakta så att jag kan springa fem kilometer utan att vara spyfärdig tycker jag faktiskt riktigt mycket om det. Jag hinner tänka så mycket. Och det mår jag verkligen bra av. I somras började jag lyssna på ljudböcker. Och när jag är ute och springer kan jag lyssna utan att bli störd. I höstas lyssnade jag på alla delar av Arnböckerna. Det var många timmars lyssning. Då kunde jag göra vad som helst för att få en halvtimme med Thomas Bolmes lugna röst. Springa? Jajjemen! 

För några månader sen började jag med Runkeeper för att kunna ha lite koll på distanserna jag springer samt för att klocka mig. När den där damen säger i örat att jag bara har sprungit en och en halv kilometer men varit ute i tio minuter börjar jag genast springa lite snabbare. Bra där. Det känns lite som att alla, ALLA, kan springa milen under timmen. Då borde väl jag rimligen kunna springa fem kilometer under 30 minuter. Men det går inte. Eller hittills har det inte gått. Jag tänker skylla allt på min skräptelefon. Varje gång jag är ute och springer stänger den av sig. Hela vintern har jag trott att anledningen är att det har varit minusgrader. Men idag var det åtta plus och likväll stänger den av sig. Började fundera på om det kan vara själva rörelserna som telefonen ogillar så till den milda grad. Det är en smart (yeah right) telefon och ingen mobil telefon. Men nu känner jag på mig att det är självaste Runkeeper som får telefonen att stänga av sig hela tiden. Nej, vänta lite. Det är ju en Xperia. Där har jag nog roten till eländet...

Nu har jag som mål att kunna springa en hel lång mil. Och tycka om det. Jag har ingen aning om hur jag ska kunna gå från fem till tio. Lofsan kör löparskola med Rönisch. Den går ut på att lära sig springa fem kilometer. Funderar på om jag dubblar allt hon säger, lär jag mig då att springa dubbelt så långt???

Mina facebook och instagramkonton, den enda jag följer (läs har lyckats adda, sen blev det för krångligt) på Twitter samt nästan alla bloggar jag följer svämmar över av fantastiska träningstjejer. Nu, kära ni, behöver jag verkligen er hjälp. 

Vad ska jag göra för att kunna börja springa snabbare? (Säger ni intervallträning så snälla, snälla förklara i detalj, eller kanske dra med mig ut :).)
Hur ska jag någonsin kunna springa en hel mil? Eller rättare, hur ska jag någonsin VÅGA springa en hel mil?

Tacksam för svar. 
P&K

9 kommentarer:

  1. jogg.se har jättebra träningscheman. Jag följde "milen på 60 min" under åtta veckor förra sommaren och det var fantastiskt bra att inte behöva tänka ut hur långt eller hur snabbt eller vilka typer av intervaller jag skulle göra eller så, bara försöka följa schemat så nogrannt som möjligt. Kan verkligen rekommendera det! Det finns i många olika nivåer beroende på var man vill lägga ribban.

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://www.jogg.se/Program/Traningsprogram.aspx

      Radera
    2. Tack. Ska genast ( läs när de små har somnat) kolla in det!

      Radera
  2. Sara, klarar du att springa 5 km, så klarar du milen. Skynda långsamt bara. För mig personligen har det att öka succesivt hjälpt, prova 6 km en dag, och så 7 km en dag och plötsligt så springer du milen. Men för att orka öka distansen tycker jag intervallträning är jättebra. Prova att springa 45 sek spurt, 15 sek vila/alt gå och så 45 spurt, 15 sek vila så många ggr du orkar (typ 5-10 min till att börja med, dvs 5-10 ggr). Bara att göra det 1-2 ggr/vecka så kommer du märka att flåset blir bättre och det leder till att du snabbt kommer orka springa längre och/eller snabbare. Annars kan man köra 1 minuts intervaller. Dvs springa snabbt i 1 min och så gå eller jogga lugnt 1 min och så upprepa detta i 10-20 min. Vet inte om det här blev så bra beskrivet men klarar jag att springa milen och faktiskt tycka om det, så klarar du det. Jag har verkligen hatat att springa tidigare och har nu istället blivit en frälst löpare! Lycka till!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill också bli frälst ;) låter lövely! Men du, hur klockar du dina 45/15 sekunder? Och när du kör intervaller i 10 minuter har du sprungit en sträcka först då eller går du ut och kör bara intervaller? Du skriver intervaller 1-2 gånger. Hur många gånger och vilka sträcker kör du mer?

      Kram

      Radera
    2. När jag kör intervallträningen är jag på gymet=löpband, som sköter klockandet åt mig. Men om du springer ute är en pulsklocka bra att ha så ser du sekunderna på den. Jag värmer alltid upp med att gå lite först och så springa i lugnt tempo 5-10 min innan jag drar igång intervallerna. Om du tycker det verkar komplicerat med att hålla koll på tiden kanske du kan prova backintervaller. Hitta en bra backe (vid vendelsömalmskolan förslagsvis) och så spurtar du upp, går ner och upprepar t ex 5-10 ggr. När jag skrev intervall 1-2 ggr, så menade jag per vecka. Jag kör intervall ca 1 gång/ vecka just nu och då varvar jag just 45/15 med 1min intervallerna (dvs att jag kör varannan vecka, typ). Och intervallträning ska inte vara så långa pass, meningen är att man ska köra såpass hårt att man inte klarar mer än max 20 min och sen kryper man hem ;) Lycka till! Om jag kommer till sthlm på besök nån gång snart kan vi springa tillsammans! :)

      Radera
    3. Ja!! Det vore roligt, snällt och bra! Jag har laddat min stopwatch på telefonen med 2 och 1 minut. Tänkte köra jogg.se milen under timmen som Louise rekommenderade. Det känns som jag fattade vad de olika momenten betyder :)Så idag (egentligen igår, men jag hann inte) är det mitt första riktiga intervallpass som gäller. Var typ precis på väg ut, men 8,8 minus ute... Dubbla långkallingar it is!

      Radera
  3. Oj, så hurtigt. Själv skulle jag bli jätteglad om nån kunde förklara hur man springer mer än femtio meter utan att kvävas... =)
    Bra jobbat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De första 100 meterna är helt klart värst. Man sticker iväg och minns hur "lätt" det var sist och känner bara att hjälp va tungt det går... Men kämpa på! (Va, peppar jag nån att gå ut och springa, ett litet underverk!)

      Radera