Teaterapan.

Så fort sonen kommer hem springer han upp på sitt rum och byter om. Inte nödvändigtvis till bekväma mysbyxor. Men till vad än det är han ska leka för stunden. Mamman i familjen blir förstås galen över alla kläder som hamnar på golvet. Men samtidigt är hon rätt glad. Utklädning och rollek hos åttaåringar är inte helt självklart. Jag gillart. 

Här kommer en bråkdel av allt han hittat på genom åren. Den sista bilden är från idag. Påskdagen.

Påskpyssel.

En almanacka med Greg Olsen-bilder ska bli en söndagsbok åt Sveis.

Återvinning, det är bra grejer det! Uppståndelsen också.

Glad påsk!

Ser det härligt och idylliskt ut? Då kan jag meddela att det är det också. Men ändå tänker jag bara på det här:

Idag är det ett fasligt tjat om att våren är inställd. Helt seriöst tror jag att den här långa vintern håller på att göra mig deprimerad...

Här under nånstans finns min altan. Förra året, i slutet av mars, var det 20 grader ute. Just saying. Nog för att jag gillar skidåkning. Men enough är enough! Hade jag haft råd och varit barnfri hade jag åkt till Italien en sväng för att få lite vår. Men istället tror jag att jag drar täcket över huvet. Jag får se om jag behagar vakna nån mer gång.

Kl 16-17.30 spenderade jag på Maxi tillsammans med resten av Haninge (och förmodligen en del utomkommunare också). Jag skulle ju köpa billigt påskgodis. Precis en miljon andra också skulle göra. Då började jag fundera på om jag faktiskt blivit suicidal. Hela dagen spenderade jag hemma och deppade. Och så får jag plötsligt för mig att åka till Maxi under vad som förmodligen var de mest vedervärdiga timmarna denna påskhelg. Och pinsamt höll det också på att bli. Jag nästan krockade med Cecilia Blankens vid potatisarna. Jag blev helt ställd. Hejade nära på. Jag känner ju henne. Eller jag menar, det känns ju som jag känner henne, för jag läser ju hennes blogg nästan varje dag. Men att heja och börja småprata med nån i den hysteri som försegick på Maxi ikväll. Nej inte läge...

Imorgon ska jag ut och springa en mil igen. Och då kommer jag bli på så gott humör så. Det svänger katten! (För att citera Djungelboken.)

Help!

Dagens tips kommer från... dig!

Jo det är så här att snart blir jag tvungen att sluta duscha, (vilket känns så där inte minst för att jag tränar hyfsat ofta) om ingen har ett riktigt bra råd till mig. Det är helt omöjligt att duscha när Svea är vaken och jag är själv med henne. Hon är tokig i att klättra den där tjejen. Så jag måste ta med henne in i badrummet. Där passar hon på att riva ut hela toarullen. Tvätta händerna i toastolen. (Än har hon inte nått toaborsten, men jag vet ju att det är nästa steg.) Dessutom är hon ledsen hela tiden när hon inte ser mig. Så helst kryper hon under duschdraperiet och står där vid badkarskanten och blir jätteblöt. Och skriker förstås ännu mer... Jag har ett svagt minne av att duscha kan vara oerhört skönt. Speciellt efter ett hårt träningspass. Men som det är nu blir jag bara stressad. (Glömde helt bort balsamet i dag vilket kanske inte är så farligt i och för sig. Man får vara tacksam så länge man får en gnutta tvål på kroppen!)

Jag har provat att ha henne med mig i duschen. Ingen hit dessvärre. Funderar på om man kan ha henne fastspänd i stolen. Men hon ålar sig ur den ibland. Jag vet att jag borde duscha när hon sover. Men ibland funkar det faktiskt inte. (För, mina böcker blir så blöta om jag läser dem i duschen...)

Så snälla, har du ett tips? Jag skulle bli så tacksam.

Ett litet tips kommer från mig också faktiskt. Här hittade jag en hel hög med bra tips till barnfamiljer. Jag följer den här kloka människan på Instagram som moockabee7. Kolla in hennes bilder. Det är mitt absolut hetaste tips just nu! Helt fantastiska.

Ett tips till förresten. I lördags fanns det ett och annat att städa i barnens rum. De fick välja en godis när de hade städat tio saker. Oj, vilken fart de fick. Och här kommer bildbeviset på ur mycket saker de faktiskt städade.

Dagens fynd.

En bordspegel till Hedda.
En plåtburk till Vilogts stenar och andra små grejer som lätt hamnar på bänken brevid hans säng.
En liten vitsippsvas till farmor. Om bara våren behagar komma. (Hedda kände sig högst tveksam till om den hinner komma tills vi ska till farmor på lördag. Men jag har hopp...NOT!)
En virkad blomrutfilt till dockorna.
En virkad rutfilt till Svea.
Allt till samma summa som två paket våffelmix.

Hur det går med filten som jag så kaxigt sa att jag virkar på? Comme ci comme ca... Jag har tagit upp och börjat om X antal gånger. Men nu tror jag att systeryster har gett mig ett riktgit bra tips. Så två och en halv rad ser riktigt bra ut. (Ganska bra åtminstone.) Men vi har ju varit friska i en hel vecka, och då hinns inte mycket virkning med kan jag lova.

Konstaterar ikväll att jag faktiskt var grym på det där med köpstopp i februari. Och att jag är grym på det där med konsumera-mera i mars.

"Du ska inte köpa annat än nödvändiga saker Emil lille." Anton Svensson i Katthult, Lönneberga, Småland.

Men hallå, dockorna behövde verkligen en ny filt!

Cheesecake.

På vintern har solen aldrig en chans att nå in till vårt vardagsrum. Den hinner liksom inte runt huset förrens den har försvunnit igen. Men på våren lyckas den lysa upp vårt v-rum. Och på sommarn finns det inte en chans att någon kan titta på Bolibompa utan att dra för gardinerna. Så på sommarn är vi ute och leker istället. Eller så ligger vi, hela familjen, i vår imaginery fatboy hängmatta. Åååå ljuva sommarkvällar... Fast idag kanske vi ska koncentrera oss på idag. Ser ni vad jag ser? Vardagsrumsväggen badar i ljus! Det betyder att våren är här! Välkommen.



A är med de stora på teatern. S käkar petshops-attiraljer. Så jag får väl fira alldeles själv med att käka upp de sista resterna från gårdagens cheesecake. Nån måste ju i alla fall fira att våren är här.

Eftersom det är måndag är det bäst jag delar med mig av receptet.

Cheesecake med citronmascarpone.

300 gr digestive (ta 200 istället. Varför är det alltid så jättemycket kex i förhållande till det gottiga pået i cheesecakerecept???)
100gr smör (kanske läge att minska det lite också då)
400 gr philadelphiaost
2,5 dl crème fraîche
1,5 dl socker
3 ägg
1 msk vaniljsocker
0,5 dl mascarpone
1 dl lemoncurd

Mixa kexen med det smälta smöret. Tryck ut det i en springform. Grädda botten i 175 grader i ca tio minuter. Vispa ihop philadelphiaost, crème fraîche, sockret och äggen. Häll smeten i formen och grädda i 150 grader i ca 50 minuter. Låt kakan svalna och låt den sedan stå i kylskåpet i minst fyra timmar, eller gärna över natten.
Vispa mascarponen och lemoncurden till en jämn kräm och häll över cheesecakerecept. Låt den sen stå kallt till servering. Dekorera med färska bär.

Lemoncurd.

3 ägg
2 dl socker
2 citroner
50 gr smör

Vispa ihop ägg och socker i en kastrull. Pressa saften ur citronerna och tillsätt den. Sjud under vispning tills krämen tjocknat. Den får inte koka. Tag kastrullen från värmen och rör ner smöret. Låt krämen kallna.

Marcus Aujalay sa härom veckan på Sveriges mästerkock att "när man har gäster kör man på säkra kort". Jasså? Jag tänker så här: när jag har gäster kan jag ju passa på att prova nåt nytt spännande recept. Face it, det är inte gratis att baka, men när man ska ha gäster kan man gott kosta på sig (och dem) att prova nått nytt smarrigt. Sen har jag förstås ett litet gäng säkra kort som man alltid kan lita på. (Som Ingrids chokladkaka till exempel. Man blir aldrig, aldrig besviken.) Till igår hade jag tänkt göra Sussis cheesecake. Jag letar fortfarande efter det bästa cheesecakereceptet. (Har du det? Tveka inte. Bara ge mig det. Snälla.) Tills jag hittar det är Sussis riktigt bra. Men, min receptordning har mycket kvar att önska... (Bella, när kommer du? ;) och Sussi, skicka gärna receptet igen. Jag kan behöva det när ni kommer i sommar, det är det enda riktigt bra receptet jag har på dessert utan ägg.)

Tillbaka till gårdagens dessert. Bra cheesecake. God. Men inte, jag-dör-god. Lemoncurden däremot. Ätes med fördel med sked!

Det kanske inte är klockrent det här upplägget med recept på en måndag. Jag borde ju ha förstått att det mest skulle bli recept på sötsaker... Och nu är det hela fyra dagar kvar till helgen. Eller förresten. När börjar påsken egentligen? Det är väl på onsdagen väl?!? Nåja. Ikväll blev det korvstroganoff med ris. Lyckades jag sälja in det?

Fyndigt helgfynd!

Trött med glad efter en intensiv helg. Skönt att det är ett par dar innan påsk och påsklov, så jag hinner vila upp mig lite :).

Jag är på jakt efter ett sideboard i teak att ha i vardagsrummet. Tydligen är det en alldeles för trendig möbel för att man ska kunna fynda den på blocket. (Åtminstone i Stockholsområdet...) Så jag får vara mer än nöjd med att jag lyckades köpa en ny Lucky Luke-tidning till V på Antikladan. 1kr. Å va härligt det är att fynda! Ikväll läste han ut den, Lucky Lukes äventyr Den sjungande tråden. Något förvånande slutade hela tidningen med att Lucky Luke träffar Brigham Young och andra "mormoner".

Törstig kommer Lucky Luke fram till Salt Lake City.
"Ha... Har ni något drickbart?"
"Icke alkohol, min son, men vi har vatten, fruktsafter, sodavatten, mjölk och iste..."

Haha.

Kanske jag skulle ta mig ett glas sodavatten för att fira den härliga helgen!

Shabby chic.

Idag kör jag på shabby chic. Eller om det möjligen heter scabby chick...

Det blåser förändringens vindar.

Ica Maxi gör det. IKEA gör det. Ooops vi håller också på och gör det. Tacka vet jag Antikrundan. Där är allt tryggt, gammalt och som vanligt. Skönt!

Jo Ica Maxi Haninge är den affären som jag spenderar som mest pengar i varje månad. Jag har gillat Maxi i de tolv åren jag har bott här. Vissa kvällar har jag flytt dit bara för att få lite ensamtid. Att strosa på Maxi har varit värsta räddningen under de mest intensiva småbarnsåren. Men det senaste typ halvåret, har jag gått dit så lite det bara går. Allt, precis allt har bytt plats med allt annat. Jag gillar det INTE!

Igår var jag på IKEA. Mannen var med också. Hemskt roligt att han var med. Men, om man ska få ens en liten glimt åt nåt annat än
- sängstomme
- lunchlådor
- konsoler
när maken är med så gäller det att vara väldigt strukturerad. Det är tur att jag kan IKEA utan och innan.

Men va nu?!? Vad gör "Spara och förvara" där husgeråd ska vara??? Gaah. Ska de göra om här nu också?!

Varför vi var på IKEA? Jo, vi tänkte (host) göra om lite här hemma. Byta lekrummet mot sovrum och föräldrasovrum mot barnrum...

Vad tänker jag med? Jag är en riktig trygghetsmänniska. Saker ska va som de alltid har varit. Och om jag inte hittar på Maxi kan det ju vara skönt att åtminstone hitta min egna säng...

De enda förändringsvindarna som behövs här är att all snö behöver blåsa bort.
Och lite vitsippor kan få titta upp också förstås.

Dagens citat.

"Tänk att det skulle krävas en TV-serie för att jag skulle bjuda hem lite vänner!"

Mia på Grötö (också känd som Skäringer).

(Typish, tv4s playkanal är ju helt värdelös, så jag kan ju inte gå tillbaka och kolla...)

Stackars mig, och stackars er, att jag inte får göra en egen TV-serie. För då skulle det va massor av härlig mat och spännande samtal här hos Sara på Ragne.

Tills dess: korv med bröd och NEJ, STÄNG AV BOLIBOMPA HAR JAG SAGT!

Tipsonsdag.

Detta vedervärdiga vinterväder fick mig att skrota dagens planer på intervaller. Istället stannade jag inne och bakade karmummakransar. Det känns fortfarande som ett bra beslut.

Men att skippa träning pga oändlig vinter är ju inte hållbart i längden. Så därför kommer här dagens tips:

Ett trettiominuters corepass från youtube. Det enda träningsredskapet som krävs är en handduk. I like! Musiken var lite skum, men instruktören var toppen. "Do you feel it? frågade hon om och om igen. O yes, I feel it. Det här blir det fler gånger.

Och här är länken.

På riktigt?

I fredags åkte jag till hemmakväll för att köpa riktigt gott godis till helgen. Dessvärre blev jag magsjuk på lördagen. Så idag, under ett svagt ögonblick, kom jag och tänka på allt det där goda godiset.

På riktigt familjen? Är det här allt ni sparade åt mig???

V som i bäst! + tårta.

Jag är så fruktansvärt stolt över mig själv idag. Jag stack ut och sprang i förmiddags när solen fortfarande sken. Svärmor ställde snällt upp och passade liten. När jag ändå var i Vendelsö passade jag på att testa en ny runda. Målet var åtta kilometer. Rundan jag hade tänkt ut var bara sex. Så det var bara att lägga till en liten slinga. Telefonen la av när jag var uppe i 8,8 kilometer. Så nära mitt stora, stora mål var jag ju bara tvungen att springa lite till. Så om nån råkade se mig är det den enkla förklaringen till varför jag sprang kors och tvärs i Vendelsö idag. Väl hemma mätte jag rundan på jogg.se. 

Ser ni vad det står där till höger. 10,34 km. Ja, så gick det till när jag premierade på den isiga och inte särskilt gröna men o så underbara milen. MILEN! En hel.

Dessutom hittade jag en fantastisk backträningsbacke i ljuvlig omgivning vid Drevviken. Lycklig! 

Eftersom dagen är så fantastisk är det inte mer än rätt att jag lägger upp receptet på min favorittårta. Men jag kommer inte baka den idag. För jag har fortfarande kvar hallon- och lakritstårta i kylen...

Hallontårta med kardemumma och choklad

Kardemummapannacotta:
3 dl vispgrädde
4 msk socker
kardemumma typ 1,5 tsk eller 10 lätt krossade kardemummakärnor
1,5 gelatinblad

Botten:
110 g smör
2 1/4 dl socker
1 msk sirap
2 ägg
1 1/2 dl vetemjöl
1/2 tsk salt
1 1/2 tsk vaniljsocker
1 dl kakao
smör till formen

Mousse:
5 gelatinblad
1/2 liter hallon (kanske hade lite mer)
3 äggulor
2 dl florsocker
5 dl vispgrädde

Gör så här

Pannacottan:
Lägg gelatinet i kallt vatten. Koka upp övriga ingredienser och låt dem dra i 10 min. Koka upp blandningen igen och blanda net gelatinet. Sila om du använder krossade kärnor. Häll upp i en rund form som är ett par cm mindre än springformen du har till kakan. Jag använde en rostfri bunke med ett smörpapper i botten. Sätt in i frysen.

Kakan:
Sätt ugnen på 175°C. Vispa smör, socker och sirap pösigt. Rör ner äggen.
Blanda vetemjöl, salt, vaniljsocker och kakao. Tillsätt mjölblandningen i smeten. Bre ut smeten i en smord form ca, 24 cm i diameter.
Grädda i ca 20 minuter. Låt svalna.

Moussen:
Blötlägg gelatinbladen 5 minuter i kallt vatten.
Mixa 1/2 liter tinade hallon i matberedare/stavmixer till en slät puré. Sila för att få bort kärnorna.
Vispa äggulor och florsocker luftigt. Vispa grädden till lös konsistens.
Värm 1/2 dl av hallonpurén i en kastrull. Ta upp och krama ur gelatinbladen och tillsätt i kastrullen. Låt det smälta på svag värme. Rör ner gelatinblandningen i resten av purén.
Blanda försiktigt ner äggsmeten i purén och sedan grädden till en slät smet. Häll lite av smeten över bottnen. Lägg på den frusna pannacotan och tryck försiktigt. Häll på resten av moussen. Ställ minst 4 timmar i kylskåp eller i frysen. Tina i så fall 4 timmar i rumstemperatur vid serveringen. 

(Jag har letat halvt ihjäl mig efter en bild på tårtan. Utan resultat tyvärr. Så jag tar och lägger upp en bild på gårdagens tårta igen istället. Ni får föreställa er att det där ljusbruna lakritslagret istället är chokladbrownie och mitt i hallonmoussen finns ett osynligt lager av kardemummapannacotta. Håll till godo.)

Med 20 enkla tulpaner på bemärkelseda´n...

Imorse blev jag väckt av en skönsjungade skara. Jag måste ha varit ganska trött efter gårdagens magkör. För helt på riktigt hade jag glömt att det var min födelsedag idag. Svea vaknande vid sex imorse. Och Hedda kom också in till oss då nån gång. Jag låg där och halvslumrade och jag minns hur jag tänkte: "Ååå va gullig Andreas är som går upp med barnen. Jag ska bara blunda lite, lite till". Så plötsligt kom the family von Petersson in och väckte mig på det bästa av sätt. För att vakna av sång och en hel hög med presenter på magen måste vara det bästa sättet att vakna!

Smittorisken fick mig att ställa in födelsedagsfirandet vi planerat. Men efter några timmars vila ryckte jag upp mig och piffade till mig lite grann. Middag med familjen är inget dåligt sätt att bli firad heller. Andreas och Hedda var på Maxi länge och väl igår kväll. Så idag kunde vi njuta av en hallon- och lakritstårta. Riktigt god.

Här har ni mig. 35 och inte en dag äldre!

Tack så fantastiskt mycket för alla fina ord och gratulationer. Känner mig varm i hjärtat när jag tänker på mina fina vänner och familjisar.

Boken eller filmen?

Det här är anledningen till varför vissa böcker blir så fel på film. 

Som Edward Cullen. I Twilight-böckerna beskrivs han som det vackraste av allt vackert. I filmerna not so much. För det kan väl omöjligt vara så att dagens tonåringar ser på Rob Pattison som vi såg på Keanu Reeves i Speed?

Idag, i Rapport, var det ett reportage om den ovanligt sena våren. Det följdes av ett inslag om den ovanligt tidiga våren i Japan. Med massor av underbara bilder på blommande japanska körsbärsträd. Jag kände genast ett enormt begär efter att se "En geishas memoarer" igen. Filmen är förstås en blek kopia av boken. (En av mina absoluta favvoböcker!!!) Men jag har börjat virka en filt. Och det är faktiskt så att det är tusen gånger lättare att virka samtidigt som man tittar på film än när man läser en bok. Så ibland är filmen rätt bra att ha ändå...

Är det det här som kallas hundtricket??? Ny krönika.

Skrivet i lördags. Publiceras på krönikadagen...

Lördag. Och jag ska ut och njutningsjogga. (Tänk för ett halvår sedan hade jag ingen aning om att det fanns ett sånt ord!) En liten tvist på njutningsjoggen bara. Jag ska springa längre. Längre än jag nånsin sprungit förr. Fast så långt är det inte intalar jag mig själv. Bara sju kilometer. Allt enligt träningsschemat på jogg.se som jag har börjat med den här veckan. De första tre och en halv kilometrarna springer jag med solen rakt i ögonen. Och som jag njuter. Det här är härligt. Det är ganska tidig lördagsmorgon och en och annan hundägare är ute på prommis. Får syn på en liten söt hund och tänker att ibland, men bara ibland, kan ju hundar vara riktigt, riktigt söta. Som små gulliga knyten som man skulle vilja gosa och busa med. Men sen gör hunden det den kommit ut för att göra och jag kommer plötsligt ihåg varför jag inte gillar hundar. För de bajsar. Och hoppar. Och andas äckligt. Och slår hårt med svansen. Men ibland, läs kopplade, på tre meters avstånd och bara, bara valpar, är faktiskt hundar riktigt söta.

Löpningen går bra. Hör hur Runkeeperdamen säger 30 minuter och 4,5 kilometer. Ingen tid att skryta med. Men det går framåt för mig och jag känner mig glad. Så plötsligt ryter någon: KOM HIT! Jag tittar upp och står öga mot öga (eller om det var rumphål mot öga) med en stor afrikansk lejonhund, en okopplad sådan. A påstår att afrikanska lejonhundar jagar lejon (vet inte om det är sant eller om det bara låter som att det är sant) och faktum är att jag ser ut ganska exakt som ett lejon. Inte muskelmässigt precis. Men färgerna. Och manen som står som en gloria runt huvet när jag är ute och springer. Kvinnan, som står och håller i en kopplad hund av för mig odefinerbar ras ropar på hunden igen. Men gör ingen ansträngning för att själv gå och hämta och koppla hunden. Jag ropar åt henne: "Kan du koppla hunden?" Inte otrevligt, men inte trevligt heller. Hon skriker igen. KOM HIT! Hunden masar sig sakta, sakta iväg mot henne. Jag försöker pausa runkeeper. Det höll ju på att bli pers här! Men telefonen har helt oväntat (!) stängt av sig. Så där, hunden (hundarna) är kopplade och jag springer förbi. När jag precis har kommit förbi vänder jag mig om för att ge onda ögat, men precis samtidigt skäller den ena hunden till och gläfsar efter mig. Häää, känner mig inte så kaxig när jag inser att lata tanten lätt kan bjussa två dödarhundar på mig just precis nu. Aldrig förr har det varit så lätt att springa. Jag springer och springer och springer utan minsta tanke på att det skulle vara jobbigt. Och hem kom jag. Levande. Och hoppande glad. Men flåsig. Och skitnödig. Faktiskt ganska lik en hund...


Ps. Mette, tror du att jag kan få låna Amor när jag ska debutantspringa milen snart? Och finns det ett smart knep så man kan få honom att springa typ tre meter efter mig och skälla i exakt en mil. Sen får han gärna förvandlas till en liten knähund som leker valp igen... Ds.

Livrustkammaren.

Igår kväll läste Vilgot ut boken "Folke i konungens tjänst". Boken handlar om en pojke som blir soldat i Gustav II Adolfs armé. I slutet på boken står några faktarutor om Gustav II Adolf. Vilgot kom alldeles lycklig in till mig:

"Mamma, på livrustkammaren kan man se Gustav den II Adolfs blodiga kläder som han hade när han blev skjuten!!!"

Oj, det var jag ju tvungen att se! Hela familjen drog helt enkelt till livrustkammaren idag. Det var väldigt lugnt på muséet, och vi fick en guide helt för oss själva. Jag vet inte vem som var mest eld och lågor, guiden eller Vilgot. Oj, va mycket man kan lära sig om rustningar... Hedda och Svea tröttnade aaaaningens snabbare än Vilgot. Men vi hittade en uppstoppad hund som roade Svea och Hedda älskade alla fina klänningar.

Men bäst, för alla, var nog lekrummet där man kan klä ut sig till prinsessor, kungar och riddare. Behöver jag säga att mina barn var som i himmelen...

Meningen.

Meningen med livet?

Att jag ska lära henne allt jag kan. Och sen, ganska snart, tar hon över och lär mig allt hon kan.

Mamma, här kommer receptet på surdegsbrödet du fick här sist.

250 gr surdegsgrund (vete eller råg)

600 gr vatten

20 gr jäst

900 gr vetemjöl med hög proteinhalt (kan verkligen rekommendera Manitoba cream från Finax)

ett kläm ljus sirap

1-2 msk flingsalt

Kör alla ingredienser i hushållsmaskinen i 10-15 minuter. Smula i saltet och kör i 5 minuter till. Låt jäsa  i ca 40 minuter. Häll ut på mjölat bakbord och dela i tre delar. Knåda degen lätt och forma till en stor rund bulle. Låt "bullen" vila på bakbordet ca 10 minuter och forma de andra degklumparna så länge. Lägg en bakduk på en bricka eller plåt (som får plats i kylen om du vill vänta med att grädda bröden). Mjöla bakduken ordentligt. (Jag använder en tesil.) Platta till degbullen något och vik upp en kant mot mitten och tryck till med handloven. Vik degen igen och tryck till med handloven. Rulla till jämna, avlånga bröd. Lägg sen bröden med skarven nedåt på den mjölade bakduken. Vik upp en bit av bakduken som avskiljare mellan varje bröd. Låt jäsa 1 timme. Eller längre, i så fall i kylskåpet.

Sätt ugnen på 250 grader och sätt in en plåt längst ner. Vänd bröden och lägg dem med skarven uppåt på bakpappersklädd plåt. När ugnen är varm sätter du in plåten och häller också ett glas vatten på den nedre plåten. Sänk värmen till 200 grader. Släpp ut lite ånga efter 20 minuter. Grädda bröden i ca 35 minuter eller till 98 grader.

Dagens tips.

Måndagens matinlägg kan tyckas lite skralt. Så dagens tips blir ett eller två matsådana.

Har absolut inte haft lust, ork eller råvaror till att laga några fantastiska anrättningar de senast dagarna i denna sjukstuga. Vi har faktiskt mest levt på vätskeersättning, blåbärssoppa och rostebröd. Men liten måste få mat. Och vi hade helt slut på burkmat och rester. Så, då kom jag plötsligt på nåt genialt. Nåt som alla småbarn gillar. Plus att det är enkelt och superbilligt. 

Äggröra!

Lite fett i botten av en kastrull.
Två ägg.
En matsked mjölk.
Lite svartpeppar.

Värm på svag värme och rör precis hela tiden med en trägaffel. Voila! Världens enklaste barnmat klar. 

Ok. Hon gillar inte äggröra...

Vi hade mjölk som höll på att bli gammal. Så lite pannkakor fick jag också till. Att steka pannkakor kommer, efter att vika och lägga in ren tvätt, som min värsta mamma/människa-uppgift. Därför är tjockpannkaka en riktig lifesaver. Igår blev det tjockpannkaka i muffinsformar. Med hemgjord jordgubbssylt till. (Sylten gjordes inte igår, det fanns inte så mycket energi vill jag lova. Nej den blev över sen ärtsoppssuccén för nån vecka sen. Och med succé menar jag pannkakor med grädde och hemgjord jordgubbsylt efter den obligatoriska ärtsoppsskeden...)

Lite bakpulver i vanlig pannkakssmet (1 del mjöl, 2 delar mjölk, 1 ägg + lite salt) så reser sig pannkakan till fantastiska höjder.

Njutningsjogga.

Här kommer definitionen på njutningsjogga. Direkt från Wikipedia. Eller, det skulle kunna vara direkt från Wikipedia...

Att njutningsjogga är när du efter de första hundra meterna på löprundan inte längre tänker på att du är ute och tränar. Istället vandrar tankarna åt alla möjliga håll. Som tex till var på löprundan det kommer växa som mest vitsippor om en (eller kanske två) månad(er). Eller på hur många fräknar man fått de senaste minuterna. Sen byter man snabbt till hur man bäst kan sy en RobinHood-penagagpung till Vilgot. Vilket leder till att man tänker på vilka av Heddas tröjor som är så fläckiga att de passar utmärkt till att klippa av och sen sy klänningar av.

Benen, fötterna, armarna och till och med magmusklerna (!) kämpar på. Men du har så fullt upp med att tänka och tänka och tänka, så det finns absolut inget utrymme kvar för att känna efter hur det känns för resten av kroppen.

Under dagens njutningsjogg: Tittar på hus. "Det där är fint!" "Det där är stort!" Så plötsligt slår det ner en snilleblixt. Igår hittade jag ett så fint parhus utanför Kalmar. Billigt. Hyffsat stort. Och framför allt gulligt. Frågade genast på fejjan om nån ville flytta med oss dit. Men så idag kom jag på att det där huset ska man ju ha som sommarhus! Antingen dela med några finisar. Eller så har man alltid  ett extra hus att låna ut till vänner och familj. Det är bara under inverkan av motionsdrogen man kommer på sådana smarta grejer. Sen tänkte jag det förbjudna: "Om man hade pengar..." Njutningsjoggen övergick nästan till seg, tung, bara jogg. När man njutningsjoggar får man absolut inte tänka på jobbiga saker (som att man inte har råd med fantasidrömmar). Så som tur var kom jag på att hemma på fläkten ligger en tiolott som jag fick på konsum när jag reklamerade gamla skorpor. En vinstlott är det. Tio hela kronor vann jag. Tjohoo....

Natten från omalt vete...

har gett mig tre tankar.

1. Måste be någon ta på sig uppgiften att väcka mig klockan... Aldrig. Aldrig, ALDRIG.

2. Det måste finnas nåt ställe där man kan få bada i desinfektionsmedel! Ska googlas när jag aldrig har vaknat.

3. Vem har placerat en dold kamera i min uppehall?


Ps. Idag är det måndag. Mitt bästa mattips är att ha vätskeersättning för barn hemma. Ds.

Återvinning.

Visst är det väl käckt (och miljövänligt och ekonomiskt) med saker som kan brukas till nya användningsområden.

Som knoparna jag lärde mig för länge sedan. Toapapper som bästa leksaken. Och vaggan som inte längre gungar nån bebis passar så ypperligt bra för ren, vikt tvätt.

Syster.

Idag kom min syster och hennes man förbi en liten stund. Lycka!

Syster och jag stack iväg och köpte blommor. Tex den här ljuvliga blodröda engelska pelargonen.

Bara jag får...

Min man har en lista. Som jag toppar. Folk det inte går att få tag på, heter listan. Och ja, jag är nog världsasämst på att svara i telefon. Han har verkligen fått vatten på sin kvar de senaste dagarna. Jag har fått be honom ringa min telefon X antal gånger. Den har liksom en förmåga att försvinna. Vet inte hur många gånger per dag jag tänker:
"Var är skräptelefonen nu igen då? Bara jag får en iphone 5 så ska jag alltid hålla reda på telefonen, det lovar jag."

Hur många vintrar har jag inte suktat på såna där tjocka, gosiga dunjackor och tänkt: 
"Bara jag får en ny vinterjacka så kommer jag aldrig frysa igen."
Eller "bara jag får den här väskan så behöver jag aldrig någonsin köpa nån mer väska."
Listan kan göras lång på "bara-jag-får-grejer".

För sex år sedan var jag hysterisk. Mannen var ganska hysterisk också. (Fast ändå tusen gånger mindre hysterisk än vad jag var.) Vilgot var liten och söt. Fast när jag tänker efter, nästan två, och ett annat slags hysterisk... Jag var som besatt av en enda tanke: MÅSTE KÖPA HUS!!! Ett litet bara. Eller ett stort går också bra. Men det ska ha trädgård. Jag måste få känna gräsmatta under fötterna. Och det måste finnas plats för en altan där jag kan sitta med näsan i vädret och odla fräknar. Och plats för en sandlåda. Och en liten trapp för alla dignande perlagoner och lobelior som jag ska plantera. Åååå. Bara vi får tag i ett hus så kommer jag alltid vara lycklig...

Jag minns en dag när min bror tittade mig i ögonen och sa allvarligt. "Sara, man blir inte lycklig av att äga ett hus." 
Japp, hans panna eller värmepump eller ditten eller datten hade just gått sönder. Dom gör nämligen det. Ditten och datten går sönder på hus. Och just ditten och datten kostar väldigt många skjortor/lakan att laga.

På hösten, efter ett och ett halvt års intensivt letande, hittade vi till slut vårt hus. Vi skrev på papprena. Och då kände jag det. Oj, vilken lycka! Jag var så underbart lycklig när jag insåg att till helgen skulle vi inte gå på nån husvisning. 

Jag visste det. Jag skulle känna mig lycklig. Men jag hade ingen aning från vilket håll lyckan skulle komma. Att inte vara hysterisk är lika med lycka för mig. Det mina vänner är en riktig livslärdom.

Ettårskalas.

Vad skådar mitt högra öga? Är det inte en liten hullerombullertårta minsann. Åååå jag älskar, älskar, älskar grädde! Men chokladrulltårta, vad är det? Smakar inte alls som nåt jag är van vid. Ge mig mer grädde snälla.

Förresten. Tack för alla grattisrop igår.

Kram - Svea